Eric ❤ Maja Brita

När vi nu återvänder till min farfars farfar Eric i Sörböle är det mitten av 1870-talet. Erics mamma Sara är död (på fattighuset) sedan nästan tio år och systern Sara Stina bor sedan ett par decennier inhyses hos brodern Pers änka i Öster Alnäs. Av syskonen är (förutom Sara Stina) Abraham, Cajsa Greta och Nils ännu i livet. Bröderna Johan, Jonas och Per vet vi är döda vid det här laget och Olof är noterad som ”förkommen” sedan sommaren 1858. Abraham vistas på (för prästen) okänd ort, Cajsa Greta är sjuk och sängliggandes i byn Westerås (i Själevads socken) och Nils är alltjämt intagen på hospitalet i Härnösand. Inga upplyftande livsöden direkt…

Prästens noteringar om Eric i husförhörslängden 1862 till 1872.

Vår Eric (alltjämt ”ofärdig” och ”dömd för stöld”) är vid den här tiden 67 år gammal. Han har bott hemma hos föräldrarna långt upp i vuxen ålder, aldrig varit gift, bor nu ensam inhyses på en gård i Sörböle sedan decennier tillbaka och är (enligt prästens noteringar) ”utfattig”. Erics närmsta grannar (eller möjligen delar de till och med bostad) sedan många år är inhyseshjonet Edla Susanna Pettersson (född 1798) som enligt prästens latinska kråkfötter tycks lida av syfilis, inhyseshjonet Nils Nilsson som tydligen ”går på krycka” (född 1829) och hans hustru Cajsa Stina Christoffersdotter (född 1807). Dessa tre tappra själar kommer under mitten av 1870-talet att flytta in på socknens fattighus, där de så småningom dör inom en inte alltför avlägsen framtid. Förmodligen skulle samma öde ha drabbat Eric om inte en viss Maja Brita plötsligt kliver in i hans liv…

Husförhörslängden åren 1873 till 1882. Erics lilla hushåll har utökats betydligt...

I april 1875 gifter sig nämligen Eric och får dessutom en son, bara några få veckor senare!

Lysning mellan Eric och Maja Brita förkunnas i Själevads kyrka i tre söndagar före vigseln:
"Ett kristet äktenskapsförbund afkunnas i denna församling III ggr mellan
inhys. Erik Jonson i Sörböle och Enkan Maja Brita Persdr. i Öfver Billa,
och önskas dem väl. S Brandell 
Afk. 1st ggn i Själevads kyrka 1a sönd. e. påsk (4/4 1875)."

Vigselnotisen (i två delar) i april 1875.

Av kyrkböckerna kan vi se att Maja Brita Persdotter flyttar in hos Eric i Sörböle någon gång under 1875. Vigselnotisen avslöjar att detta sker i samband med giftermålet, då de vid vigseln den 18 april båda fortfarande är skrivna på olika håll i församlingen (sidan 380 respektive 635). 

Lysningsbeviset är undertecknat av Simon Brandell, som tog över som kyrkoherde i Själevads församling efter prosten Holm. Troligen var det Brandell som vigde Eric och Maja Brita i Själevads gamla kyrka (som revs året därpå genom att bit för bit sprängas med dynamit).

Själevad gamla kyrka.

En knapp månad efter vigseln, den 15 maj, föds Erics och Maja Britas son. Pojken nöddöps samma dag som födseln, vilket tyder på att man befarade att han inte skulle överleva, och får namnet Erik. Lille Erik kommer faktiskt till världen på sin mors 44-årsdag, Maja Brita är alltså drygt 23 år yngre än sin nyblivne make. 

Födelsenotis för Erik den 15 maj 1875 (längst ner till höger noteras nöddopet).
Arbetaren Erik Jonsson och hustrun Maja Brita Persdotters i Sörböle son.

Men det är inte bara den höggravida Maja Brita som flyttar in hos Eric vårvintern 1875, med sig i boet har hon även den femårige (oäkta) sonen Jonas och sonen Per (från ett tidigare äktenskap) som är snart 18 år fyllda. Per verkar dock enbart vara skriven hos sin mor på pappret, i själva verket är han bosatt på Institutet för döfstumma i Härnösand (vi ska återkomma till honom längre fram…). 

Husförhörslängden åren 1883 till 1896. 

Maja Britas och sönernas livsöde väcker många frågor, som vi ska försöka reda ut allt eftersom, men för Erics del innebär detta giftermål att han efter ett långt och ensamt liv slutar sina dagar som en gift man med en son (som får hans namn) och en bonusson (Jonas) som växer upp med honom som far. Eric Jonsson lever till den 2 juli 1891, han är då över 83 år gammal. Familjen bor då alltjämt inhyses i byn Sörböle.

Dödsnotis för Inhyses Erik Jonson i Sörböle den 2 juli 1891,
83 år, 2 månader och 16 dagar gammal.

〰

Lite funderingar…

Att Maja Brita är så pass mycket yngre än Eric och flyttar in hos, och gifter sig med honom, bara ett fåtal veckor innan hon föder sonen, som får namnet Erik, väcker en del funderingar. Maja Brita medför en oäkta son in i äktenskapet och har varit änka i ett tiotal år samt har försörjningsbördan för en nästan vuxen son med handikapp, det är lätt att föreställa sig hennes behov av en make, husrum och försörjning. Kan det möjligen vara så att den åldrige Eric inte är far till det barn som Maja Brita har i magen när hon flyttar till honom i Sörböle? Kan det vara något slags resonemangsäktenskap, där Erics behov av en hustru som vårdar honom på ålderns höst (för att slippa fattighuset) möter Maja Britas behov av en make som tar på sig ansvaret för sonen så att hon slipper skammen över ytterligare ett oäkta barn? Kanske tar dessutom Eric, som troligen är för gammal för arbete, hand om barnen så att Maja Brita kan arbeta och försörja dem? Sedan Maja Brita och barnen flyttar in noteras Eric inte längre som utfattig i husförhörslängden, så någon förändring till det bättre verkar ske. (Dessutom verkar Maja Brita få med Eric till kyrkan, eller åtminstone se till att han närvarar vid de årliga husförhören, vilket säkert gjorde prästen vänligare inställd…) 

Men... det kan ju faktiskt också ha varit så enkelt som att den åldrade enslingen Eric och änkan Maja Brita drabbades av den stora passionen, blev gravida och gifte sig av kärlek!

💗

Vad som egentligen hände före, under och efter att Maja Brita och barnen flyttade in hos Eric i Sörböle är frågor som aldrig kommer att få sina svar, det blir rena spekulationer, vad vi dock kan försöka ta reda på mer om härnäst är Maja Brita och hennes historia... 

(Min teori skulle ju dessutom innebära att Eric den äldre inte är far till Erik den yngre, vilket i sin tur skulle innebära att vi inte har en aning om vem som var far till Erik den yngre och att allt vi hittills fått veta om Eric den äldre och hans familj egentligen gäller någon annans släkt… Men eftersom Eric den äldre tog på sig faderskapet för Erik den yngre, och vi bara har mina lösa spekulationer om en möjlig annan far, så tycker jag att vi fortsätter att utgå ifrån att Eric den äldre faktiskt var far till Erik den yngre och därmed hör till vårt släktträd!)

Syskonen Jonsson - Nils (1823-1907)

Så har vi nått fram till det sista inlägget om syskonen Jonsson, som ska komma att handla om yngste sonen Nils. Att jämföra livsöden utifrån vad arkiven berättar är nog varken rättvist eller värdigt, men skulle vi ändå ge oss på det så tror jag att Nils öde kan te sig som det sorgligaste av dem alla...

Nils - född den 30 november 1823 i Själevad, död den 27 april 1907 i Härnösand

Födelsenotis för Nils den 30 november 1823,
Bonden Jon Johanssons och hustru Sara Ersdotters i Öfverbilla son.

Jonas och Saras yngste son Nils är sist att lämna föräldrahemmet i Åte (förutom Eric då, som blir kvar till ålderns höst). Mot slutet av 1830-talet tar han tjänst som dräng på en gård i byn Berg. Här noterar prosten Holm på latin om Nils ”Nulla facultate laboris”, vilket rakt översatt betyder ”ingen möjlighet sysselsättning”. Det är oklart vad som menas med detta, men 1842 tar Nils i alla fall tjänst som dräng på en gård i byn Själand och ytterligare något år senare återfinns han som dräng i Wägersta. 

Nu sker något som var ack så vanligt förr, men som förvillar oss som släktforskar långt senare: Nils flyttar tillbaka till gården i byn Berg och i samband med det noterar prosten Holm fel födelsedatum för honom: den 30 april 1823. Hade vi inte följt honom noga för varje flytt mellan byarna i Själevad hade vi nog tappat bort honom här, men nu kan vi fortsätta att följa Nils genom det felaktiga födelsedatumet och ser att han flyttar till byn Överhörnäs i mitten av 1840-talet.

År 1848 antas Nils, nu i 25-årsåldern, som båtsman i Norrlands 2:dra Båtsmanskompani. Han tilldelas ett torp i byn Mäland i Skogs socken och får lägga till efternamnet Herrskog, vilket var den rote han tillhörde.

Nils bor ensam på sitt båtsmanstorp i tio år innan han kring midsommar 1859 gifter sig med Greta Lisa Danielsdotter (född 1807) från byn Gallsäter i Skogs socken. Greta Lisa är över 50 år gammal, men flyttar direkt från föräldrahemmet till Nils båtsmanstorp. (Greta Lisas far dog månaden innan giftermålet och modern dör året därpå, säkert har detta med Greta Lisas flytt hemifrån att göra. Kanske behövde helt enkelt Nils en hustru i hushållet och Greta Lisa någon som försörjde henne?) Några gemensamma barn kommer Nils och Greta Lisa inte att få, av naturliga skäl. 

Ett knappt år efter giftermålet, i maj 1860, blir Nils avskedad från flottan i samband med Generalmönstringen ”på grund av dåligt uppförande”. 

I kolumnen till vänster i flottans rullor återfinns "Afgångsanteckningar" för båtsman No 5 Herrskog:
"Nils Jonsson, Afskedad vid Generalmönstringen den 22 maj 1860 på grund af dåligt uppförande."
Kolumnen till höger anger vem som fick ta över som båtsman No 5 Herrskog efter Nils.

Det verkar inte vara någon engångsföreteelse som utlöser denna drastiska åtgärd, Nils tycks ha misskött sig ett tag. I Generalmönstringsrullorna noteras redan år 1856 att Nils inte infunnit sig till generalmönstringen, utan ”arresterats i Landsorten”. Åren därpå finns inga noteringar alls om att han ens mönstrat…

Efter avskedet från flottan verkar Nils beteende bara förvärras. Efter fem år som äkta makar separeras Nils och Greta Lisa när Nils blir intagen på hospitalet i Härnösand. Intagningsjournalen finns bevarad i arkiven och genom den kan vi följa hans första år som ”hospitalshjon” och få några svar på hur det egentligen är fatt med Nils.

Avskrift av Nils intagningsjournal från Hernösands hospital:

*

No 111 Nils Jonsson Herrskog, fd Kronobåtsman, 41 år gammal från Skogs församling af Wester Norrlands län

Intagen d. 17/5 1864 kl 3

Pat. är född d. 30de April år 1823 uti Själevads församling och är gift, men har ej några barn. Om hans föräldrar och slägtingar har ej enligt vederbörande pastors utsago oaktadt gjorda förfrågningar någon upplysning kunnat erhållas, likaledes är ingenting kändt rörande den sjukes barndom och utveckling. Han sjelf uppgifver, att föräldrarna voro bonden Jon Jonsson och hans hustru Brita Jönsdotter i Öfverbilla by af Själevads församling. År 1849 inflyttade han i Skogs församling, han har under sitt vistande den tiden städse njutit god helsa. Till sitt lynne har han visat sig häftig och uppbrusande, hvarvid åtminstone mot hustrun, ord och åthäfvor stundom öfvergått till handgripligheter. Uti den dåliga vandel för hvilken han gjort sig känd, hafva såsom förherrskande framträdt böjelser för såväl lättja och oärlighet, som för dryckenskap. För omkring 4 år sedan afskedades han för, oaktadt upprepade bestraffningar, fortgående oefterrättlighet från sin båtsmanstjenst. Någon egentlig orsak till den sinnessjukdom, hvaraf han nu lider, kan ej med säkerhet uppgifvas. Såsom sannolika orsaker kunna möjligen anses såväl den vrede och hämndkänsla, han fattat både mot dem som påyrkat hans försättande under förmynderskap, och mot förmyndaren. Som en förryckt inbillning, att hustrun undandolt tillgångar, som hon i boet medfört, om hvilka dock är allmänt kändt, att de aldrig funnits. Förnyade gånger lagligen tilltalad för stöld har han dock icke kunnat åt saken fällas. Ingen medicinsk behandling vidtagen. Tvångsmedel, såtillvida använda, som han under sista tiden stundom med en jernkedja varit fastlåst vid väggen.

Pat är lång och smärt till vexten. Ansigtsuttrycket är något, ehuru obetydligt, förvirradt, dess färg ljuslätt, ögats glans normal, pupillerna obetydligt centraherade, dock fullkomligt rörliga. Att han stundom lider af hallucinationer göres tydligt af de uppgifter han sjelf lemnar om stora hundar, som legat honom om halsen. Vid finnes organerna annars intet att anmärka. Sömnen god. Stundtals alldeles stilla och orörlig kan han i nästa ögonblick fara upp med temlig liflighet och (?) en stund, ofta utan sammanhang, serdeles vill slutet af en påbörjad tankegång blifva trasslig. På gifna directa korta och lättfattliga frågor svarar han klart ja eller nej. Han uppmärksammar väl, men tyckes likgiltig för hvad som försiggår omkring honom. Han är ordentlig och renlig, saknar ej lust för arbete, utan har de få dagar som han vistats härstädes, varit ute och sysselsatt sig med trädgårdsarbete. Muskelrörelsens kraft normal. Några för hans kända passioner eller griller hafva annan ej kunnat förmärkas. Temperaturen å hufvudet ej högre än normalt. Vid bukens och bröstets organer ingenting att anmärka. Pulsen slår omkring 70 slag i minuten. Matlusten god, tungan ej belagget. Se- och excreta normala, hullet er dinärt. Han tycker för närvarande nöjd med sin ställning och säger sig på framställd fråga hafva det mycket bättre här än under de sednaste 7 veckorna, hvarunder han vistades hos sin förmyndare i Mälanda by af Skogs socken. Behandling ingen. Vistas på den lugnare afdelningen.

27 vistas fortfarande ute om dagarne och arbetar.

21 Fortfarande lugn o flitig i sitt arbete.

20 ngt belaggad tunga (?). 

27/9 Har nu circa 12 dagar varit hängsjuk o ej velat arbeta, efter att förut hafva varit serdeles flitig i arbetet.

4 Idag åter ute på arbete igen (potatis-plockning).

31/10 Började idag med spinning nere å skrädderi-verkstaden.

1865 20/7 Fortfarande ute o sysselsätter sig med hvarjehanda (?) arbete.

1866 20/11 Ord. Ol. Rinicin (?).

1867 Han klagar öfver hufvudvärk. Ord. Pulv. Jil. Hydranga k´25. d. 27/2 herfrå (?) följde den 28/2.

18/10 Har idag feber och hufvudvärk. Ord. (?). 25/10 Hufvudvärken och febern fortfarande (?). 26/10 Ord. Acid. Fosforic (?) 3/11 Frisk får lemna sängen. 1868. Gastriqistmudes?

1872 d. 23/8 Pat har under sista året ständigt varit i arbete och visat flit och uthållighet. Ofta stojar och grälar han öfver sin ställning, vill ha penningar för sitt arbete. Klagar öfver dålig beklädnad. Har storhets griller, säjer sig vara Grefve den och den, men håller ej mycket på uppgifterna. Han är aldrig våldsam, men uppretar ofta de andra pat. genom sitt högljudda stoj och gräl. Han är fullkomligt förvirrad och säger aldrig något som är mening i, men (?) nästan jämt.

*

Nils blir kvar på hospitalet även efter den sista noteringen sommaren 1872, resterande journal har dock inte gått att finna. 

Den 29 december 1876 blir Nils änkling när hustrun dör, han är då alltjämt intagen på hospitalet och har inte träffat sin hustru på många år. (Sedan Nils blev intagen på hospitalet flyttade Greta Lisa samman med sin syster och de båda blev fattighjon i socknen på ålderns höst.)

Nils själv dör först den 27 april 1907, fortfararande intagen på hospitalet i Härnösand, 83 år gammal.

〰

Nils Jonsson tillbringar över halva sitt långa liv som hospitalshjon, ett till synes sorgligt öde. Förmodligen var det dock det bästa som kunde hända honom. När Nils togs in på hospitalet var mentalvården i ett brytningsskifte, där tidigare rätt tortyrliknande behandlingar av de sinnessjuka allt mer ersattes av tankar om god hygien, frisk luft, stärkande mat, rutiner och kroppsarbete. Detta verkar ju Nils ha mått bra av, trots allt. Alldeles i början av sin tid på hospitalet uppger han själv att han "hafva det mycket bättre här än under de sednaste 7 veckorna, hvarunder han vistades hos sin förmyndare". 

Gott så, tänker jag.

Syskonen Jonsson - Olof (1821- ?)

Olof - född den 5 september 1821 i Själevad, förkommen sommaren 1858...

Födelsenotis för Olof den 5 september 1821,
Bonden Jon Johanssons och hustru Sara Ersdotters i Öfverbilla son.

Olof lämnar sina utfattiga föräldrar i inhysestorpet i byn Åte i 15-årsåldern. Han tar tjänst som dräng i byn Öster Alnäs, hos bonden Jon Christofferson. Prosten Holm noterar om Olof ”ej här 39” och sedan att han flyttat men ”ej talat om hvart”. Prostens övervakande öga hittar dock rätt på Olof i byn Westerås (numera Västerås) i samma socken, där Olof blivit lärling hos sockenskomakaren Eric Lundin (född 1781). 

Husförhörslängden för sockenskomakaren Lundin, lärlingen Olof Jonsson längst ner.

Eric Lundin har en son, Johan, som är fem år äldre än Olof. Om både Eric Lundin och sonen noterar prosten Holm ”ebriosus”, vilket på latin betyder att de är fyllon. Men trots att han super blir det Johan Lundin som i början av 1840-talet övertar faderns uppdrag som sockenskomakare. Olof blir kvar hos honom som dräng (och lite senare kommer ju även Olofs storebror Per att tjäna som dräng hos sockenskomakare Lundin under en period). 

Om Olof noteras ”utan försvar” i mitten av 1840-talet, så antingen fick han sparken eller så beslutade han sig själv för att lämna sin tjänst som dräng. Olof tycks därefter återvända hem till föräldrarna en period, kanske har det något samband med att fadern dör vid den här tiden. 

Den 22 november 1846 noteras i sockenprotokollet att Olof begärt socknens tillstånd att få ”idka sitt hantverk såsom sockenskomakare”, vilket beviljades med villkoret att Olof måste begära socknens tillstånd om han vill ta sig an lärlingar.

"Skomakarelärlingarne Carl Johan Westerlind uti Själand och Olof Jonsson i Åte
hade begärt socknens tillstånd att få idka sitt handtverk såsom sockenskomakare;
denna deras begäran beviljades på så sätt att Westerlind ensamt får skrifva sin bror,
och att Olof Jonsson måste begära församlingens tillstånd när han vill skrifva någon lärling."

Olof bosätter sig därefter som sockenskomakare i byn Sörböle det närmaste decenniet (där modern och syskonen Sara Stina och Eric bor vid det här laget) och tar sig efternamnet Billander, som sina bröder: 

Prosten Holm noterar Olof som närvarande vid husförhören åren 1856 och 1857, men sedan antecknar han det något förbryllande ”förkommit under sommaren 58”. Vad betyder det? Prosten noterar inte Olof som vare sig död eller obefintlig (alltså de personer i församlingen som prästen inte hade koll på), bara att han ”förkommit”. Härefter finns inte ett spår efter Olof, hur vi än söker.

〰

Av någon anledning, på något sätt, försvann alltså Olof spårlöst sommaren 1858. Kanske emigrerade han till Amerika, utan att anmäla detta på något sätt (men mina eftersökningar i passagerarregistren ger ingenting)? Kanske emigrerade Olof till något annat land? Eller kanske drunknade han i älven, utan vittnen och utan att någonsin återfinnas? Svaret på Olof Jonssons öde ligger förmodligen begravt någonstans bortanför vår åtkomst...

Syskonen Jonsson - Cajsa Greta (1820-1894)

Cajsa Greta - född den 13 januari 1820 i Själevad, död den 1 februari 1894 i Själevad

Födelsenotis för Cajsa Greta den 13 januari 1820,
Bonden Jon Johanssons och hustru Sara Ersdotters i Öfverbilla dotter.

Cajsa Greta är Jonas och Saras yngsta dotter och hon är en av de syskon som ska komma att leva längst. Även hon föds på gården i Överbilla medan fadern fortfarande är bonde, men hon är bara barnet när Jonas några år senare blir satt under förmyndare och familjen måste flytta därifrån. Cajsa Greta är då för liten för att ta tjänst någonstans, så hon får flytta med föräldrarna och ett par av syskonen till byn Åte för att bo inhyses. 

Förmodligen är Cajsa Greta bara i yngre tonåren när hon lämnar familjen för att ta tjänst som piga hos bonden Hans Olson Domeij i byn Öster Alnäs. Som så ofta vid den första tjänsten som piga eller dräng blir hon inte långvarig på gården. Redan året därpå flyttar hon till en gård i Öster Gerdal. Även här blir hon bara något år, innan flytten går till Nyland. Cajsa Greta flyttar med en av drängarna hos bonden Sundström, som tillsammans med hustru och litet barn tar över en gård i Nyland i slutet av 1830-talet. Därifrån går dock flytten snart till byn Butsjöböle. I Butsjöböle har hon inom loppet av ett par år flera tjänster som piga på olika gårdar. Under 1840-talet har hon istället tjänst som piga på flera olika gårdar i byn Kroksta. 

Att tjäna som piga är ett hårt och slitsamt arbete och flyttarna mellan olika arbetsgivare blir många. De flesta av gårdarna som Cajsa Greta tjänar på är små, kanske bara en dräng och ett par pigor åt gången. I Kroksta får hon dock så småningom tjänst hos bonden Johan Ersson, som har uppdrag som nämndeman i socknen och tycks ha en stor gård med gott om tjänstefolk. Bland drängarna på Erssons gård finns Anders Jonsson (född på juldagen 1821). 

Husförhörslängden för gården där Anders arbetar som dräng (överst) och Cajsa Greta
som piga (nederst). Prästen noterar om Anders "Hustru nedan" och om Cajsa Greta "Hustru".

Anders och Cajsa Greta följs sedan åt när de tar tjänst som dräng och piga på en annan gård i Kroksta i mitten av 1840-talet. Förmodligen är de redan då ett par, för Cajsa Greta blir gravid hösten 1846. Gifter sig gör de dock först den 5 april 1847. Dottern Anna föds i Kroksta i juli 1847. Kort därefter lämnar den lilla familjen Kroksta för att flytta till eget i byn Österås. Eller eget och eget, Anders noteras som inhyses, så antagligen får de bo på en gård mot att de utför arbete. Inte helt olikt tillvaron som dräng och piga alltså. Förmodligen har inte Anders några möjligheter att förvärva något eget, för de ska komma att bo inhyses resten av livet. I Österås föds sonen Jonas (på julafton 1848). I början av 1850-talet flyttar de från Österås till Västerås (i Själevads socken) och här ska de bli kvar. I Västerås föds barnen Sara Greta (på midsommarafton 1853), Stina Cajsa (i september 1855) och Maria (i juli 1858).

Dottern Sara Greta noteras som svag i läsningen, men konfirmeras 1870. Familjen är överlag rätt flitiga kyrkobesökare (till skillnad från resten av syskonen Jonsson…). År 1867 (missväxtåret, ni minns?) flyttar de två äldsta barnen, Anna och Jonas, hemifrån. Under 1872 flyttar Stina Kajsa och något av åren därpå även yngsta dottern Maria. 

Vid det här laget noterar prästen om Cajsa Greta att hon är "sängliggandes sjuk i flera år":

Dottern Sara Greta blir kvar hemma hos föräldrarna hela livet, hon dör den 19 januari 1890, 36 år gammal. Som dödsorsak antecknar prästen ”Fallandesot”, vilket är den gamla benämningen för epilepsi. 

Dödsnotis för Inhyses Anders Jonssons i Westerås dotter Sara Greta
den 19 januari 1890, 36 år, 6 månader och 26 dagar gammal.

Förmodligen är detta anledningen till att Sara Greta blivit kvar i föräldrahemmet. Kanske får hon också vårda sin mor, som prästen noterar är sjuklig och sängliggande de sista två decennierna av livet. Cajsa Greta dör den 2 februari 1894.

Dödsnotis för Arbetaren Anders Jonssons hustru Kajsa Greta Jonsdotter
 i Vesterås den 2 februari 1894, 73 år, 9 månader och 20 dagar gammal.

Anders Jonsson ska komma att leva ända till 1905, men dör som fattighjon i socknen.

〰

Och barnen då? Cajsa Greta och Anders fick fem barn och dottern Sara Gretas livsöde har vi ju redan rett ut, men hur gick det för de andra?

Anna (1847-1924)

Anna tar tjänst som piga hos socknens bagare nödåret 1867. Året därpå har hon tjänst hos källarmästaren i socknen (källarmästare kallades den som drev restaurang) innan hon hösten 1869 lämnar Själevad för Härnösand. Sommaren 1870 gifter sig Anna med sågaren Jonas Andersson från Värmland (född 18380328) och de bosätter sig på Nya Varvet i Säbrå där Jonas arbetar på ångsågen. 

Anna och Jonas får barnen Nils Gustaf 1871, Erik Johan 1873, Anna Sophia 1875, Jonas Alfred 1877, Kristina Albertina 1879 och Jonas Alfred 1882. Anna Sophia och Jonas Alfred dör i Scharlakansfeber med bara fem dagars mellanrum i februari 1880.

I november 1884 flyttar familjen till en egen gård i Murnbergsviken och fem år senare, i november 1889 flyttar de till Bondsjö i samma socken där Jonas Andersson blir gårdsägare. Äldste sonen Nils Gustaf skrivs in på Hernösands sjömanshus nyårsafton 1891, men dör den 11 mars 1892, enligt dödsattesten av Gula febern i Rio de Janeiro.

I början av 1890-talet noterar prästen i Säbrå församling om Anna att hon är såväl svagsint som sinnessjuk. Denna anteckning följer henne sedan resten av livet. Hon är heller inte den enda i släkten som anses sinnessjuk, som vi märker allt eftersom.

Sonen Erik Johan följer i sin brors fotspår och skrivs in på Hernösands sjömanshus, men blir så småningom järnvägsarbetare. Även systern Kristina Albertina flyttar till Härnösand år 1900. Maken och fadern Jonas Andersson dör den 23 juli 1904. Yngste sonen Jonas Alfred blir sågverksarbetare som sin far, tar över gården i Bondsjö, gifter sig 1909 och får flera barn. 

Anna bor kvar på gården i Bondsjö hos sin son tills hon dör den 15 januari 1924, 76 år gammal. Noteringen om att hon är sinnessjuk följer henne de sista tre decennierna av hennes liv, men hon tycks inte vara sämre än att hon kan bo kvar hemma.

Jonas (1848-1911)

Jonas tar tjänst på samma platser som sin syster Anna under nödåren i slutet av 1860-talet, först hos bagaren och sedan hos källarmästaren. På luciadagen 1872 flyttar han från Själevad till Hässjö socken och här gifter han sig 1874 med Johanna Sofia Ersdotter (född 1853). 

De får barnen Bernhard 1874 (som är nästan döv), Johan 1876 och Eric Jonas 1878 innan flytten går till byn Gnistring i Häggdånger socken 1879 där Jonas blir torpare. Här föds barnen Bror Oscar 1881-1890, Carl Oscar 1884, August 1887, Albin 1888-1891, Sara Brita 1891 och Jenny Sofia 1894-1894. 

Jonas dör i Gnistring den 1 juni 1911, 62 år gammal.

Stina Cajsa (1855-1936)

Stina Cajsa lämnar föräldrahemmet 1872 för att ta tjänst som piga. Hon dör sedan den 9 maj 1936, 80 år gammal, i Örnsköldsvik. Hur hennes liv sett ut däremellan är tyvärr en aning höljt i dunkel i arkiven, men hon tycks inte ha gift sig eller fått några barn, utan anges som arbeterska i slutet av livet.

Maria (1858-1938)

Maria gifter sig den 7 september 1890 med ”finske undersåten” arbetaren Jacob Thomason Blomqvist. De bor i Bondsjö i Härnösand, liksom storasyster Anna med familj. Här föds dottern Greta Kristina 1898. 

Maken dör 1936 och Maria ett par år därefter, den 20 april 1938. Hon blir nästan 80 år gammal. 

Dottern Greta Kristina arbetar som cigarrfabriksarbeterska innan hon gifter sig 1932. Efter skilsmässan 1944 återgår hon till arbetet på tobaksfabriken. Där arbetar hon sedan till pensionen. Greta Kristina tycks inte få några barn. Hon dör den 25 februari 1982 på Härnögården i Härnösand, 83 år gammal.

〰

Efter denna berättelse, mättad med namn och årtal och platser, ska vi i nästa inlägg stifta närmare bekantskap med ännu en av släktens ensamvargar...

Syskonen Jonsson - Abraham (1815-1889)

Abraham - född den 25 augusti 1815 i Själevad, död den 16 juni 1889 i Själevad

Födelsenotis för Abraham den 25 augusti 1815,
Bonden Jon Johanssons och hustrun Sara Ersdotters i Överbilla son.

Abrahams liv blir långt men ensamt, vad det verkar. Han lämnar föräldrahemmet i Överbilla redan i tioårsåldern, troligen i samband med att fadern blir av med gården och satt under förmynderskap. Abraham flyttar då till sin morbror, bonden Abraham Ersson, där storebror Johan redan arbetar som dräng. Som vi minns från tidigare inlägg har ju morbror Abraham sina egna bekymmer vid den här tiden, med fylleri, stöld och skilsmässa, så lille Abraham flyttar hem till familjens förmyndare, bonden Per Persson i Överbilla, liksom flera av sina syskon redan gjort.

Här blir Abraham kvar i några år, tills Per Persson blir blind och överlåter gården till sin äldste son. Under flera decennier därefter flyttar Abraham från gård till gård i socknen som dräng. 

I början av 1840-talet börjar Abraham utebliva från prästens husförhör. Han noteras också som ”utan försvar 43”. Därefter tycks han arbeta som dräng på samma gård i Överbilla som sin äldre bror Per, men ingen av dem går i kyrkan eller bevistar husförhöret.

Abraham tjänstgör som dräng på gårdar i Haffsta, Billsta och Mycklinge under 1850-talet innan han år 1860 återigen noteras som ”försvarslös”. Vid det här laget är Abraham 45 år gammal och säkert rätt sliten efter ett hårt och arbetsamt liv. Förmodligen får han ingen mer tjänst som dräng, det är i alla fall vad kyrkböckerna tycks berätta.

Åren därpå noterar prosten Holm om Abraham att han är ”försvarslös dräng” i Främmerbilla. Att inte ha någon sysselsättning var ju, som bekant, olagligt. Kanske arbetar han i socknens arbetsinrättning för att försörja sig. 

I början av 1870-talet noterar prästen att Abraham har frånvarat från husförhör i över tio år. Det årliga husförhöret i varje gård var prästens bästa sätt att hålla koll på församlingsborna. Själevads församling var trots allt ganska stor. Att Abraham håller sig undan både kyrkobesök och husförhör år efter år får som konsekvens att han år 1872 flyttas in på förteckningen över socknens obefintliga, dvs de personer som prästen inte vet var de befinner sig. 

Dödsnotis för fattighushjonet Abraham Jonsson den 16 juni 1889.

Många år senare, den 25 april 1889, skrivs Abraham in på socknens fattighus, där han dör bara ett par månader senare. Abraham blir nästan 74 år gammal. Han gifter sig aldrig och får inga barn. 

Var Abraham befann sig de sista 17 åren som ”obefintlig” kommer vi nog aldrig att få veta. En gissning är att han hela tiden är kvar i Själevad, det är inte helt enkelt att flytta mellan socknarna utan att ge sig till känna hos kyrkan. Kanske bor Abraham i en liten stuga någonstans, kanske hos något av sina syskon, och undviker att ha med ”överheten” att göra förrän han är så skröplig och sjuklig att han måste flytta in i fattighuset.

〰

Om Abrahams liv ter sig ensamt och torftigt kommer berättelsen om hans lillasyster Cajsa Greta att myllra av desto fler människor med olika livsöden...

Syskonen Jonsson - Per (1814-1867)

Per - född den 27 juli 1814 i Själevad, död den 23 september 1867 i Själevad

Födelsenotis för Per den 27 juli 1814,
Bonden Jon Johanssons och hustru Sara Ersdotters i Öfverbilla son.

Den 27 juli 1814 föds Jonas och Saras femte barn, sonen Per, på gården i Överbilla. Även Per ska komma att få sitt födelsedatum felskrivet, så under hela hans vuxna liv anges han vara född den 27 april 1814. (Födelsedatumet var sällan viktigt förr, man firade inte ens födelsedagar under det tidiga 1800-talet, men för oss släktforskare ställer dessa felskrivningar till det en hel del!)

Genom det felskrivna födelsedatumet kan vi följa Per genom kyrkböckerna och se att han lämnar föräldrahemmet i Överbilla något år efter storebrodern Jonas, alltså strax efter att fadern förlorat gården och förklarats omyndig. Kring år 1828 flyttar Per till bonden Jon Jonsson ”den äldre” (född 1777) i samma by. (Han kallas så för att han är född dagen före vår Jonas Jonsson, alltså Per far.) Hur länge Per blir kvar hos bonden Jonsson i Överbilla vet vi inte, men vad vi kan se i arkiven är att han under hela 1830-talet flyttar runt som dräng mellan olika gårdar i Själevads socken. Mot slutet av 1830-talet befinner han sig i byn Väster Alnäs innan han i början av 1840-talet flyttar tillbaka till Överbilla för att ta tjänst som dräng på samma gård som sin lillebror Abraham. Under 1841 är Per dräng på en gård i byn Öster Alnäs och nu noterar prosten Holm i husförhörslängden att Per är ”utan försvar” och att han ”idkar skomakarhantverk”. Kanske blev han av med sin tjänst som dräng och försökte hitta ett annat sätt att försörja sig? Det var dock vid den här tiden förbjudet att idka hantverk utan socknens tillstånd.

Prosten Holms noteringar om Per i husförhörslängden
"utan försvar" och "idkar Skomakarehandtverket".

Något år senare är Per i tjänst hos sockenskomakaren Johan Landin (född 1816) och får antagligen här möjlighet att utöva sina färdigheter i skomakarhantverket. Per söker dock aldrig socknens tillåtelse att få bli sockenskomakare, han väljer snart en annan väg i livet.

Året därpå (1844) flyttar Per till ett torp i Öster Alnäs och gifter sig med pigan Stina Cajsa Andersdotter (född 1818), som han träffat några år tidigare på en gård i Öster Alnäs där han var dräng och hon var piga. De får samma år dottern Sara Stina (född den 12 september 1844). Per och Stina Cajsa får bara ett barn, vilket var ovanligt vid den här tiden. 

Åren därpå gör Per något av en klassresa. Han går från att vara ”backstuguhjon” via ”torpare” till "bonde", vilket innebär att han till slut förvärvar egen mark i byn Öster Alnäs. I samma veva tar han sig efternamnet Billander, som sin bror (även om prästen här stavar det Bylander). 

Husförhörslängden för Pers hushåll i Öster Alnäs åren 1853 till 1860.
Notera att prosten Holm stryker över "Backstuguhjonet" och "Torparen"
för att till slut skriva "Bonden". Det ser ut som att det nya efternamnet "Bylander"
läggs till vid samma tillfälle som "Bonden". Längst ner noteras Pers syster Sara Stina.

Pers framgångsresa sker under samma tid som modern Sara och syskonen Eric och Sara Stina gör motsatt resa, rakt ner i fattigdom och elände. Förmodligen är det Pers nyfunna välstånd som gör att socknen anser att han är bäst lämpad att ta över försörjningsansvaret för sin sinnessvaga, och numera även sjukliga, syster Sara Stina någon gång i mitten av 1850-talet. Hon flyttar, som vi vet, in på Pers gård i Öster Alnäs och bor kvar där inhyses till sin död.

Per lever på sin gård i Öster Alnäs resten av sitt liv och kan i sin tur städsla både drängar och pigor. Uppvuxen i ett fattigt barndomshem och med många år bakom sig som dräng på socknens gårdar måste det ha känts fantastiskt gott för Per att själv få det välordnat i livet. 

Per överlever nätt och jämnt missväxtsommaren 1867. Den 23 september 1867 dör han av magsår. 

Dödsnotis för Per Bylander den 23 september 1867.

Enligt våra beräkningar blir Per drygt 53 år gammal, men enligt dödsnotisen bara drygt 49. Vi får skylla på att noggranne prosten Holm själv avlidit bara några månader tidigare och överlämnat kyrkböckerna i någon annans vård…

Per är den enda av syskonen Jonsson som efterlämnar en bouppteckning. Förmodligen är hans bröder och systrar alltför fattiga för att det ska finnas något dödsbo att uppteckna efter deras död. Några utdrag ur Pers bouppteckning ger en bild av vad han lyckades bygga upp för tillvaro för sig själv och sin familj.

Inledningsvis i bouppteckningen anges de efterlevande till änkan och dottern "på 24 året gammal".
Makarna Billander skrev inbördes testamente i maj samma år som Per dog,
vilket gav änkan rätt att sitta kvar i sk orubbat bo resten av sitt liv eller tills hon gifte om sig. 

Hemmanet i Öster Alnäs värderades till 1500 riksdaler.
De två guldringarna är troligen makarnas varsina.
Silvret bestod av 1 matsked och 2 teskedar.

Bland koppar och mässing märks en kittel, en kastrull, en kaffekokare och två mindre kaffepannor,
 en lampa och en ljusstake, en klocka och ett par fat och pannor.

En brun häst, två kor, tre får, en späd kalv, en gris och fyra höns fanns på gården.

Det sparsmakade möblemanget bestod av en större säng, två hörnskåp och ett flatskåp,
tre bord, en dragsäng, två kistor och sju stolar.

Sängkläderna bestod av två fällar med täcke, en gammal fäll, fyra gamla lakan,
en dunkudde med överdrag, fyra sämre kuddar, två gamla renhudar och två täcken.

Pers garderob bestod av en Tullubb*, en grå rock, en grå rock i halvylle, en svart rock,
ett par grå vadmalsbyxor, ett par byxor i svart kläde, en hatt och mössa,
diverse gamla kläder och två gamla stövlar.

Per dör i september missväxtåret 1867, hans bouppteckning görs under hösten.
Förteckningen över gårdens spannmål och potatis det året visar på den usla skörden:
två tunnor korn, två koppar ärter, två tunnor potatis, 13 kannor linfrö och 100 liter hö.
Detta skulle alltså räcka för gårdens folk och boskap ända till nästa års skörd...

Pers änka undertecknar bouppteckningen med sitt bomärke (längst till höger),
vilket avslöjar att hon förmodligen inte kan läsa och skriva.
Stina Cajsa är född 1818 och växte upp långt innan folkskolan infördes (1842).

Utöver ovanstående utdrag förtecknas också en mängd hushålls- och jordbruksföremål i bouppteckningen, liksom "diverse böcker", en vävstol osv. Det är inget direkt välbeställt hushåll vi ser, men det verkar finnas vad man behöver för ett hyfsat liv. Per har en hel del skulder till olika bönder i socknen genom åren, men när skulderna dragits av från tillgångarna återstår ändå en behållning i dödsboet om 422 riksdaler och 65 öre.

*Och vad är en Tullubb, undrar kanske ni? Jo, det är en pälsfodrad långrock, liknande en sådan här:

Exempel på sk Tulubb, dvs en pälsfodrad långrock,
har ingen aning om vilka männen på bilden är...

〰

Av ren nyfikenhet ska vi avslutningsvis se hur det gick för Pers och Stina Cajsas enda barn, dottern Sara Stina.

Sara Stina flyttar i april 1871 till byn Hörnätt för att gifta sig med båtsmannen (no 109) Pehr Nordqvist Hörling (född 1844). Han är nybliven änkling efter sin första hustru som dog av hjärnhinneinflammation året innan, efter inte ens ett halvårs äktenskap. Sara Stina föder sonen Per Robert ett par månader efter bröllopet 1871, sonen Nikanor 1873 och dottern Sara Christina 1875 (flickan dör redan 1876). I maj 1876 dör båtsman Per Hörling av en magsjukdom.

Sara Stina får därefter oäkta dottern Henny Kristina 1881 och oäkte sonen Johan Gustaf Adolf 1883, det framgår ingenstans vem fadern till barnen är.

Sara Stina gifter om sig den 29 december 1887 med arbetaren Johan Adolf Broberg från Värmdö (född 1858). Prästen noterar om honom att han saknar "betyg" mellan 1875 och 1886 (han är alltså inte skriven någonstans under den perioden) och har straffats för stöld. Redan ett par år efter giftermålet varnar prästen makarna för oenighet (i maj 1890) och samma vår noteras även Johan Adolf som arbetslös. Några år därefter, hösten 1894, lämnar han familjen kvar och flyttar till Lugnet i Sickla, Nacka kommun. Johan Adolf Broberg går sedan till sjöss och återvänder aldrig till sin hustru.

Sara Stinas söner Per Robert och Nikanor tar efternamnet Hörnberg. Per Robert tycks dömd för stöld till straffarbete i tre månader 1891. Båda sönerna gifter sig så småningom och får många barn. Sara Stina bor i många år på sonen Per Roberts gård i Hörnätt, tills han flyttar till Vännäs med sin familj. Då flyttar Sara Stina till sonen Nikanors gård i Hörnätt, där hon dör av ålderdomssvaghet den 16 mars 1921, över 75 år gammal.

〰

Så har vi kommit halvvägs i berättelserna om Erics syskon och deras livsöden. Härnäst väntar berättelsen om lillebror Abraham, ett långt liv i kort format om ett äkta byoriginal...

Syskonen Jonsson - Jonas (1812-1832)

Jonas - född den 18 maj 1812 i Själevad, död den 26 september 1832 i Själevad

Födelsenotis för Jonas den 18 maj 1812,
Bonden Jon Johanssons och hustrun Sara Ersdotters i Överbilla son.

Jonas och Saras fjärde barn (och tredje son) döps till Jonas efter sin far. När lille Jonas föds våren 1812 har familjen bosatt sig i byn Överbilla, förmodligen på den gård som de ska komma att förlora senare. 

Jonas gör som de flesta andra unga män vid den här tiden och lämnar föräldrahemmet i sina unga tonår för att ta tjänst som dräng. Jonas hamnar hos bonden Abraham Abrahamsson (född 1775) på en av granngårdarna i samma by. Det är vid den här tiden som fadern sätts under förmyndare och förlorar gården, kanske är det därför Jonas måste flytta hemifrån trots att han ännu inte riktigt har åldern inne. 

Jonas ska dock inte bli kvar länge hos bonden Abrahamson innan han blir dräng hos en annan bonde i Överbilla, Jon Olofson (född 1775). Något år därefter flyttar Jonas från Överbilla till byn Stensland och tar tjänst hos bonden Eric Jonson (född 1794). Här blir Jonas kvar som dräng i några år, tills hans korta liv får ett abrupt slut. I husförhörslängden för bonden Jonsons gård i Stensland åren 1831 – 1839 noterar prosten Holm kort och koncist efter Jonas namn: ”död 32”: 

Och mycket riktigt finner vi hans dödsnotis den 26 september 1832. Dödsorsak: okänd. 

Dödsnotis för drängen Jonas Jonsson den 26 september 1832, 20 år gammal.

🕀

Jonas Jonsson blev bara drygt 20 år gammal och hann inte riktigt påbörja ett eget vuxet liv, med hustru och barn. Det förblir okänt vad han dog av, men dödsorsakerna i form av sjukdomar och olyckor var ju oräkneliga vid den här tiden.

Syskonen Jonsson - Sara Stina (1810-1879)

Sara Stina - född den 27 februari 1810 i Själevad, död den 15 juni 1879 i Själevad

Födelsenotis för Sara Stina den 27 februari 1810,
Jon Johanssons och hustrun Sara Ersdotters i Löfsjö dotter.

Jonas och Saras tredje barn blir en flicka som döps till Sara Stina (efter farmor Sara och mormor Stina). Hon föds på dagen 168 år före mig…

Sara Stina lämnar föräldrahemmet i mitten av 1820-talet för att ta tjänst som piga hos bonden Jon Jonsson d.ä. på granngården i Överbilla. Här blir hon kvar i något år innan flytten går till bonden Per Perssons gård i Överbilla. Alltså samme Per Persson som är faderns förmyndare och inom kort ägare av familjen Jonssons gård. Hos Per Persson har även Sara Stinas bröder Johan och Abraham tjänst som drängar vid den här tiden. Sara Stina blir kvar hos Per Persson ett par år. Ett kort tag i början av 1830-talet tjänstgör hon sedan som piga på en gård i Mycklinge, i norra delen av socknen. 

Från gården i Mycklinge flyttar Sara Stina oväntat tillbaka hem till föräldrarna som nu bor utfattiga och inhyses i byn Åte. Sara Stina noteras nu, som vi vet sedan tidigare inlägg, som ”svagsint” och ”Mente perfurbata”, dvs sinnesstörd. Sara Stina ska nu komma att bli kvar i föräldrahemmet i många år, allt medan de yngre syskonen lämnar. Bara Eric blir också kvar hemmavid.

Den 20 juli 1839 nedkommer ”plötsligt” (i alla fall för oss som följer henne genom kyrkböckerna) den nu 29-åriga Sara Stina med ett barn. 

Födelsenotis för Johan Eric den 20 juli 1839,
Torparedottern Sara Stina Jonsdotters i Åte oäkta son.

Sonen Johan Eric föds i torpet i Åte. Vem som är far till honom förtäljer inte historien. Som vi också redan vet (sedan tidigare inlägg) blir sonen kvar hos Sara Stina, sina morföräldrar och morbror Eric tills han är i 8-årsåldern, då han auktioneras ut som fattigbarn i socknen. Vad som händer med Johan Eric sedan ska vi strax ta reda på…

Sara Stina blir kvar inhyses med sin mor och bror sedan fadern Jonas dött, men i mitten av 1850-talet får hon flytta hem till sin bror Per i Öster Alnäs. Per har vid det här laget skapat sig en mer välbeställd tillvaro som bonde, med egen mark att bruka. Sara Stina noteras som Pers sjuka syster, så utöver sin sinnessvaghet tycks hon nu även lida av någon kroppslig åkomma. Kanske innebär detta att hon inte längre kan göra rätt för sig i socknens arbetsinrättning och kanske är det därför som socknen lägger försörjningsbördan över Sara Stina på brodern, för att hon ska slippa belasta fattigkassan. 

Ur husförhörslängden för brodern Pers gård:
"Dess sjuka syster Sara Stina Jonsdotter"

Sedan brodern dött av magsår 1867 blir Sara Stina kvar på gården hos sin svägerska (som så småningom kommer att gifta om sig med en 25 år yngre man som tar över gården). Om Sara Stina noteras alltjämt under åren som följer att hon är sjuklig och svagsint, men hon lever ända tills hon är 69 år gammal. Den 15 juni 1879 dör Sara Stina, som fattighjon i Öster Alnäs.

Dödsnotis för Fattighjonet Sara Stina Jonsdotter den 15 juni 1879.

Här tar berättelsen om Sara Stina slut, men vad blir det då av Sara Stinas oäkte son Johan Eric, som bjuds ut på auktion till lägstbjudande när han bara är 8 år gammal? Ja, vi kan väl redan nu ana att hans liv består av en del prövningar…

〰

Johan Eric (1839 - ?)

Sockenstämmans protokoll den 30 maj 1847 där Johan Eric auktioneras ut till lägstbjudande i socknen.

Det är bonden Eric Person i byn Hörnett som bjuder lägst för Johan Erics försörjning (alltså kräver minst betalning av socknen) och hit flyttar han som ”fattigbarn” sommaren 1847. Vid nästa auktion är det bonden Olof Wågström i byn Norrvåge som bjuder lägst och året därpå är det bonden Per Jacob Samuelson i Själand. Flyttarna blir täta och många för fattigbarnet Johan Eric redan i ung ålder. Han går under benämningen ”fattigbarnet” till i mitten av 1850-talet då det byts mot ”gossen” och sedan drängen. Johan Eric är vid det laget i femtonårsåldern och förväntas arbeta för sin försörjning. Han gör det på gårdar i Gälfven, Främmer Hörnäs, Wägersta, Gälfven (igen), Åte och Överhörnäs.

Johan Eric har aldrig haft något efternamn, fadern är ju okänd, så mot slutet av 1850-talet tar han sig efternamnet Sundsten. Var han får det ifrån vet vi inte, men att ta sig nya efternamn var vad det verkar rätt vanligt vid den här tiden (det fanns heller ingen reglering kring detta förrän vid sekelskiftet, så det var fritt fram att kalla sig vad man ville och meddela det till prästen).

I början av 1860-talet tjänar Johan Eric som dräng på ännu fler gårdar i Främmerhörnäs, Åte och Överhörnäs.  Till änkan Sara Stina Sjölunds gård i Främmerhörnäs återkommer han en andra vända i mitten av 1860-talet och noteras här som fd dräng och försvarslös både åren 1865 och 1866. Han får sedan en tjänst på en gård i Överhörnäs i slutet av decenniet, men här är dräng överstruket, i stället noteras Johan Eric som arbetare. Det verkar alltså som att det händer något i Johan Erics liv här, under nödåren i slutet av 1860-talet, gissningsvis tar ett redan hårt liv en ännu sämre vändning…

Under första halvan av 1870-talet noteras Johan Eric som arbetare i Överhörnäs, men inte på någon specifik gård. Frågan är vad han gör vid den här tiden? Från andra halvan av 1870-talet kan vi dock läsa oss till vad som händer och vart han finns och våra farhågor besannas:

Prästens noteringar om Johan Eric i husförhörslängden 1870-tal.

1876 häktad för stöld i Sundsvall.

1876 14/12 för försvarslöshet intagen å Borghamns kronoarbetsstation, 2 år, slutar 28/11 1878.

Af Sundsvalls Rådhusrätt genom utslag den 13 jan 1876 dömd att för 1 a resan stöld undergå två mån straffarbete och i tre år derutöfver vara medborgerligt förtroende förlustig.

Den 7 oktober 1878 af Hernösands Rådstugurätt dömd att för andra resan olofligt tillgrepp undergå nio månaders straffarbete och i fem (5) år utöfver strafftiden vara medborgerligt förtroende förlustig.

Enligt uppgift från Långholmen, inkom dit 18/8 1883 dömd för 3dje resan stöld till 3 år 3 månader straffarbete, som slutar 15/10 1886. 

Af Östersunds Rådhusrett 10/8 1883 tillika dömd förlustig medborgerligt förtroende 8 år utöfver strafftiden.

🕂

Johan Eric tycks alltså helt ge upp tillvaron som dräng på gårdarna i Själevads sockens i 30-årsåldern och ger sig iväg för att stjäla för sin överlevnad. De bakomliggande orsakerna till detta kan vi bara spekulera i, men gissningsvis är det fattigdom och nöd, som för så många andra vid den här tiden. Eftersom Johan Eric inte har någon sysselsättning (vilket är olagligt) sedan ett bra tag tillbaka intas han först på arbetsstation i två år (Borghamn ligger utanför Vadstena). Han döms sedan för stöld (första gången) i Sundsvall till två månaders straffarbete och tre års förlust av medborgerligt förtroende. Ett par år senare döms han i Härnösand (andra gången) för ”olofligt tillgrepp” till nio månaders straffarbete och fem års förlust av medborgerligt förtroende. Nästan fem år senare döms han så (tredje gången) för stöld i Östersund till över tre års fängelse och åtta års förlust av medborgerligt förtroende. ”Tredje resan” dömd innebar ett betydligt strängare straff. Detta straff får han avtjäna på Långholmens centralfängelse i Stockholm, dit han anländer sommaren 1883, 44 år gammal. 

Entrén till Långholmens centralfängelse vid tiden för Johan Erics ankomst.

Drygt tre år senare friges Johan Eric och i arkiven finns hans frigivningspapper bevarade, inklusive ett fotografi!

Johan Eric Sundsten 1886

Tack vare att Johan Eric var kriminell och dömdes till ett så strängt straff att han fick avtjäna det på Långholmens centralfängelse i Stockholm så kan vi nu, 136 år senare, få ett utseende på en av våra släktingar i denna delen av släktträdet! Släkten Jonsson var ju annars så fattiga att ett besök hos fotografen var en lyx som var helt utesluten.

Prästens noteringar om Johan Eric i husförhörslängden 1890-tal.

Prästen i Själevad noterar tio år senare om Johan Eric att han överförs till obefintligboken, eftersom han varit ”frånvarande många år”. Uppenbarligen återvände han aldrig till Själevad efter avtjänat straff, trots att det enligt frigivningspappret är dit han förpassas. Kanske begick han nya brott och fick nya straff? Eller kanske emigrerade Johan Eric sedan han blivit en fri man och slutade sina dagar i det förlovade landet Amerika? Den uppmärksamme noterar att Johan Eric lagt sig till med ytterligare ett efternamn vid frigivningen: Lindgren. Kanske bytte han namn helt och hållet därefter för att lättare byta liv? Spåren efter honom slutar i alla fall här, någon dödsnotis har inte heller gått att finna. 

Så svaret på frågan vad det blev av fattigbarnet Johan Eric blir alltså: vi vet inte riktigt! Han försvinner för oss i samma stund han går ut genom grindarna på Långholmen och in i storstadsvimlet, hösten 1886, med 59 kronor och 28 öre på fickan...