”Fattig är den, hvars ekonomiska hjelpmedel icke räcka till för nödtorftigt underhåll af honom sjelf och dem, om vilka han är skyldig taga vård.” (Ur Nordisk familjebok år 1881)
〰
Den här 1800-talsdefinitionen av begreppet ”fattig” får sätta ramen för den berättelse som nu tar vid där vi lämnade den, hos familjen Jonsson på gården i Överbilla i Själevads socken någongång i mitten av 1820-talet. Som vi minns från det förrförra inlägget består den här släktgrenen av generation efter generation av bönder. Jonas Jonsson är (åtminstone) femte generationen självägande bonde i socknen och det finns inget som tyder på att hans förfäder haft det annat än hyfsat gott ställt. Det såg också ganska stabilt ut för Jonas och Sara och de nio barnen när vi lämnade dem sist, sedan de slagit sig ner på gården i Överbilla. Vid den här tiden (1823) har Sara just fött deras sista barn, sonen Nils, samma år som äldste sonen Johan flyttat i väg som dräng och Eric (min farfars farfar) är i 15-årsåldern.
 |
| Husförhörslängd för familjen Jonsson i Överbilla åren 1815 - 1824. |
Just vid den här tiden installerar sig prosten Holm i Själevads församling. Holm är, som vi vet, en handlingskraftig man och läget i hans nya församling är, som vi har förstått det, bedrövligt. Det går faktiskt att genom kyrkböckernas noteringar bokstavligen se den här brytningspunkten i församlingen, när Holm tar sig an sina församlingsbor med fast och bestämd hand. Från ett fåtal, eller oftast inga alls, noteringar i kolumnerna överöses de nu med kritiska kråkfötter i Holms karaktäristiska handstil. Med stor energi försöker han bringa ordning i torp och gårdar och besöken runt om i socknen är säkert frekventa. Jonssons gård är nog inget undantag.
Kort efter att han påbörjat sitt arbete i församlingen noterar prosten Holm i kyrkboken om Jonas Jonsson att han ”ej på 2ne år varit till nattvarden” (se bilden ovan). Även dessförinnan verkar det ha varit lite si och så med nattvardsbesöken, men just åren innan prosten Holms inträde i församlingen saknas notering om nattvardsgång. Detta var illa, sett ur prostens ögon, men inte ensamt så illa att det kan ha orsakat vad vi kan utläsa ur en annan notering som prosten Holm gör om Jonas Jonsson vid den här tiden.
Jonas Jonsson omyndigförklaras helt. Enligt prostens notering är han under förmyndare och förmynderskapet tycks gälla allt och alla i huset (se bilden ovan). Vad har hänt med Jonas Jonsson egentligen, som lett fram till denna drastiska åtgärd? Vi får inga fler ledtrådar till detta i denna husförhörslängd. Om Sara noterar prosten bara kort och gott i kolumnen ”Natursgåfvor och Flit” att hon är ”beskedlig”. Ett litet ord som kan rymma mycket och säger oss något om vilket intryck hon gör.
 |
| Husförhörslängd för familjen Jonsson i Överbilla åren 1825 - 1830. |
Av prosten Holms noteringar i nästa husförhörslängd får vi betydligt mer information om familjens situation. Prosten antecknar nu tydligt ”Ej bonde” efter Jonas Jonssons namn (att det står ”yngre” efter namnet beror på att det granngårds bodde en annan Jonas Jonsson som var någon månad äldre). Dessutom får vi veta att familjen Jonsson nu bor inhyses på sin tidigare gård i Överbilla. I kolumnen ”Omständigheter” framgår att gården numera ägs av bonden Per Persson, som också äger en av granngårdarna. Sannolikt är det han som satts att vara förmyndare för Jonas Jonsson. Per Persson är en ingift släkting till Jonas Jonsson, han är gift med Märta Persdotter som är kusin till Jonas Jonsson (deras fäder är bröder).
Men varför omyndigförklaras Jonas Jonsson? En ledtråd till detta är noteringen om att Jonas Jonsson super, över vilket han blivit varnad i kyrkan vid något tillfälle under 1827 (se bilden ovan, noteringen längst till höger). Troligen är det väl så att Jonas Jonssons supande lett till att han försummat sin gård och sin familj så till den grad att socknen, med prosten Holm i spetsen, sett sig nödgade att vidta åtgärder. Säkert är det så att situationen i familjen pågått länge, men att det är först när prosten Holm kliver in i bilden som det noteras, varnas och beivras. Supandet och armodet är ju, vad vi förstått, utbrett i församlingen när Holm tar sig an den vid den här tiden, så kanske är Jonas Jonsson inte värre än många andra. Så pass illa är det dock att prosten Holm tycks ha sett till att familjen Jonsson sätts under förmynderskap och gården omhändertas.
Att Jonas Jonsson förlorar gården någon gång före år 1828 får vi också en bekräftelse på i bouppteckningen efter hans svärfar Eric Abramhamsson det året. Bland de efterlevande uppräknas där dottern Sara som gift med ”förre bonden i Överbilla” Jon Jonsson och det framgår också att han lånat en större summa pengar av sin svärfar. Utan en egen gård blir det svårt för Jonsson att försörja familjen och fattigdom och armod står i farstun.
 |
| Ur bouppteckningen efter Eric Abrahamsson 1828 "... Döttrarne Sara, Gift med förra Bonden Jon Jonsson i Öfverbilla..." |
Sedan familjen blivit inhyses på sin tidigare gård i Överbilla flyttar fem av de äldsta barnen hemifrån. Johan, Sara Stina, Jonas, Per och Abraham lämnar föräldrahemmet en efter en för att ta tjänst på andra gårdar i bygden. De uppnår alla 15-årsåldern under dessa år och räknas då som stora nog att klara sin egen försörjning genom att arbeta som piga eller dräng på någon gård i socknen. Att barnen lämnar hemmet så snart de kan underlättar säkert också försörjningsbördan för Jonas Jonsson, de kan inte ha haft det så gott ställt som inhyses på sin tidigare gård.
Även Eric har åldern inne för att lämna föräldrahemmet, men han blir kvar hemma med föräldrarna och de tre småsyskonen. En ledtråd till varför Eric inte tar tjänst som dräng någonstans är prosten Holms notering i husförhörslängden: ”Ofärdig”. På vilket sätt Eric är ofärdig vet vi inte, men troligen är det någon fysisk funktionsnedsättning han har. Hade det varit psykiskt så hade prosten sannolikt noterat honom vara ”sinnessvag”, ”sinnesstörd” eller liknande, vilka var begrepp som användes vid den här tiden. Eric ska komma att bli kvar hemmavid hela sitt vuxna liv, så hans handikapp verkar ha omöjliggjort för honom att få en tjänst någonstans. Man kan inte låta bli att undra vad det var som fattades honom?
Den uppmärksamme noterar kanske också resten av prosten Holms notering om Eric vid den här tiden: ”dömd för stöld” (se bilden ovan, noteringen längst till höger). Det har inte gått att finna mer information om denna stöld i arkiven, så vi kan bara spekulera. Men om vi tänker oss situationen att fadern är satt under förmynderskap, har förlorat sin gård så att familjen bor inhyses och att Eric är en ung man som av någon anledning är oförmögen att bidra till hushållet eller underlätta för familjen genom att ta tjänst på en annan gård. Han är rent krasst en belastning för sina fattiga föräldrar, ännu en mun att mätta trots att han är vuxen. Vi kan mot den bakgrunden gissa att han stjäl mat i någon form, eller kanske pengar eller saker att sälja för att kunna köpa mat till familjen. Det finns ingen utförligare notering om hur Eric straffas för sitt brott, så kanske betyder det att straffet inte blev så hårt? Noteringen om stölden kommer dock att följa honom för resten av livet, ett straff så gott som något.
Innan vi lämnar husförhörslängden för familjen Jonsson vid denna tid, som återger de första energiska åren i prosten Holms livsgärning i Själevads församling, kan vi också lägga märke till att prosten styr upp familjens kyrkliga engagemang med järnhand. Nattvardsbesöken blir nästan årliga och barnens konfirmationsundervisning noteras nitiskt (om än närmast oläsligt!).
 |
| Prosten Holms kråkfötter om familjen Jonssons kyrkoaktiviteter åren 1825 - 1830. |
I slutet av 1820-talet lämnar Jonssons sin tidigare gård i Överbilla och flyttar till grannbyn Åte. Vi kan nästan anta att flytten inte är frivillig, utan att familjen blivit anvisade en annan bostad. Gården i Överbilla är ju sedan flera år inte längre i Jonas Jonssons ägo. De är helt i händerna på sockenstämmans beslut. Att situationen blir allt svårare för dem framgår också tydligt av prostens kortfattade noteringar.
 |
| Husförhörslängd för familjen Jonsson i Åte åren 1830 - 1839. |
Jonas Jonsson anges som ”Förra torparen”, vilket indikerar att de bor inhyses även här. Men än värre är prosten anteckning på latin efter Jonas Jonssons namn och födelseuppgift, som kan utläsas som att Jonas Jonsson är känd för att vara berusad och ha ett dåligt leverne. Ytterligare en notering, som dock inte behöver någon vidare tolkning, är den som följer därpå: ”Utfattig”… Och som om inte det vore tydligt nog för att förstå hur illa ställt det är i familjen Jonsson vid det här laget så noterar prosten Holm på raden under att hustrun Sara straffats för att hon mjölkat någon annans kor. Fattigdomen och armodet lyser mellan raderna i husförhörslängden. Om Eric följer noteringen med sedan tidigare, att han är ofärdig och dömd för stöld.
 |
| Prosten Holms noteringar om Jonas, Sara och Eric. |
Det tycks bara gå utför för familjen Jonsson och prostens omdömen om de tre vuxna i hushållet är närmast övertydliga i sitt elände. Under 1830-talet uppnår även Jonssons tre yngsta barn en ålder så att de kan lämna föräldrahemmet för att ta tjänst på andra gårdar. Kvar hos de utfattiga föräldrarna i Åte blir bara den nu vuxne sonen Eric. Han tycks inte vara någon flitig kyrkobesökare. Om honom noterar prosten Holm frånvaro från både husförhör och nattvard flera gånger utan förfall.
Mot slutet av 1830-talet flyttar dottern Sara Stina hem till föräldrarna igen. Prosten Holm noterar om henne, på latin, att hon är ”mente perfurbata”, vilket rakt översatt betyder ”mentalt störd”. För säkerhets skull lägger han till ”sinnessvag” på ren svenska.
I september 1840 publiceras i tidningen Aftonbladet (på prosten Holms uppmaning) ett nytt ”Reglemente för en förbättrad fattigvårdsinrättning i Själevads församling”. Eftersom familjen Jonsson så uppenbart inkluderas i församlingens fattigaste kan det kanske ge en bild av vilket samhälle de levde i:
När 1830-tal övergår till 1840-tal består familjen, som är inhyst i någon annans torp i byn Åte, av de utfattiga Jonas och Sara och de två vuxna barnen Eric och Sara Stina, som samhället stämplat som ofärdig och sinnessvag. Alldeles i början av 1840-talet tvingas familjen återigen till en flytt. Torpet i Åte anges ”bärgat av Per Svensson” som flyttar in med sin familj. Familjen Jonsson inhyses istället i byn Sörböle, där de tycks dela bostad med andra fattiga familjer. Troligen bor de på byns sk allmänning, vilket är en samlingsplats för de minst bemedlade.
 |
| Husförhörslängd för familjen Jonsson i Åte åren 1840 - 1845. |
Av prosten Holms noteringar kan vi nu utläsa följande om de fyra familjemedlemmarna:
Jonas: Ebriosus et male cognitus = Berusad och dåligt känd
Sara: Vaccam aliorum emulcit et poenas persolvit = Mjölkat två kor och betalat ersättning
Eric: Debilis et damnatus furti = Svag och dömd för stöld
Sara Stina: Mente perfurbata, fetum spurium = Mentalt störd, foster bastard
Den uppmärksamme noterar det sista tillägget om Sara Stina och ser sedan i husförhörslängden för familjen Jonsson när de flyttat från Åte till Sörböle att familjen har utökats…
 |
| Husförhörslängd för familjen Jonsson i Sörböle åren 1840 - 1845. |
Sommaren 1839 föder nämligen Sara Stina en oäkta son som får namnet Johan Eric. Vi ska återkomma till hans livsöde längre fram…
 |
| Födelsenotis 1839 för Sara Stinas oäkta son Johan Eric. |
Den uppmärksamme noterar också att från och med nu anges Erics födelseår i husförhörslängden felaktigt till 1818, en felskrivning av prosten Holm som sedan hänger med i noteringarna under många år. Att föra kyrkbok var en helt manuell syssla och alla namn och födelseuppgifter överfördes från en bok till en annan, sådana här felskrivningar var därför alltför vanliga.
Om Eric noteras även ”utan försvar 43” (se bild nedan, notering längst till höger). Vad kan detta betyda?
På 1800-talet var alla vuxna tvungna att inneha ”laga försvar”, det vill säga någon form av sysselsättning för sin försörjning. Hade man inte det var man ”försvarslös” eller ”utan försvar”, vilket var olagligt om man inte hade giltig orsak och kunde anses arbetsoförmögen. Straffet kunde bli att man tvingades till arbete på en arbetsinrättning. Vi kan mot bakgrund av detta tolka prostens notering som att Eric trots sin ”ofärdighet” ändå bedömts vara arbetsförmögen på något sätt, men att han saknat sysselsättning under 1843 och då noterats som försvarslös. Om vi drar oss till minnes prosten Holms stora betydelse för Själevads församling vid den här tiden så präglades den framför allt av hans arbetsinrättning.
 |
| Artikel sommaren 1840 om prosten Holms arbetsinrättning i Själevad. |
Vi kan nog anta att prosten Holm satte även en ”ofärdig” Eric i arbete vid denna inrättning, sedan han bedömts vara arbetsförmögen på något sätt, och att det just året 1843 inträffade något som gjorde att Eric inte arbetade och därav raskt noterades som försvarslös. Denna omständighet verkar ha åtgärdats sedan, eftersom inga ytterligare sådana noteringar förekommer om Eric. Eftersom prosten Holm stolt informerar om att alla hjälpbehövande i församlingen framgångsrikt sysselsatts i hans arbetsinrättning vid den här tiden, kan vi nog anta att även familjen Jonsson arbetade för sitt uppehälle i denna inrättning.
Den 28 september 1845 dör Jonas Jonsson, 68 år gammal. Enligt dödsnotisen är orsaken ”ålderdom”.
 |
| Dödsnotis för Jonas Jonsson 1845 (längst ner). |
Familjen är redan utfattiga, men att Jonas Jonsson lämnar dem gör nog situationen ännu värre. Åren därpå bor de fyra (Sara, Eric, Sara Stina och lille Johan Eric) kvar inhyses i Sörböle. De slutar dock helt att gå i kyrkan och prosten Holm tycks närmast ge upp hoppet om dem. Bara de tidigare noteringarna om korna som olovligen mjölkats, ofärdig och dömd för stöld och sinnessvag och oäkting osv följer med från bok till bok.
 |
| Husförhörslängd för familjen Jonsson i Sörböle åren 1846 - 1852. |
Året efter Jonas död (1846) får änkan Sara understöd från socknens fattigkassa för ”underhåll för ett barn” (se bilden nedan).
Förmodligen avses underhåll för barnbarnet Johan Erik. Redan året därpå blir situationen dock för svår i familjen och lille Johan Erik får flytta från sin mor, mormor och morbror Eric under försommaren 1847. Han är då åtta år gammal och utackorderas till en annan gård i socknen som ”fattigbarn”. Familjen har antingen inte möjlighet att ha honom kvar på gården och lämnar självmant bort honom, eller så blir Johan Eric omhändertagen av socknen på grund av bristande omsorg i hemmet. Utackorderingen sker genom en auktion, där den som bjuder lägst (alltså kräver lägst ersättning från socknen) får ta hand om barnet. I Själevads socken är dessa auktioner vanliga vid den här tiden och barnen utbjuds på auktion i princip årligen. Johan Eric byter hem flera gånger under sin uppväxt, men hur det går för honom kommer vi (som sagt) att återkomma till.
 |
| Ur sockennämndens protokoll 30/5 1847: Backstugusittaren Sara Stina Jonsdotters son Johan Eric utböds till uppfostran, vård och underhåll, och stadnade Bonden Eric Pärson i Hörnätt för lägsta anbudet 22 Rd Banco. Westins son åtog sig Bonden Olof Pärson i Hörnätt för 30 Rd Banco om året. |
 |
| Fattigbarnet Johan Erik (oäkta) född 1839-07-20. |
Vid samma tid, i mitten av 1850-talet, flyttar modern Sara in på socknens fattighus. Här kommer hon att bo till sin död i februari 1866. Hon blir över 80 år gammal. Sara Ersdotter härstammade även hon från flera generationer av självägande bönder, hennes far hade en gård i Främmerbilla som han överlät på sin äldste son, men själv levde hon större delen av sitt långa liv i armod och dog till slut som fattighjon efter över ett decennium på socknens fattighus.
 |
| Dödsnotis för Fattighushjonet Enkan Sara Ersdotter 1866. |
Troligen är det socknen (dvs prosten Holm) som styr upp familjens splittring. Försörjningsansvaret för sina närstående är långtgående reglerat vid den här tiden. Sara Stinas bror Per anses troligen ha bäst möjligheter att försörja sin sinnessvaga och sjuka syster, medan Eric är alltför oförmögen för att kunna sörja för sin åldriga mor. Sara blir då ett fattighjon, som försörjs av socknen, och får flytta in på fattighuset. Att Eric inte följer med skulle kunna bero på att han ändå anses ha viss arbetsförmåga och därför måste försörja sig själv, troligen vid socknens arbetsinrättning. Han blir hur som helst kvar ensam som inhyses i Sörböle och prosten noterar om honom att han är ”utfattig”.
 |
| Husförhörlängden för Jonssons i Sörböle åren 1853 - 1860. Sara och Sara Stina är överstrukna pga att de flyttar under tidsperioden. På raden längst ner anges Eric som inhyses och utfattig. |
När modern och systern flyttar från honom är Eric i 50-årsåldern. Han ska sedan komma att bo kvar ensam, inhyses och utfattig i Sörböle i närmare 20 år. Eric har aldrig varit någon flitig kyrkobesökare, men med tiden slutar han helt att gå på den årliga nattvarden eller bevista husförhören.
 |
| Husförhörslängden åren 1862 - 1872. Eric noteras alltjämt som inhyses och utfattig och "damnatus furti", dvs dömd för stöld. |
Prosten Holm (som dör 1867) noterar ”Abs” för i princip varje års nattvard och husförhör, vilket betyder att Eric varit frånvarande (absens på latin). Till slut ger prosten upp och noterar helt krasst ”aldrig till kyrka eller husförhör” (se bilden ovan, noteringen längst till höger). Det finns dock inget som tyder på att Eric missköter sig på annat sätt, han framstår mest som en enstöring som sköter sitt och inte är till större besvär för sin omgivning. Man kan undra hur han klarade svältåren i slutet av 1860-talet... det måste ha varit en mardröm att vara utfattig då.
I mitten av 1870-talet är Eric närmare 70 år gammal och har levt större delen av sitt liv inhyses, ensam och utfattig. Han bor alltjämt under samma omständigheter i Sörböle när livet plötsligt tar en (för oss!) mycket oväntad och säkerligen (för honom) mycket omvälvande vändning…
〰
För att närmare förstå hur den här tidens fattiga (och våra släktingar Jonssons) hade det rekommenderas dessa artiklar:
Livet för de fattigaste Klicka här
Fattigvård i Sverige Klicka här
De fattiga och utsatta Klicka här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar