Syskonen Jonsson - Sara Stina (1810-1879)

Sara Stina - född den 27 februari 1810 i Själevad, död den 15 juni 1879 i Själevad

Födelsenotis för Sara Stina den 27 februari 1810,
Jon Johanssons och hustrun Sara Ersdotters i Löfsjö dotter.

Jonas och Saras tredje barn blir en flicka som döps till Sara Stina (efter farmor Sara och mormor Stina). Hon föds på dagen 168 år före mig…

Sara Stina lämnar föräldrahemmet i mitten av 1820-talet för att ta tjänst som piga hos bonden Jon Jonsson d.ä. på granngården i Överbilla. Här blir hon kvar i något år innan flytten går till bonden Per Perssons gård i Överbilla. Alltså samme Per Persson som är faderns förmyndare och inom kort ägare av familjen Jonssons gård. Hos Per Persson har även Sara Stinas bröder Johan och Abraham tjänst som drängar vid den här tiden. Sara Stina blir kvar hos Per Persson ett par år. Ett kort tag i början av 1830-talet tjänstgör hon sedan som piga på en gård i Mycklinge, i norra delen av socknen. 

Från gården i Mycklinge flyttar Sara Stina oväntat tillbaka hem till föräldrarna som nu bor utfattiga och inhyses i byn Åte. Sara Stina noteras nu, som vi vet sedan tidigare inlägg, som ”svagsint” och ”Mente perfurbata”, dvs sinnesstörd. Sara Stina ska nu komma att bli kvar i föräldrahemmet i många år, allt medan de yngre syskonen lämnar. Bara Eric blir också kvar hemmavid.

Den 20 juli 1839 nedkommer ”plötsligt” (i alla fall för oss som följer henne genom kyrkböckerna) den nu 29-åriga Sara Stina med ett barn. 

Födelsenotis för Johan Eric den 20 juli 1839,
Torparedottern Sara Stina Jonsdotters i Åte oäkta son.

Sonen Johan Eric föds i torpet i Åte. Vem som är far till honom förtäljer inte historien. Som vi också redan vet (sedan tidigare inlägg) blir sonen kvar hos Sara Stina, sina morföräldrar och morbror Eric tills han är i 8-årsåldern, då han auktioneras ut som fattigbarn i socknen. Vad som händer med Johan Eric sedan ska vi strax ta reda på…

Sara Stina blir kvar inhyses med sin mor och bror sedan fadern Jonas dött, men i mitten av 1850-talet får hon flytta hem till sin bror Per i Öster Alnäs. Per har vid det här laget skapat sig en mer välbeställd tillvaro som bonde, med egen mark att bruka. Sara Stina noteras som Pers sjuka syster, så utöver sin sinnessvaghet tycks hon nu även lida av någon kroppslig åkomma. Kanske innebär detta att hon inte längre kan göra rätt för sig i socknens arbetsinrättning och kanske är det därför som socknen lägger försörjningsbördan över Sara Stina på brodern, för att hon ska slippa belasta fattigkassan. 

Ur husförhörslängden för brodern Pers gård:
"Dess sjuka syster Sara Stina Jonsdotter"

Sedan brodern dött av magsår 1867 blir Sara Stina kvar på gården hos sin svägerska (som så småningom kommer att gifta om sig med en 25 år yngre man som tar över gården). Om Sara Stina noteras alltjämt under åren som följer att hon är sjuklig och svagsint, men hon lever ända tills hon är 69 år gammal. Den 15 juni 1879 dör Sara Stina, som fattighjon i Öster Alnäs.

Dödsnotis för Fattighjonet Sara Stina Jonsdotter den 15 juni 1879.

Här tar berättelsen om Sara Stina slut, men vad blir det då av Sara Stinas oäkte son Johan Eric, som bjuds ut på auktion till lägstbjudande när han bara är 8 år gammal? Ja, vi kan väl redan nu ana att hans liv består av en del prövningar…

〰

Johan Eric (1839 - ?)

Sockenstämmans protokoll den 30 maj 1847 där Johan Eric auktioneras ut till lägstbjudande i socknen.

Det är bonden Eric Person i byn Hörnett som bjuder lägst för Johan Erics försörjning (alltså kräver minst betalning av socknen) och hit flyttar han som ”fattigbarn” sommaren 1847. Vid nästa auktion är det bonden Olof Wågström i byn Norrvåge som bjuder lägst och året därpå är det bonden Per Jacob Samuelson i Själand. Flyttarna blir täta och många för fattigbarnet Johan Eric redan i ung ålder. Han går under benämningen ”fattigbarnet” till i mitten av 1850-talet då det byts mot ”gossen” och sedan drängen. Johan Eric är vid det laget i femtonårsåldern och förväntas arbeta för sin försörjning. Han gör det på gårdar i Gälfven, Främmer Hörnäs, Wägersta, Gälfven (igen), Åte och Överhörnäs.

Johan Eric har aldrig haft något efternamn, fadern är ju okänd, så mot slutet av 1850-talet tar han sig efternamnet Sundsten. Var han får det ifrån vet vi inte, men att ta sig nya efternamn var vad det verkar rätt vanligt vid den här tiden (det fanns heller ingen reglering kring detta förrän vid sekelskiftet, så det var fritt fram att kalla sig vad man ville och meddela det till prästen).

I början av 1860-talet tjänar Johan Eric som dräng på ännu fler gårdar i Främmerhörnäs, Åte och Överhörnäs.  Till änkan Sara Stina Sjölunds gård i Främmerhörnäs återkommer han en andra vända i mitten av 1860-talet och noteras här som fd dräng och försvarslös både åren 1865 och 1866. Han får sedan en tjänst på en gård i Överhörnäs i slutet av decenniet, men här är dräng överstruket, i stället noteras Johan Eric som arbetare. Det verkar alltså som att det händer något i Johan Erics liv här, under nödåren i slutet av 1860-talet, gissningsvis tar ett redan hårt liv en ännu sämre vändning…

Under första halvan av 1870-talet noteras Johan Eric som arbetare i Överhörnäs, men inte på någon specifik gård. Frågan är vad han gör vid den här tiden? Från andra halvan av 1870-talet kan vi dock läsa oss till vad som händer och vart han finns och våra farhågor besannas:

Prästens noteringar om Johan Eric i husförhörslängden 1870-tal.

1876 häktad för stöld i Sundsvall.

1876 14/12 för försvarslöshet intagen å Borghamns kronoarbetsstation, 2 år, slutar 28/11 1878.

Af Sundsvalls Rådhusrätt genom utslag den 13 jan 1876 dömd att för 1 a resan stöld undergå två mån straffarbete och i tre år derutöfver vara medborgerligt förtroende förlustig.

Den 7 oktober 1878 af Hernösands Rådstugurätt dömd att för andra resan olofligt tillgrepp undergå nio månaders straffarbete och i fem (5) år utöfver strafftiden vara medborgerligt förtroende förlustig.

Enligt uppgift från Långholmen, inkom dit 18/8 1883 dömd för 3dje resan stöld till 3 år 3 månader straffarbete, som slutar 15/10 1886. 

Af Östersunds Rådhusrett 10/8 1883 tillika dömd förlustig medborgerligt förtroende 8 år utöfver strafftiden.

🕂

Johan Eric tycks alltså helt ge upp tillvaron som dräng på gårdarna i Själevads sockens i 30-årsåldern och ger sig iväg för att stjäla för sin överlevnad. De bakomliggande orsakerna till detta kan vi bara spekulera i, men gissningsvis är det fattigdom och nöd, som för så många andra vid den här tiden. Eftersom Johan Eric inte har någon sysselsättning (vilket är olagligt) sedan ett bra tag tillbaka intas han först på arbetsstation i två år (Borghamn ligger utanför Vadstena). Han döms sedan för stöld (första gången) i Sundsvall till två månaders straffarbete och tre års förlust av medborgerligt förtroende. Ett par år senare döms han i Härnösand (andra gången) för ”olofligt tillgrepp” till nio månaders straffarbete och fem års förlust av medborgerligt förtroende. Nästan fem år senare döms han så (tredje gången) för stöld i Östersund till över tre års fängelse och åtta års förlust av medborgerligt förtroende. ”Tredje resan” dömd innebar ett betydligt strängare straff. Detta straff får han avtjäna på Långholmens centralfängelse i Stockholm, dit han anländer sommaren 1883, 44 år gammal. 

Entrén till Långholmens centralfängelse vid tiden för Johan Erics ankomst.

Drygt tre år senare friges Johan Eric och i arkiven finns hans frigivningspapper bevarade, inklusive ett fotografi!

Johan Eric Sundsten 1886

Tack vare att Johan Eric var kriminell och dömdes till ett så strängt straff att han fick avtjäna det på Långholmens centralfängelse i Stockholm så kan vi nu, 136 år senare, få ett utseende på en av våra släktingar i denna delen av släktträdet! Släkten Jonsson var ju annars så fattiga att ett besök hos fotografen var en lyx som var helt utesluten.

Prästens noteringar om Johan Eric i husförhörslängden 1890-tal.

Prästen i Själevad noterar tio år senare om Johan Eric att han överförs till obefintligboken, eftersom han varit ”frånvarande många år”. Uppenbarligen återvände han aldrig till Själevad efter avtjänat straff, trots att det enligt frigivningspappret är dit han förpassas. Kanske begick han nya brott och fick nya straff? Eller kanske emigrerade Johan Eric sedan han blivit en fri man och slutade sina dagar i det förlovade landet Amerika? Den uppmärksamme noterar att Johan Eric lagt sig till med ytterligare ett efternamn vid frigivningen: Lindgren. Kanske bytte han namn helt och hållet därefter för att lättare byta liv? Spåren efter honom slutar i alla fall här, någon dödsnotis har inte heller gått att finna. 

Så svaret på frågan vad det blev av fattigbarnet Johan Eric blir alltså: vi vet inte riktigt! Han försvinner för oss i samma stund han går ut genom grindarna på Långholmen och in i storstadsvimlet, hösten 1886, med 59 kronor och 28 öre på fickan...