Berättelsen om Elin - tonåren

På självaste nyårsafton 1913 går Erik till prästen i Trehörningsjö för att anmäla att familjen Stridsberg flyttat till socknen. Familjen består vid den här tiden av Erik och Anna och barnen Emelia 12, Elin 10, Ernst 8, Erik 6, Hjalmar 5 och Alrik 2. De tre äldsta barnen har redan bott på fyra olika platser i livet och måste ha tyckt att det var rätt skönt att nu bli kvar på samma ställe i många år, med samma kompisar och i samma omgivning. Året efter flytten bryter ju också det stora kriget ut i världen, vilket säkert påverkar tillvaron ända in i den lilla banvaktsstugan i Viktjärn. 

Banvaktsstugan låg vid den röda pricken. Vid markeringen (1) ligger stationen.

Grannstugan på linjen, en spegelvänd motsvarighet till Stridsbergs banvaktsstuga.

Familjen Stridsberg flyttar in i en banvaktsstuga av 1872-års modell som ligger invid spåret vid Viktjärn i Trehörningsjö socken. Stugan har gaveln mot banan och består av ett rum (18,6 kvm) och ett kök (15,2 kvm) och en förstuga med ingång på ena långsidan. Till banvaktsstugan hör ett uthus, med plats för ett par kor och kanske en gris. I uthuset finns även materialbod för banvaktens verktyg, rälspikar, knalldosor mm, visthusbod samt foderbod. På loftet i det lilla uthuset förvaras hö som slagits utmed banvallar, vilket var tillåtet för banvakten. Stugan var från början knappt 35 kvm stor, men åren innan Stridsbergs flyttade hit byggdes många av dessa tidigare banvaktsstugor till med ett extra rum, så kanske var just deras stuga en aning rymligare (stugan finns inte kvar idag). Några större ytor för den växande familjen var det dock inte tal om…

Under åren i Viktjärn ska alla sex barnen komma att gå i skolan här i socknen. Folkskolan i Trehörningsjö ligger vid den här tiden i kyrkbyn, några kilometer från stationssamhället och ytterligare några kilometer från banvaktsstugan. 

Jag undrar om barnen gick till fots (och skidade om vintern) eller om de kunde få skjuts på något sätt?

Banvaktsstugan vid den ena röda pricken och skolan vid den andra röda pricken.

Trehörningsjö kyrka med folkskolan på andra sidan vägen (i övre högra delen av bilden).

Folkskolan i Trehörningsjö ca 1910.

Trehörningsjö station är en av norra stambanans ursprungliga stationer från 1891. Järnvägens etablering förvandlade Trehörningsjö från en rätt isolerad och utpräglad jordbruksbygd till ett växande samhälle kring järnvägsstationen. 

Den naturliga knutpunkten i socknen, som tidigare legat vid kyrkan, lokaliserades alltmer till stationsområdet. En insändare i Örnsköldsviks-Posten år 1896, ”Trehörningsjö-visan”, får illustrera hur samhället här såg ut åren innan sekelskiftet:

Trehörningsjö 1898, det vita huset till höger är handelsföreningens.

En insändare i samma tidning hösten 1905 får komplettera bilden ca tio år senare:

Redan 1886 bildades Trehörningsjö Handelsförening AB, med huvudaffären i Trehörningsjö och filialer i bland annat Lycksele och Norrfors. Tack vare handelsföreningen blev Trehörningsjö något av en knutpunkt för försändelser av varor, så även posttrafiken var tidigt väl utbyggd. Gods från södra Sverige omlastades ofta i Trehörningsjö för vidare transport norrut. Dessutom var skogsbruket omfattande i Trehörningsjö under lång tid, två sågverk låg strax nedanför stationen och skogsbolagen var arbetsgivare för många män i bygden.

Stationssamhället från vattnet. I mitten till höger ses handelsföreningens hus. 1910-tal.

Stationen rakt fram vid spåren, handelsföreningens hus i mitten till höger. 1910-tal.

I mitten ses handelsföreningens vita hus. 1910-tal.

Det vita huset är gästgiveriet och huset till höger är stationen. 1910-tal.

Det vita huset till vänster är Lundgrens bostad och huset till höger är handelsföreningens.

Som vi sett i tidigare inlägg om familjen Stridsbergs tid i Trehörningsjö rapporterar Dagens Nyheter i maj 1916 att handelsföreståndare Lundgrens stora hus brunnit ner till grunden och riskerat att ta handelsföreningens ”stora komplex” med sig i lågorna.

Denne handelsföreståndare Lundgren var en ”bygdens store man” i Trehörningsjö under flera decennier. Han ska också komma att få viss betydelse för Elin alldeles snart i berättelsen, så låt oss lära känna honom lite närmare.

Arvid Lundgren

Nils Arvid föds i byn Nordsjö i Trehörningsjö socken den 24 februari 1867. Han är fjärde barnet av (så småningom) nio till bonden Johan Andersson Lundgren och hans hustru Anna Stina. Som så många andra föräldrar under 1800-talet förlorar också paret Lundgren barn i späd ålder. Bara några veckor efter Arvids födelse dör hans tvåårige storebror i någon barnsjukdom. Mamma Anna Stina får sedan en så svår sista förlossning att hon dör en vecka senare (dödsorsaken anges till ”barnsbörd”). Arvid och hans syskon blir moderslösa när han är 11 år gammal. Ett par år senare gifter fadern Johan om sig och får fyra barn till: två tvillingpar som föds med bara ett par års mellanrum. 

Redan innan han fyllt 20 år blir den driftige Arvid Lundgren handelsföreståndare i det nybildade aktiebolaget Trehörningsjö Handelsförening år 1886. 

Hans kompanjon i företaget är redan från början barndomsvännen Nils Valfrid Sandström, som också han är född och uppvuxen i byn Nordsjö. Valfrid är dövstum sedan födseln, men arbetar som kontorsföreståndare i Trehörningsjö Handelsförening i alla år och Arvid och Valfrid tycks såväl bo som arbeta jämte varandra hela livet ut. (Valfrid gifter sig och får två barn, en dotter och en son. Sonen dör redan 1919 av tuberkulos. Valfrid får en hjärnblödning och dör 1924. Året därpå blir hustrun överkörd av tåget.) I företaget finns också under många år jämnårige bokhållaren Nils Nyberg, bördig från Skorped, samt en mängd anställda handelsbiträden, skräddare osv.

Handelsföreståndare Arvid Lundgren gifter sig 1891 med Maria Sjödin, också hon bördig från Trehörningsjö. De får tre barn tillsammans: Sadi Folke Epaminondas 1893, Flora Svea Viola 1900 och Märta Vivi Alice 1907. I december 1909 dör Arvids hustru Maria, av okänd orsak, och året därpå skänker han altartavlan i Trehörningsjö kyrka till församlingen till minne av sin hustru.

Våren 1911 gifter Arvid Lundgren om sig med Anna Holmström och de får sonen Valter Romeo Hannibal sommaren 1914. 

Trehörningsjö Handelsförening var ett blomstrande företag i flera decennier. Handelsföreståndare Lundgren var dessutom Kommunalordförande i Trehörningsjö under många år. Efter kompanjonen Sandströms död 1924 börjar det dock gå utför för Arvid…

För att göra en väldigt lång historia hyfsat kort: 

Under första världskriget inrättas olika statliga kristidskommissioner, bland annat Statens bränslekommission. Upphovet till just denna kommission var svårigheterna att förse landet med tillräcklig bränsle under kriget. Bränslekommissionen (förkortades B.K.) hade i uppgift att sörja för såväl industrins, transportsystemets och hushållens bränslebehov genom att köpa upp ved från landets skogar till ett rimligt pris. I slutet av kriget minskade vedbristen och Bränslekommissionen avvecklades. Avvecklingen drog dock ut på tiden under hela 1920-talet på grund av domstolsprocesser. B.K. hade nämligen märkt ut träd som senare visade sig inte behövde avverkas och ansett sig därmed inte behöva betala för dem. En grupp hemmansägare i Trehörningsjö, bland annat Arvid Lundgren och hans kompanjon Valfrid Sandström, drog B.K. inför domstol och fick så småningom rätt i Högsta domstolen, som i mars 1924 tilldömde dem 4200 kr plus ränta och 1500 kr i rättegångskostnader. Dessvärre hade Valfrid Sandström hunnit dö några veckor innan domen meddelades, men den här segern mot B.K. tycks ha gett Arvid Lundgren en ”affärsidé”… 

Den 10 januari 1925 står följande att läsa i Dagens Nyheter:

Med en fortsättning den 3 februari samma år:

Sommaren 1926 uppstår plötsligt anklagelser om bedrägerier och förfalskningar mot en tjänsteman på B.K. som påstås ha samarbetat med en ”indrivare” från Trehörningsjö… Det visar sig så småningom att Arvid Lundgren tycks ha förfalskat fullmakter från markägare som han sedan använt för att få ut pengar från B.K., varav han behållit hälften, och att han arbetat i maskopi med tjänstemannen som ansvarade för avvecklingen av B.K. För detta kommer de båda att ställas inför domstol.

Arvid Lundgrens framgångsrika ”indrivningsverksamhet” får även andra förödande konsekvenser för honom själv. Han blir nämligen upptaxerad av Trehörningsjö taxeringsnämnd år 1925 till en inkomst av 214 000 kr. Lundgren själv hade deklarerat sin inkomst till knappt 10 000 kr och hävdade att resterande medel kommit aktiebolaget Trehörningsjö Handelsförening till del, för att täcka upp för den ”numera avlidne kontorsföreståndarens oegentligheter”. Det tycks alltså som att kompanjon Sandström före sin död hanterat bolagets ekonomi illa… Kanske var det detta som gav upphov till Lundgrens ”affärsidé” att idka indrivarverksamhet?

Trehörningsjö kommun ansöker därefter om att Lundgren skulle försättas i konkurs, varpå ärendet hamnar i domstol. Advokaten som kommer att företräda Trehörningsjö kommun mot Handelsföreståndare Lundgren är advokat Sven Hallström från Umeå, en man som vi ska återkomma till en hel del framöver i berättelsen om Elin, lägg således hans namn på minnet… 

I DN den 17 augusti 1926 avslutar advokat Hallström ett inlägg enligt följande:

I september 1926 fortsätter tvisten om konkursen:

Den 13 oktober 1926 inleds så även rättegången mot Arvid Lundgren för förfalskning:

Onsdagen den 2 mars 1927 kommer domen:

Den 7 juni 1929 försätts så Arvid Lundgren i konkurs och dör knappt nio månader senare, den 27 mars 1930, som en utblottad man. Hans skulder uppgår enligt bouppteckningen till över 200 000 kr. 

Av bouppteckningen framgår även att familjen Lundgren levt mycket förmånligt på företagets bekostnad:

Arvid Lundgren gick från att vara en mycket förmögen och uppburen man till utblottad och kriminellt belastad vid sin död. Även hans barn får delvis mycket sorgliga livsöden. Äldste sonen Folke utbildar sig till tandläkare, men insjuknar i sinnessjukdom i mitten av 1920-talet och intas på Lunds hospital. Han förklaras omyndig av domstol men tycks bli utskriven något år senare. Hösten 1926 flyttar han till Bredbyn och öppnar tandläkarpraktik. Den sista mars 1928 hittas dock Folke hängd i ett träd ”å Prästbolets skog”. 

Folkes yngre syster Svea förklaras sinnessjuk redan 1918, då hon blir intagen på Östersunds hospital. Året därpå skrivs hon ut men anges vara ”icke fri från symptom”, så bara något halvår senare är hon tillbaka på hospitalet. Sommaren 1921 förklaras hon omyndig av domstol. Svea blir kvar på hospitalet resten av sitt liv. I början av september 1937 dör hon av tuberkulos.

Yngsta systern Alice tycks dock få ett långt liv. Hon utbildar sig till folkskollärarinna och bor och arbetar i många år i Risbäck. Här gifter hon sig 1937 (sommaren innan systern dör) och får sedan två söner. Alice lever ända till 2003.

Arvid Lundgrens yngste son Valter gifter sig med Gerda 1939 och flyttar till Stockholm. Han utbildar sig till civilingenjör blir så småningom direktör i Bollnäs. Valter och Gerda får en dotter på 50-talet. Valter dör 1984.

Arvid Lundgrens namnteckning.

Efter denna långa utvikning om Handelsföreståndare Lundgrens liv och sorgliga slut ska vi nu återgå till berättelsen om Elin (och förhoppningsvis får klarhet i kopplingen mellan henne och Lundgren)!

I brist på bilder av Elin och hennes syster vid den här tiden får detta vackra fotografi på tre unga kvinnor i Trehörningsjö 1914 illustrera hur de nog gick klädda och såg ut vid den här tiden:

Den 28 april 1917 konfirmeras en knappt 14-årig Elin i Trehörningsjö kyrka. Det finns ett fotografi från den här tiden, tyvärr är det svårt att se vem som är hon.

1917-års konfirmander i Trehörningsjö. Någon av dem är vår Elin...

Trehörningsjö kyrka med altartavlan som Arvid Lundgren skänkte till minne av sin hustru 1910.

Samma dag som Elin fyller 15 år, den 9 juli 1918, föds lillebror Sven Einar. Vid den här tiden har Elin sedan länge avslutat sin sexåriga skolgång i folkskolan i Trehörningsjö. Till skillnad från sina bröder kan hon inte nyttja faderns kontakter vid järnvägen för att få arbete, utan måste antingen vänta på giftermål och bli hemmafru eller ta saken i egna händer och söka arbete inom de begränsade möjligheter som erbjuds unga kvinnor vid den här tiden. På landsbygden är möjligheterna naturligtvis ännu mer begränsade än i städerna, där fabrikerna och den stora kommersen finns, men Elin tycks vara en driftig ung dam. Hon söker och får en tjänst som handelsbiträde i Trehörningsjö handelsbod (alltså hos handelsföreståndare Lundgren!) och tjänar därmed en egen slant som hon kan bidra till hushållskassan med. Redan här i tonåren märks en personlighet som vi ska komma att lära känna ännu närmare framöver…

Handelsföreningens lokaler till höger och Lundgrens bostad till vänster (innan den brann ner).
Kanske är det Handelsföreståndare Lundgren och Kontorist Sandström som står där utanför?

Reklam för handelsföreningen 1923.

Dagens Nyheter 8 maj 1917.

Familjen Stridsberg i församlingsboken vid den här tiden.
För Elin noterar prästen som yrke: Handelsbitr.

I slutet av år 1920 blir Elins storasyster Emelia gravid. Hon är ännu ogift, men vi kan anta att hon har en relation med barnets far: Johan Hedin. Johan har tillbringat ett antal år i Kanada, men är nu tillbaka i Trehörningsjö där han också är född. Johan och Emelia gifter sig dock inte innan barnets föds, varför vet vi inte. Nyss fyllda 18 år blir Elin moster i början av augusti 1921, när systersonen Hilding föds. Samtidigt avslöjas att också mamma Anna är gravid för (vad det ska visa sig) sista gången. I början av april 1922 blir alltså Elin storasyster för sista gången när Henning föds. I den lilla banvaktsstugan finns nu (förutom övriga nio familjemedlemmar…) två små bebispojkar: Hilding och Henning. 

Jag vet inte vad det hade för betydelse att Emelia redan blivit gravid utom äktenskapet när samma sak händer Elin några år senare. Utgången för Elins del blir ju den rakt motsatta och värsta tänkbara. Men jag hoppas och tror att hon fick viss förståelse för sin situation hos familjen när det uppdagades, trots samhällets fördömanden vid den här tiden, just för att hon inte var först om det i familjen.

Trehörningsjö station kring 1920.

Strax efter Hennings födelse, våren 1922, beger sig Elins bror Ernst i väg för att göra värnplikten. Fram tills dess har alla barnen Stridsberg bott kvar hemma. Drygt ett halvår senare, nyåret 1922 gifter sig Emelia till slut med Johan Hedin och de flyttar till Kiruna.

Dessförinnan, i december 1922, har dock även Elin beslutat sig för att lämna familjen och flytta hemifrån. Vart hon tar vägen ska vi ta reda på närmare i nästa inlägg, men jag kan nästan lova att vi alla har passerat denna plats vid något tillfälle utan att ha en aning om att det var just här Elin bodde och arbetade för hundra år sedan…