Berättelsen om Elin - Prolog

Jag har ju utlovat berättelsen om Elin, min farfars okända storasyster som dog alldeles för ung. Den berättelsen kommer, jag lovar, men först ska vi gemensamt landa i den tid som var hennes…

Elin Götilda Stridsberg föds mitt i sommaren år 1903 på gården i byn Jussjö, Skorpeds socken. För att få en bättre bild av hur världen, både den stora och den lilla, såg ut vid den här tiden har jag läst alla utgåvor av Örnsköldsviks-Posten för det här året. Örnsköldsviks-Posten var en dagstidning som gavs ut åren 1890–1953. År 1903 utkom den varje helgfri tisdag, torsdag och lördag. Tidningen var tunn, bara 4 sidor, men späckad med såväl nyheter som annonser alltifrån norra Ångermanlands socknar som från Hufvudstaden, övriga landet och världen. Prenumerationspriset var 3 kronor per år, plus en hembäringsavgift på 50 öre. Låt oss se vad Örnsköldsviks-Posten kan berätta för oss om året 1903, innan berättelsen om Elin tar vid.

Vi börjar väl med vädret…

Sommaren 1903 börjar soligt och varmt, efter en lång vinter och närmast utebliven vår. Örnsköldsviks-Posten rapporterar den 2 juni att pingsthelgen varit ”osedligt vacker, med riktigt sommarväder och härlig grönska” i trakterna. Någon vecka senare meddelas i samma tidning att Hydrografiska-biologiska kommissionen spår ”en varm sommar på grund af att oceanens temperatur är en grad högre i år än förra året och några kalla strömmar icke taga vägen utefter Europas kuster”. Natten därpå är det dock en halv grad kallt i Johannisberg, Skorped, ”rimfrosten låg öfverallt på marken, och den nyss uppkomna potatisblasten sveddes”. 

Helgen innan Elin föds drar ett häftigt åskväder in över trakten. Blixtar, störtregn och hagel ställer till med förödelse. En ladugård antänds ”som inom några minuter nedbrann till grunden” och blixtarna tänder eld på skogen här och var. Eldarna släcks snabbt av regnet och lämnar endast rökpelare som bevis över himlen. Blixten slår även ner i ett kyrktorn i trakten kring Trehörningsjö, som ”blef betydligt ramponeradt”. I Anundsjö slår åskan ner i en sk stolpbod, tillhörande herr Svensson i Kubbe. Tidningen rapporterar: ”blixten gick genom yttertaket, vidare genom en 4 tum tjock golftilja och ref därefter sönder flera stockar och dörren å nedre botten, hvilket allt antändes, äfvensom å öfre botten förvaradt lin. En son till grannen, Eriksson, hade sinnesnärvaro att efter den bedöfvande knallen gå ut och efterse hvar åskan slagit ned och fann då att boden antändts. Man lyckades släcka. En kviga i en sommarladugård, vägg i vägg med boden, dog, förmodligen af förskräckelse”. 

Vi kan härigenom ana att det är en något kylslagen torsdag, den 9 juli 1903, då Elin Götilda föds. Fadern Erik arbetar vid den här tiden som extra banvakt i Jussjö och den lilla familjen Stridsberg (som också innefattar Emelia 1,5 år) delar gård med lilla Elins mormor Anna Brita, hennes make Alfred och Elins moster Margreta. Familjen har alldeles säkert ett litet jordbruk som påverkas av årstidens nycker, så den 23 juli finns det goda nyheter att läsa i tidningen: höskörden har tagit sin början och pågår under det ”allra bästa bergningsväder”. 

Det allra bästa bärgningsvädret byttes dock snart ut mot regn och åter regn. I början av augusti skriver Örnsköldsviks-Posten under rubriken ”Skördeutsikterna” att en ”för höbergningen ogynnsam väderlek har nu en veckas tid varit rådande under hvilken hvarje dag fallit mer eller mindre rägn. Höhjässjorna ha dock icka hittills tagit någon skada, men sämre är det stäldt med den icke obetydliga mängd afmejadt hö, som ligger ute på fälten. Äfven kornåkrarne hafva ogynnsamt påverkats af de stundom ovanligt häftiga rägnskurarna, hvilka gjort att säden ´lagt sig´, hvarigenom mognaden mycket förhindras. Däremot torde potatisåkrarne icke hittills hafva lidit någon skada af den ymniga nederbörden”. 

Och regnet fortsätter att falla denna sommar. Den 22 augusti rapporterar Örnsköldsviks-Posten: ”Det oupphörliga rägnande, som med längre eller kortare afbrott pågått snart sagdt hvar enda dag ända sedan den 29 juli, börjar ingifva landtmännen allvarliga farhågor. Visserligen torde det hufvudsakligaste af höskörden vara inbärgadt, men återstoden är det nog illa bevändt med. Kornåkrarna hafva gifvetvis lidit af den ymniga nederbörden och inträffar ej snart omslag i väderleken torde skörden komma att bli klen, hvarjämte man befarar att potatisen angripes af röta.

Kanske är fokuset på vädret och skörden större än vanligt detta år, då året innan varit ett riktigt missväxtår i stora delar av Norrland. Vintern och våren 1903 har därför präglats av nöd även i Skorpedstrakten. Lokaltidningarna rapporterar regelbundet under rubriker om ”Nöden i länet”. Det framgår till exempel den 7 januari att behovet av brödföda i Skorped utgör 5800 kg, att jämföra med behovet i Björna om 149 312 kg, men också att det vid det laget redan influtit nödhjälp. Denna nödhjälp ska fortsätta under många månader och komma från flera håll. Den 19 januari publicerar tidningen recept på nödbröd enlig gammalt recept men avslutar notisen i positiva ordalag: ”Det vanliga barkbrödet tillredes af 2/3 barkmjöl och 1/3 rågmjöl. Lyckligtvis torde nöden i år ej vara så stor, att dylikt bröd behöfver tillgripas, och våra dagars lättare kommunikationer möjliggöra också tillförsel i tid från bättre lottade trakter”. Samma dag rapporteras också att en statens järnvägsvagn fylld med 43 säckar havre, 40 säckar råg, 24 säckar rågmjöl och 1 säck havregröpe insamlat i Västmanland skickats norrut att fördelas bland de nödlidande inom länet. 

En central nödhjälpskommitté inrättas för de nödlidande i Norrland. Kommittén ska komma att samla in över 1,3 miljoner kronor, varav 900 000 kommer från Amerika. Svindlande summor vid denna tid. Troligen är det de tidigare emigranterna som bistår de behövande i fäderneslandet från sitt nyvunna välstånd.

Missväxten sommaren 1902 för dock även med sig att nya, tåligare, potatissorter prövas i den ångermanländska jorden, ”inget ondt, som icke har något godt med sig” som Örnsköldsviks-Posten konstaterar året därpå. De båda norrlandssorterna av potatis ansågs vid försök vara vida underlägsna flera andra sorter som ursprungligen kommit från Tyskland.

Hösten 1903 konstateras så att skörden inom de socknar som ”hemsöktes af missväxt” året dessförinnan blir otillräcklig även detta år. Sädes- och fodertillgången anses otillräcklig för ortsbehovet i bland annat Skorped.

År 1903 blir som helhet ett kylslaget år, där vintern kopplar sitt grepp långt in på våren och dyker upp igen tidigt om hösten. Den sista snöstormen härjar i trakterna kring Skorped i början av maj. Stora massor snö faller och rapporter berättar att ”det såg ut som vid vintertid”. Örnsköldsviks-Posten tröstar med orden ”Och så få vi väl trösta oss med att enligt gammal tro skola kyla och väta under början af maj vara bra för landtbruket”… 

Den första snön faller sedan redan den 1 oktober och en svår snöstorm rasar i trakten natten mellan 2 och 3 oktober. I slutet av oktober rapporteras dock att man tack var det blidväder som följde på snöovädret kunnat ta upp potatisen, som inte tyckts lidit någon större skada av snön och kylan.

Emigrationen exploderar...

Emigrationen från Sverige når nya höjder vid den här tiden. Det kryllar av annonser för biljetter över Atlanten i tidningarna. Generalagent C.J. Edenholm på Postgatan 43 i Göteborg annonserar till exempel under rubriken ”Till Amerika för 95 kr”. Han erbjuder färd med nybyggda ”moderna, bekväma dubbelpropeller postångare” i hytter för 2 till 6 personer och billiga familjebiljetter. 

Cunardlinjen utökar, just våren 1903, sin ångbåtsflotta med en ny dubbelpropellerångare ”af stora dimensioner” benämnd Carpathia för rutten Liverpool – New York. Den nya ångaren marknadsförs som full av ”åtskilligt nytt i bekvämlighetsväg”. Bland annat är hela tredje klassen, vilken rymmer 1600 personer (!), indelad i slutna hytter för 2-4 personer. Om namnet Carpathia låter bekant så är det nog för att hon knappt ett decennium senare ska komma att undsätta de förlista i Titanic-katastrofen.

En annan flitig annonsör är Hvita Stjern-Linien, som har har kontor på Drakensgränd 2 i Stockholm, men också ett eget ombud för Västernorrlands län på Köpmanholmen i Bjästa. Rederiet erbjuder ”beqväm och snabb” resa med bland annat världens två största ångare Celtic och Cedric. Man lockar med att ”enligt enstämmiga intyg af sådana som rest med dessa ångare är behandlingen och mathållningen utmärkt och beqvämligheterna i 3:dje klass oöverträffade. Fria sängkläder. Maten serveras vid dukade bord. Hytter med två, fyra och sex liggplatser finnas. Delvis svensk betjening”. Dessutom kan resenärerna få en bok i engelsk språklära skickade till sig inför resan mot 50 öre i frimärke.

Uppriktiga rapporter till tidningen från tidigare resenärer avslöjar dock att de verkliga förhållandena långt ifrån alltid motsvarade vad som utlovats. I mars 1903 publicerar Örnsköldsviks-Posten en berättelse under rubriken ”Hur svenska emigranter behandlas” med bland annat följande målande beskrivning: ”Kommen ombord den 11 februari fick jag nummer å min kojplats. Men huru uselt, fuktigt och snuskigt där såg ut, det kan ej beskrifvas. Kojen var belägen i förrummet i jämnhöjd med vattengången. I samma rum var det anordnadt kojplats för 162 personer. Hvilket lif första natten: ett idkeligt supande och skrålande till kl 12, då det nedtystades af vakten.”

Många är dock de som lockas av Amerika och nappar på annonsernas löften. Örnsköldsviks-Posten rapporterar den 27 januari 1903 att 29 000 personer emigrerade från hamnarna i Stockholm, Göteborg, Helsingborg och Malmö föregående år och menar att om man ökar detta antal med de 20 % som avrest från andra hamnar får man den ungefärliga totalsumman av 1902 års emigranter. I en annan utgåva av Örnsköldsviks-Posten senare samma år rapporteras att den totala invandringen till Amerika år 1902 var 739 000 personer, vilket var en ökning från året innan med över 200 000 personer och närmast en fördubbling från år 1900. De allra flesta vid den här tiden kommer från Italien, Österrike-Ungern och Ryssland, med Sverige bland topp fem före både Irland och Tyskland.

År 1903 spås redan i mitten av augusti bli ett rekordår, då redan omkring en miljon människor invandrat till Amerika vid det här laget. Det tidigare rekordet var från år 1882 med 789 000 immigranter. De amerikanska myndigheterna är bekymrade vid den här tiden och den starka tillströmningen ses av många som en fara för landet. Det beskrivs som att det inte längre är ”de gamla goda invandrarna, som hjälpte till att bygga upp landet” som strömmar över gränsen utan ”en stor del af dem som nu komma kan icke läsa”. Det diskuteras därför att åtminstone införa ett krav på läskunnighet för att få komma in i landet.

Redan i januari 1903 meddelas från Skorped i Örnsköldsviks Allehanda att en stor utvandring ägt rum från bygden under det förflutna året ”det ena sällskapet efter det andra har under årets lopp begifvit sig till Amerika”. Bland de totalt 155 utflyttade från socknen har minst 100 emigrerat, från en socken som vid den här tiden består av drygt 2000 invånare. Notisen avslutas ”Äfven till våren lär det vara flera som ämna ställa färden till det fria landet i väster”. Säkert blev det så. Många månader senare, den 13 oktober 1903, meddelas till exempel att sex personer reste från Skorped till Amerika ”i lördags” och att utvandringen alltjämt är stor från denna bygd. Många emigranter återvänder dock till fäderneslandet för längre och kortare vistelser. I början av juni rapporterar Örnsköldsviks-Posten om att det beräknas att minst sex tusen svenskar som utvandrat till Amerika kommer att komma hem för att besöka nära och kära under midsommar.

Den stora emigrationen, som dränerar Sverige på ung arbetskraft, ses som ett problem i hela landet och i slutet av april 1903 uppvaktas kungen av riksdagsledamöter med en ”begäran om vidtagande af åtgärder till motverkande av emigrationen”. Bland sådana åtgärder nämns särskilt uppmärksamhet åt egnahemsfrågan, förbättrande av det mindre jordbruket och bostadsfrågan i städerna. 

Sekelskiftet 1900 är uppfinningarnas tid…

"Elektrisk strömöverföring utan tråd" är en stor nyhet vid den här tiden. Uppfinningen, av britten Thomas Williams, ska göra det möjligt att ”drifva både spårvagnar, motorer och tåg, de senare med utomordentligt stor hastighet, och innebära en fullständig revolution icke minst på kommunikationsväsendets område”.

I Stockholm testas vid samma tid ”automatisk telefonkoppling”: ”Apparaten är innesluten i en låda, ungefär 40 cm i fyrkant, som upphängas på väggen. Hvarje abonnent som står i förbindelse med en sådan automatisk växelstation har vid som apparat en tafla numrerad från 0 till 9. Då ett nummer önskas påringdt vrider man visaren, som finnes anbragdt å taflan, till det nummer som önskas.” Fördelarna anges vara flera, dels går det fortare att nå ett annat nummer och dels slipper man tjuvlyssnande telefonister och dessutom kan automatiska växelstationer hålla öppet dygnet runt. Notisen avslutas: ”Ytterligare prof komma väl att visa, om dessa apparater äro egnade att komma till allmännare användning.”

Den nya amerikanska telegrafkabeln genom Stilla havet öppnas i början av juli och ett telegram kan därigenom gå jorden runt på 10 minuter.

En "elektrisk fjärrtrycksapparat" testas av telegrafverket. Genom en telefonlinje kan denna åstadkomma bokstavstryck på en remsa. Apparaten beskrivs enligt följande: ”Remsan sättes igång genom de af afsändaren å linjen utsläppta elektriska strömmarne och stannar åter när dessa upphöra. Om adressaten icke är hemma när meddelandet kommer, löper således remsan ändå, och adressaten finner vid sin hemkomst meddelandet tryckt med lätt läsliga bokstäfver på en från apparaten uthängande remsa.”

Annars är den traditionella postgången fortfarande dominerande. År 1902 skickades över 41 miljoner brevkort inrikes och utrikes, vilket var en fördubbling jämfört med året innan.

Kinematografförevisningar äger rum på teatern i Örnsköldsvik våren 1903 och är ”mycket talrikt besökta och publiken belåten”. Det rapporteras vidare att ”de flesta bilderna – synnerligast serien Prinsessan Törnros – ha varit verkligt sevärda”. Läs mer om kinematograf på Wikipedia: Klicka här.

Värre går det vid en scioptikonförevisning i Föreningshuset i början av maj: ”Något mankemang inträffade med apparaten, hvilket hade buller till följd hvarjämte ljuset plötsligt aftog. Folket började rusa mot utgångarna, men lugnade sig dock snart.” Läs mer om Skioptikon på Wikipedia: Klicka här.

Även inom transportväsendet händer det mycket vid den här tiden. De snabbaste tågen rapporteras vara tågen på sträckan Stockholm – Malmö ”hvilka framgå med en genomsnittshastighet af omkring 5 ½ mil i timmen”.

På samma tema rapporteras i maj om en automobilfärd mellan just Malmö och Stockholm som företagits av direktör Hessler, ingenjör Svensson och montören Malmqvist i en svensk automobil och tagit 32 timmar.

I mitten av augusti händer något anmärkningsvärt i trakterna när ett amerikanskt par, Mr och Mrs Glidden från Boston, ”hvilka befinna sig på en turistfärd med automobil Europa rundt” anländer till Örnsköldsvik. Örnsköldsviks-Posten kan meddela att ”vid sjutiden blef stor folkvandring uppför Storgatan och utåt Själevadsvägen, där det märkliga fordonet skulle komma”. Automobilen parkeras sedan utanför Stadshotellet där den står till allmän beskådan över natten. Om bilen berättas att ”denna är ingen liten och nätt tingest, den väger nämligen sina modiga 1200 kg. Dess motor har 16 hästkrafters styrka och hela automobilen kostar den nätta summan af 24 000 kr, men så kan den också, där vägarna så medgifva, med en betydlig fart frakta fram sina passagerare ända till omkring 8 mil i timmen. Mr Glidden kör dock icke så fort; här uppe, där vägarna äro så krokiga, kör han blott 2 à 2 ½ mil per timme”.

Paret Glidden i London inför Europaresan.

Hösten 1903 tillsätts en Automobilkommitté som får i uppdrag att utarbeta förslag till ordningsföreskrifter för automobiltrafik i landet. Kommittén påbörjar sitt arbete i slutet av november och väntas bli färdig först efter ett halvår.

Några olika notiser får avslutningsvis ge en bild av kvinnornas förutsättningar i samhället vid den här tiden…

En insändare i Örnsköldsviks-Posten den 23 april 1903 ger en talande bild av synen på kvinnan kring sekelskiftet…

I mitten av januari rapporteras att rösträttskvinnorna i Göteborg haft sammanträde. Ordförarinnan öppnade sammanträdet med ett fyra timmar långt tal, vilket innebar att ingen annan fick tillfälle att göra sin röst hörd. ”Och det här kallar dom rösträtt, sa en af mötesdeltagarne till en annan.”

Frågan om att upphäva mannens målsmanskap över hustrun är föremål för motioner i riksdagen. Förslaget är att den svenska lagstiftningen ändras i överensstämmelse med den norska och den danska lagstiftningen.

Domkapitlet i Härnösand meddelar att de inte finner något hinder mot att kvinnor ska kunna inneha lärarinnebefattningar vid allmänna läroverk. Kvinnorna anses dock enbart vara kvalificerade för läroverkens lägre klasser. Domkapitlet anser nämligen att det ”med fog betviflas att kvinnor i allmänhet äro lämpliga att såväl i undervisningen som i öfrigt handleda ynglingar å skolan högre stadier fram till mogenhetsexamen”. Domkapitlet anser vidare att lönen bör ställas högre för manliga än för kvinnliga lärare, men att pensionsåldern bör vara lägre för kvinnor.

Det meddelas i januari 1903 att franska veckotidningen Les Annales anordnat en skönhetstävling i en spalt om vilka länder som har de vackraste kvinnorna. På första plats, efter omröstning, kommer svenskorna före italienskorna, amerikanskorna, fransyskorna själva och engelskorna.

Ett nyinrättat badhus i Anundsjö får hålla stängt pga att ”den kvinnliga blygsamheten” i Anundsjö är så stor att det är omöjligt att få dit någon baderska på besök.

En kvinnlig författare sålde dock allra bäst på julmarknaden 1903 i Örnsköldsvik: Selma Lagerlöfs bok Jerusalem.

Vid flera tillfällen under bara detta år rapporteras i Örnsköldsvikstidningarna om unga kvinnor som dött av fosforförgiftning. Många kvinnor försökte avbryta sina oönskade graviditeter. En metod som var vanlig vid den här tiden var fosformetoden. Fosforn skrapades av från tändstickor, som var tillgängliga i många hem. Det avskrapade giftet blandades ut med mjölk eller annan dryck och intogs oralt. Fosformetoden var emellertid mycket farlig eftersom det inte bara var fostret utan även kvinnan som förgiftades. Dagstidningar och rättsmaterial från 1800-talets sista decennier och några år in på 1900-talet vittnar om att tusentals kvinnor dog årligen till följd av fosforförgiftning. Under 1900-talet minskade fosformetoden drastiskt i Sverige, mycket på grund av att fosfortändstickorna – innehållande giftig vit fosfor – förbjöds till allmän försäljning.

I en läkarbok från början av 1900-talet går att läsa följande om fosforförgiftning:

I slutet av januari rapporteras i Örnsköldsviks-Posten, under rubriken ”Den gamla historien”, om bondedottern Gertrud Kajsa Abrahamsdotter som skäligen misstänkes för att ”hafva intagit fosfor, hvaraf hon aflidit”. 

En knapp månad senare, på kvällen den 20 februari, är det 18-åriga Johanna Nordström som i mycket medtaget tillstånd förs till lasarettet med symtom på fosforförgiftning. Tidningen skriver dagen därpå: ”Hennes lif kunde icke räddas. Hon har nämligen idag på förmiddagen aflidit”.

Den 8 december återfinns ännu en historia under rubriken ”Den gamla historien”. Denna gång är det Dr Nordin i Örnsköldsvik som hos länsstyrelsen har anmält att han den 4 december genom telefonbud kallats till 22-åriga Lovisa Salén i Billsta, Själevad, som ”emellertid vid doktorns ankomst befanns vara död”. Lovisa hade före sin död framfött två omkring 4 månader gamla foster och ”Dr Nordin anser omständigheter föreligga att Lovisa Salén dött på grund av fosforförgiftning”.

En barnaföderskas rätt att inte behöva uppge sitt namn i födelseattesten i kyrkboken är vid den här tiden föreskriven i kyrkolagen. Den 1 oktober meddelar dock Örnsköldsviks-Posten att Kyrkomötet har beslutat att hos konungen begära upphävande av denna rätt, kvinnans namn ska dock även fortsättningsvis kunna skyddas mot offentliggörande.

På samma tema, oönskade barn, annonseras den 8 september i Örnsköldsviks-Posten under rubriken Diverse: ”För ett vackert flickebarn, födt af bildade föräldrar, som måste vara okända, önskas godt, om ock enkelt hem mot lämplig ersättning. Svar till ”Honoris gratia” f.v.b. Trehörningsjö.”

Att jag tar upp flera notiser från 1903 på temat oönskade graviditeter med tragisk utgång har sin förklaring, vi återkommer till det så småningom…

〰

Förhoppningsvis har vi nu en gemensam bild av hur samhället och omvärlden såg ut vid tiden för Elin Götilda Stridsbergs födelse. I nästa inlägg ska vi äntligen börja lära känna Elin själv, genom de uppgifter om henne som finns kvar för eftervärlden.