Berättelsen om Elin - barndomen

Efter över två års intensiv släktforskning och 60 inlägg på denna blogg har vi äntligen nått fram till berättelsen som allt egentligen började med för min del. Det var nämligen upptäckten av Elin som väckte mitt släktforskarintresse på riktigt – hur var det möjligt att min farfar hade haft en syster som vi aldrig hört talas om? Vem var hon och vad blev hennes öde i livet? Och min nästa tanke blev: hur mycket annat är det vi inte har någon aning om bland släktens rötter? En hel del, kan vi väl lugnt konstatera vid det här laget…

Den här bilden finns i min farfars efterlämnade fotoalbum.
Det finns inga anteckningar, men sedan jag upptäckt att
han hade en storasyster som hette Elin har jag haft en stark
känsla av att detta är hon. En känsla som bekräftades till slut,
men vi återkommer till det lite senare...

Det är nästan 100 år sedan Elin dog, ett helt sekel har passerat, och även om ingen har talat om henne på många år finns hon kvar i alla de dokument över livshändelser som arkiverats sen dess. Spridd information från hela hennes liv, från födelsenotisen i Skorpeds församlings födelsebok till obduktionsrapporten efter hennes död, går fortfarande att hitta. Liksom ett handskrivet brev hon undertecknat ett par år innan hon dog, ett flyttningsbevis och mycket annat. Det går att följa i hennes spår år för år, veta var hon befann sig och förstå på ett ungefär vad hon fyllde dagarna med. Men hennes tankar, känslor och drömmar går naturligtvis aldrig att få reda på. Dem kan vi endast ana.

Det här är berättelsen om Elin, men det pussel som var hennes liv går inte att lägga utan att också berätta om människorna runt omkring henne. Föräldrar, syskon, vänner och ovänner, alla finns de där i arkiven och bara väntar på att återupptäckas och återberättas. För att förstå hur livet kunde se ut när dessa personer levde och verkade måste jag också få berätta om hur samhället såg ut under de första decennierna av 1900-talet och om de städer och miljöer Elin besökte och bodde i. 

Berättelsen om Elin blir därför lång och vindlande, som ett liv ofta är, men kärnan i den utgår alltid från henne och det är med henne den börjar och slutar.

〰

Födelsenotis den 9 juli 1903 i Skorpeds församling.

När Elin föds, sommaren 1903, har Erik och Anna varit gifta i lite mer än två år. Anna är en ung mor, drygt 21 år fyllda när Elin föds. I familjen finns redan lilla Emelia, som är 1,5 år när hon blir storasyster för första gången. Jag tänker mig att systrarna Emelia och Elin kom att stå varandra nära ända från början och genom hela det korta liv som blev Elins. 

Elin föds på gården i Jussjö, Skorpeds socken. Här bor också hennes mormor Anna Brita med maken Alfred. Även Annas lillasyster Margreta (Elins moster och gudmor) bor kvar hemma vid tiden för Elins födelse. På gården finns även Karl Johan, Annas brorson som blev kvar när resten av familjen emigrerade till Amerika 1902. Karl Johan är 15 år gammal när Elin föds och får hedersuppdraget att bli en av hennes faddrar vid dopet den 15 augusti samma år. Ett dop som naturligtvis förrättas av mångårige kyrkoherden i Skorped, vår gamle ”bekant”, Anders Johansson. Övriga faddrar till lilla Elin är Johan Andersson med hustru i Resele, Gustaf Andersson i Skorped, Teresia Holm i Ed och Markus Näsström med hustru i Resele.

Markus Näsström visar sig vid en närmare titt vara född i Lännäs, Skorped, och är banvakt i Hällås, Resele socken, vid tiden för Elins födelse, dit han flyttat från Lännäs bara året innan. En banvaktskollega till Erik alltså! Markus är vid den här tiden nygift med Sara Maria, sedan april 1903, och de får i rask takt fyra barn de kommande fem åren: Astrid våren 1904, Sixten våren 1906 och tvillingarna Lissy och Essy sommaren 1908. Hällås ligger i Resele socken, men på gränsen mot Skorped så avståndet är inte så långt mellan familjen Näsström och familjen Stridsberg. Vintern 1910 ska Markus Näsström få en tjänst som banvakt i Lännäs och familjen flyttar då tillbaka dit.

Gården i Jussjö tycks alltså ha varit något av ett generationsboende, förhoppningsvis en storfamilj av gemenskap och trygghet. Erik har vid den här tiden tjänst som extra banvakt på skorpedslinjen, än ska det dröja några år innan han får en fast tjänst och familjen flyttar till sin första banvaktsstuga. 

Så vad ser vi framför oss under Elins första år i livet? Jag tänker mig en trygg och stabil tillvaro med ständig närhet till sin mor (och far när han inte arbetar), mormor och Alfred, moster och kusin och med sin storasyster som ständig lekkamrat. Byn Jussjö är liten i början av 1900-talet, bara två gårdar plus banvaktsstugan, och ligger lite avsides i Skorped (alldeles på gränsen mot Resele socken). Idag är byn i princip obefintlig, inte en enda invånare finns kvar. Jag undrar om husen står där än?

I banvaktsstugan i Jussjö bor vid den här tiden banvakten Oskar Blom med sin familj. Familjen Blom flyttade hit från Oldsjön i Eds socken samma dag som Erik och Anna. I Oldsjön arbetade både Oskar och Erik som extra banvakter kring sekelskiftet 1900, så vi kan väl anta att de träffades där och sedan följdes åt till Jussjö som kollegor och vänner. Oskar har dock fått tjänst som ordinarie banvakt här, medan Erik gör några år till som extra banvakt. Eftersom familjen Blom förmodligen var nära vänner med Stridsbergs under den här tiden kan vi väl ägna dem lite uppmärksamhet, vilka var egentligen Oskar och hans hustru?

Oskar Blom var gift med Augusta Larsson och de var båda födda 1873 i Älgarås socken (som ligger mellan Vänern och Vättern). Efter giftermålet 1897 flyttade paret Blom till Östersund ett tag innan de hamnade i Oldsjön vid sekelskiftet och där lärde känna Erik och Anna. Augusta hade sedan tidigare den ”oäkta” sonen Gustaf och i Östersund fick de dottern Olga. Under tiden i Oldsjön föddes tvillingarna Vilhelm och Ludvig, som båda dog inom loppet av tre månader. I Jussjö fick Oskar och Augusta barnen Tora (född 1902) och Anton (född 1904) som säkert var lekkamrater med Emelia och Elin. Familjen Blom lämnade Jussjö ungefär samtidigt som familjen Stridsberg, på senhösten 1906. Banvakt Blom hade då fått en ny tjänst i Lubboträsk i Burträsk och där blev de kvar i många år. Först 1918 flyttade de därifrån och då hade barnaskaran hunnit utökas med fyra barn till. På ålderns höst sökte sig paret Blom tillbaka till hemtrakterna söderöver. Augusta dog 1933 och Oskar gifte om sig året därpå och levde ända till 1950.

Så nu vet vi att Emelia och Elin har åtminstone några lekkamrater i samma ålder i banvaktsstugan, men vilka bodde i den andra gården i byn?

Granne med familjen Stridsberg bor vid den här tiden familjen Forssén. Landbonden Hans Abraham Forssén är i 60-årsåldern och änkling sedan ett tiotal år. I hans barnaskara finns sönerna Nils Erik (född 1876) och Hans Vilhelm (född 1887) samt döttrarna Johanna Margareta (född 1877), Anna Brita (född 1882) och Ida Maria (född 1891). Nils Erik ska komma att ta över gården när fadern dör 1906 och Hans Vilhelm emigrerar till Amerika 1907. Yngsta dottern Ida Maria flyttar till Bollnäs 1905, men de två äldre systrarna blir kvar hemma i Jussjö. Både Johanna Margareta och Anna Brita får här flera ”oäkta” barn. Johanna Margareta får barnen Matilda (1896), Anny (1899), Wilhelmina (1904) och Gerda (1907) under sin tid i Jussjö. Anna Brita får här barnen Oskar (1902), Manfred (1906), Ernst (1911) och Astrid (1913).

Under familjen Stridsbergs tid i Jussjö åren 1901 till 1906 finns det alltså en hel drös mer eller mindre jämnåriga lekkamrater i byn för Emelia och Elin. Man kan nästan se framför sig hur hela klungan barn (Emelia, Elin, Gustaf, Olga, Tora, Anton, Matilda, Anny, Wilhelmina och Oskar!) springer mellan husen och leker kurragömma i skogen, vilken idyll! Antagligen umgås även Anna nära med de ensamstående systrarna Forssén i granngården och banvaktshustrun Augusta. Förhoppningsvis delar de fyra unga mödrarna i byn såväl vardagens bekymmer som glädjeämnen.

(Flera år efter att familjen Stridsberg har lämnat Jussjö tycks någonting hända Johanna Margareta Forssén. Tre av hennes barn, Matilda, Wilhelmina och Gerda, flyttas som fosterbarn till Eds och Resele socknar under 1910. Bara Anny blir kvar hos sin mor. Det ska dock gå bra för dem alla i livet, vad det verkar.)

Då har vi fått en bild av grannskapet i den lilla byn Jussjö under 1900-talets första år, så låt oss återvända till vår egen lilla familj. I slutet av 1904 flyttar nämligen Elins moster Margreta från gården sedan hon gift sig med banvakt Ållqvist. Ganska precis ett år senare är det dags för kusin Karl Johan att lämna tryggheten hemmavid för att ta sig an vuxenlivet som dräng i Överlännäs. Kvar på gården finns då alltjämt mormor Anna Brita och hennes make Alfred.

När Elin är ett och ett halvt år gammal, och bara dagar innan Emelias treårsdag, föds lillebror Ernst, onsdagen den 18 januari 1905. Elin blir storasyster till den första av sex småbröder.

Familjen Stridsberg bor kvar i Jussjö i nästan två år till. Hösten 1906 får Erik till slut en fast tjänst som banvakt vid Statens Järnvägar och kring luciatid 1906 går flytten, längs järnvägen får man förmoda, till Gottne. Elin har vid det här laget fyllt tre år, men hon är ännu så liten att hon förmodligen inte har särskilt starka minnen av de första åren i Jussjö senare i livet. 

Gottne station vid den här tiden.

Banvaktsstugan i Gottne i nutid, en smula om- och tillbyggd.

I Gottne bor familjen i en rödmålad liten banvaktsstuga invid järnvägsspåren. Vilken oro det måste ha inneburit för Anna om dagarna, med tre småttingar som springer och leker alldeles intill de stora tågen. Säkert inskärptes en hel del regler för barnen redan i tidig ålder för att inga olyckor skulle ske…

Två dagar efter Elins fyraårsdag föds lillebror Erik, torsdagen den 11 juli 1907. Hon är nu alltså fyra år gammal och kanske minns hon denna händelse senare i livet? Att få en liten bebis i familjen måste ha varit en stor händelse i den åldern. Banvaktsstugan är inte stor, på sin höjd två rum och kök, så familjen lever tätt inpå varandra. Inget av barnen har ännu åldern inne för att börja i skolan, så Anna har dem hemma hela dagarna. I Gottne finns dock flera andra banvaktsfamiljer med barn i ungefär samma ålder som barnen Stridsberg, så gissningsvis var det sociala livet ganska rikt även här.

Efter nästan två år i Gottne får Erik en tjänst som banvakt i Resele socken och hösten 1908 går flytten till banvaktsstugan i Mjösjö, inte så långt från Jussjö faktiskt. Anna är höggravid och ett par månader senare, på luciadagen 1908, föds Hjalmar. Elin, nu fem år gammal, blir storasyster för tredje gången.

Banvaktsstugan i Mjösjö, Resele, i nutid.

Här i Resele, i en annan banvaktsstuga, bor även banvakt Markus Näsström med familj vid den här tiden, han och hans hustru är ju Elins faddrar. Säkert umgås familjerna, som har jämngamla barn, ofta. Näsströms äldsta dotter Astrid är bara ett halvår yngre än Elin och därmed en fullgod lekkamrat, men tvillingarna Lissy och Essy är fortfarande spädbarn vid tiden för Stridsbergs flytt till Resele. Vintern 1909 sker dock en tragisk olyckshändelse hos familjen Näsström då lille Sixten dör av en brännskada, knappt tre år gammal. Ett år senare lämnar familjen Näsström Resele och flyttar hem till Lännäs i Skorpeds socken. 

Året efter flytten till Mjösjö är det dags för storasyster Emelia att börja skolan. Elin har fortfarande inte åldern inne och säkert är hon avundsjuk på sin storasyster som får bege sig iväg till småskolan och lära sig att läsa och skriva om dagarna. Själv blir hon kvar hemma med sin mor och de tre småbröderna. Först hösten 1910 har Elin fyllt sju år och får bli skolflicka även hon. Hon hinner dock bara gå knappt en termin i skolan i Resele innan det är dags för nästa flytt. I december 1910 lämnar familjen Stridsberg banvaktsstugan i Mjösjö och beger sig ända upp till Lakaträsk i Edefors socken. 

Lakaträsk station vid den här tiden.

Det har nog knappt hunnit bli vår här uppe i Norrbotten när Alrik föds den 1 maj 1911, som nummer sex i barnaskaran.

Elin hinner gå i skolan i Lakafors, som låg några hundra meter från stationen, i tre år innan Erik och Anna bestämmer sig för att flytta tillbaka till Ångermanland igen. De firar en sista jul i banvaktsstugan här uppe i norr innan bohaget lastas på godståget söderut och flytten går till Trehörningsjö socken i mellandagarna 1913. Elin är tio år fyllda när de flyttar in i sitt nya hem, banvaktsstugan vid Viktjärn i Lomviken, och här ska familjen bli kvar under resten av Elins uppväxt. 

〰

Tiden i Trehörningsjö blir händelserik för Elin, som bor här under sina tonår och tills hon flyttar hemifrån som 19-åring, men på vilket sätt får nästa inlägg utvisa...