Syskonen Jonsson - Per (1814-1867)

Per - född den 27 juli 1814 i Själevad, död den 23 september 1867 i Själevad

Födelsenotis för Per den 27 juli 1814,
Bonden Jon Johanssons och hustru Sara Ersdotters i Öfverbilla son.

Den 27 juli 1814 föds Jonas och Saras femte barn, sonen Per, på gården i Överbilla. Även Per ska komma att få sitt födelsedatum felskrivet, så under hela hans vuxna liv anges han vara född den 27 april 1814. (Födelsedatumet var sällan viktigt förr, man firade inte ens födelsedagar under det tidiga 1800-talet, men för oss släktforskare ställer dessa felskrivningar till det en hel del!)

Genom det felskrivna födelsedatumet kan vi följa Per genom kyrkböckerna och se att han lämnar föräldrahemmet i Överbilla något år efter storebrodern Jonas, alltså strax efter att fadern förlorat gården och förklarats omyndig. Kring år 1828 flyttar Per till bonden Jon Jonsson ”den äldre” (född 1777) i samma by. (Han kallas så för att han är född dagen före vår Jonas Jonsson, alltså Per far.) Hur länge Per blir kvar hos bonden Jonsson i Överbilla vet vi inte, men vad vi kan se i arkiven är att han under hela 1830-talet flyttar runt som dräng mellan olika gårdar i Själevads socken. Mot slutet av 1830-talet befinner han sig i byn Väster Alnäs innan han i början av 1840-talet flyttar tillbaka till Överbilla för att ta tjänst som dräng på samma gård som sin lillebror Abraham. Under 1841 är Per dräng på en gård i byn Öster Alnäs och nu noterar prosten Holm i husförhörslängden att Per är ”utan försvar” och att han ”idkar skomakarhantverk”. Kanske blev han av med sin tjänst som dräng och försökte hitta ett annat sätt att försörja sig? Det var dock vid den här tiden förbjudet att idka hantverk utan socknens tillstånd.

Prosten Holms noteringar om Per i husförhörslängden
"utan försvar" och "idkar Skomakarehandtverket".

Något år senare är Per i tjänst hos sockenskomakaren Johan Landin (född 1816) och får antagligen här möjlighet att utöva sina färdigheter i skomakarhantverket. Per söker dock aldrig socknens tillåtelse att få bli sockenskomakare, han väljer snart en annan väg i livet.

Året därpå (1844) flyttar Per till ett torp i Öster Alnäs och gifter sig med pigan Stina Cajsa Andersdotter (född 1818), som han träffat några år tidigare på en gård i Öster Alnäs där han var dräng och hon var piga. De får samma år dottern Sara Stina (född den 12 september 1844). Per och Stina Cajsa får bara ett barn, vilket var ovanligt vid den här tiden. 

Åren därpå gör Per något av en klassresa. Han går från att vara ”backstuguhjon” via ”torpare” till "bonde", vilket innebär att han till slut förvärvar egen mark i byn Öster Alnäs. I samma veva tar han sig efternamnet Billander, som sin bror (även om prästen här stavar det Bylander). 

Husförhörslängden för Pers hushåll i Öster Alnäs åren 1853 till 1860.
Notera att prosten Holm stryker över "Backstuguhjonet" och "Torparen"
för att till slut skriva "Bonden". Det ser ut som att det nya efternamnet "Bylander"
läggs till vid samma tillfälle som "Bonden". Längst ner noteras Pers syster Sara Stina.

Pers framgångsresa sker under samma tid som modern Sara och syskonen Eric och Sara Stina gör motsatt resa, rakt ner i fattigdom och elände. Förmodligen är det Pers nyfunna välstånd som gör att socknen anser att han är bäst lämpad att ta över försörjningsansvaret för sin sinnessvaga, och numera även sjukliga, syster Sara Stina någon gång i mitten av 1850-talet. Hon flyttar, som vi vet, in på Pers gård i Öster Alnäs och bor kvar där inhyses till sin död.

Per lever på sin gård i Öster Alnäs resten av sitt liv och kan i sin tur städsla både drängar och pigor. Uppvuxen i ett fattigt barndomshem och med många år bakom sig som dräng på socknens gårdar måste det ha känts fantastiskt gott för Per att själv få det välordnat i livet. 

Per överlever nätt och jämnt missväxtsommaren 1867. Den 23 september 1867 dör han av magsår. 

Dödsnotis för Per Bylander den 23 september 1867.

Enligt våra beräkningar blir Per drygt 53 år gammal, men enligt dödsnotisen bara drygt 49. Vi får skylla på att noggranne prosten Holm själv avlidit bara några månader tidigare och överlämnat kyrkböckerna i någon annans vård…

Per är den enda av syskonen Jonsson som efterlämnar en bouppteckning. Förmodligen är hans bröder och systrar alltför fattiga för att det ska finnas något dödsbo att uppteckna efter deras död. Några utdrag ur Pers bouppteckning ger en bild av vad han lyckades bygga upp för tillvaro för sig själv och sin familj.

Inledningsvis i bouppteckningen anges de efterlevande till änkan och dottern "på 24 året gammal".
Makarna Billander skrev inbördes testamente i maj samma år som Per dog,
vilket gav änkan rätt att sitta kvar i sk orubbat bo resten av sitt liv eller tills hon gifte om sig. 

Hemmanet i Öster Alnäs värderades till 1500 riksdaler.
De två guldringarna är troligen makarnas varsina.
Silvret bestod av 1 matsked och 2 teskedar.

Bland koppar och mässing märks en kittel, en kastrull, en kaffekokare och två mindre kaffepannor,
 en lampa och en ljusstake, en klocka och ett par fat och pannor.

En brun häst, två kor, tre får, en späd kalv, en gris och fyra höns fanns på gården.

Det sparsmakade möblemanget bestod av en större säng, två hörnskåp och ett flatskåp,
tre bord, en dragsäng, två kistor och sju stolar.

Sängkläderna bestod av två fällar med täcke, en gammal fäll, fyra gamla lakan,
en dunkudde med överdrag, fyra sämre kuddar, två gamla renhudar och två täcken.

Pers garderob bestod av en Tullubb*, en grå rock, en grå rock i halvylle, en svart rock,
ett par grå vadmalsbyxor, ett par byxor i svart kläde, en hatt och mössa,
diverse gamla kläder och två gamla stövlar.

Per dör i september missväxtåret 1867, hans bouppteckning görs under hösten.
Förteckningen över gårdens spannmål och potatis det året visar på den usla skörden:
två tunnor korn, två koppar ärter, två tunnor potatis, 13 kannor linfrö och 100 liter hö.
Detta skulle alltså räcka för gårdens folk och boskap ända till nästa års skörd...

Pers änka undertecknar bouppteckningen med sitt bomärke (längst till höger),
vilket avslöjar att hon förmodligen inte kan läsa och skriva.
Stina Cajsa är född 1818 och växte upp långt innan folkskolan infördes (1842).

Utöver ovanstående utdrag förtecknas också en mängd hushålls- och jordbruksföremål i bouppteckningen, liksom "diverse böcker", en vävstol osv. Det är inget direkt välbeställt hushåll vi ser, men det verkar finnas vad man behöver för ett hyfsat liv. Per har en hel del skulder till olika bönder i socknen genom åren, men när skulderna dragits av från tillgångarna återstår ändå en behållning i dödsboet om 422 riksdaler och 65 öre.

*Och vad är en Tullubb, undrar kanske ni? Jo, det är en pälsfodrad långrock, liknande en sådan här:

Exempel på sk Tulubb, dvs en pälsfodrad långrock,
har ingen aning om vilka männen på bilden är...

〰

Av ren nyfikenhet ska vi avslutningsvis se hur det gick för Pers och Stina Cajsas enda barn, dottern Sara Stina.

Sara Stina flyttar i april 1871 till byn Hörnätt för att gifta sig med båtsmannen (no 109) Pehr Nordqvist Hörling (född 1844). Han är nybliven änkling efter sin första hustru som dog av hjärnhinneinflammation året innan, efter inte ens ett halvårs äktenskap. Sara Stina föder sonen Per Robert ett par månader efter bröllopet 1871, sonen Nikanor 1873 och dottern Sara Christina 1875 (flickan dör redan 1876). I maj 1876 dör båtsman Per Hörling av en magsjukdom.

Sara Stina får därefter oäkta dottern Henny Kristina 1881 och oäkte sonen Johan Gustaf Adolf 1883, det framgår ingenstans vem fadern till barnen är.

Sara Stina gifter om sig den 29 december 1887 med arbetaren Johan Adolf Broberg från Värmdö (född 1858). Prästen noterar om honom att han saknar "betyg" mellan 1875 och 1886 (han är alltså inte skriven någonstans under den perioden) och har straffats för stöld. Redan ett par år efter giftermålet varnar prästen makarna för oenighet (i maj 1890) och samma vår noteras även Johan Adolf som arbetslös. Några år därefter, hösten 1894, lämnar han familjen kvar och flyttar till Lugnet i Sickla, Nacka kommun. Johan Adolf Broberg går sedan till sjöss och återvänder aldrig till sin hustru.

Sara Stinas söner Per Robert och Nikanor tar efternamnet Hörnberg. Per Robert tycks dömd för stöld till straffarbete i tre månader 1891. Båda sönerna gifter sig så småningom och får många barn. Sara Stina bor i många år på sonen Per Roberts gård i Hörnätt, tills han flyttar till Vännäs med sin familj. Då flyttar Sara Stina till sonen Nikanors gård i Hörnätt, där hon dör av ålderdomssvaghet den 16 mars 1921, över 75 år gammal.

〰

Så har vi kommit halvvägs i berättelserna om Erics syskon och deras livsöden. Härnäst väntar berättelsen om lillebror Abraham, ett långt liv i kort format om ett äkta byoriginal...