Berättelsen om Elin - drömmarnas Dorotea

Emelia och Elin i föräldrahemmet i Sveg i mitten av 1920-talet.

Året är nu 1926 och denna sommar fyller Elin 23 år. Hon bor återigen hemma hos mor och far på järnvägsområdet i Sveg, tillsammans med småbröderna Henning, Einar, Alrik och Hjalmar. De äldre syskonen har vid det här laget lämnat föräldrahemmet. 

Kanske har Elin arbete någonstans i Sveg fast hon är skriven hos föräldrarna, det framgår inte av arkiven. Sveg är ett växande stationssamhälle vid den här tiden. Det finns gott om affärer och annan service i samhället. Elins erfarenheter från Hotell Erikslund i Ullånger och som handelsbiträde i Trehörningsjö borde ge henne goda möjligheter att få arbete någonstans även här. Något säger mig att hon i vart fall inte sitter hemma och rullar tummarna under det här året i Sveg, hon verkar vara en driftig ung kvinna.

Svegs stationssamhälle på 1920-talet. Järnvägsbostäderna, där familjen Stridsberg bor,
inringade med rött. Svegs station inringad med blått.

Under senhösten 1926 får Elin i alla fall, någonstans ifrån, en idé om att flytta norrut. I början av december packar hon återigen sina saker, lämnar familjen i Sveg och sätter sig ensam på tåget längs inlandsbanan. Destination: Dorotea. 

Inlandsbanan norrut med historiskt tågset (bild från inlandsbanan.se).

Inlandsbanans sträckning idag.

Det är adventstid, alldeles i början av december 1926, när Elin kliver av tåget på Dorotea station. Det är troligen första gången hon sätter sin fot här. Är det någon som möter henne vid stationen tro, hyresvärden kanske, eller får hon hitta sig fram i byn på egen hand? 

Dorotea station vid tiden för Elins ankomst.

Från tågstationen till de centrala delarna av samhället är det en bit att gå och dessutom uppförsbacke hela vägen. Är den tung att släpa på, packningen hon har med sig, eller reser hon lätt? 

Dorotea station främst i bild, kyrkan ses trona högt däruppe till vänster, samhället ligger däremellan.

En vy liknande denna mötte Elin vid ankomsten till Dorotea. Bilden är från 30-talet, men
 just den här gatan upp gick hon för att komma fram till sitt nya hem lite längre upp till höger.

Jag undrar så mycket kring vad Elin tänker och känner när hon anländer till Dorotea denna vinterdag. Är hon fylld av förhoppningar om ett nytt liv? Är hon nervös? Reser hon till något, eller reser hon från något?

Ur inflyttningsboken i Dorotea församling 1926.

Den 4 december 1926 anmäler sig Elin som inflyttad till Dorotea församling hos kyrkoherde Hans Marklund.

Kyrkoherde Hans Marklund

Hans Marklund (1878 – 1928) var verksam som präst i Dorotea församling mellan 1915 och 1928, varav de sista fyra åren som kyrkoherde. Han var gift med småskollärarinnan Olga och de fick fyra barn, det sista föddes bara en månad innan kyrkoherden dog. Marklund beskrevs som en ”prästman av stora mått” som hade stort engagemang i församlingen. Han var drivande i bygget av sjukstugan (som stod klar 1927) och även inom egnahemsrörelsen (som syftade till att hjälpa vanliga människor att få råd att bygga egna hus) och hembygdsrörelsen. Marklund månade även om församlingens ungdomar och grundade bland annat en uppskattad gossorkester. Marklund drabbades tidigt i livet av sjukdom och dog blott 50 år gammal våren 1928 (ett halvår efter att Elin lämnat Dorotea).

Det framgår ingenstans i arkiven exakt var i Dorotea Elin bosätter sig. Prästens notering i församlingsboken avslöjar bara att det är någonstans i ”Bergvattnet – Kyrkoplatsen”. Bergvattnet är det gamla namnet för Dorotea och det används fortfarande vid den här tiden som benämning på centralorten. Kyrkoplatsen kallas det område där det på 1800-talet byggdes kyrkstugor för långväga kyrkobesökare att bo i. 

I mitten av 1920-talet är de flesta av dessa kyrkstugor rivna, men några finns fortfarande kvar (ett par finns faktiskt kvar än idag). Under tiden järnvägen byggs i trakten, i början av 1900-talet, är det gott om rallare och andra järnvägsarbetare i Dorotea. En del av dessa stannar kvar med sina familjer sedan arbetet slutförts. Dessutom finns här en hel del inflyttade skogsarbetare och sågverksarbetare. Många av dessa inflyttade invånare hyr in sig i de gamla kyrkstugorna.

Dorotea (eller Bergvattnet) tidigt 1900-tal. Kyrkan till höger och kyrkoplatsen nedanför.

Kyrkstugorna radar upp sig vid foten av berget, tidigt 1900-tal i Bergvattnet.

Damer utanför Sockenstugan i Bergvattnet (första huset till höger) 1919.

Vy från kyrktornet i Dorotea 1919, nedanför ses kyrkstallarna som hunnit rivas när Elin anländer.
Dorotea station (invigd 1915) ses i mitten till höger i bilden.

Det som då benämndes Kyrkoplatsen i Bergvattnet, idag centrum i samhället Dorotea, är en välbefolkad och livlig plats vid tiden för Elins ankomst. Hon ska bara vistas här i ganska precis ett år, men det ska komma att bli ett händelserikt år så vi ska redan nu se oss omkring och stifta närmare bekantskap med några grannar till Elin.

Fotografi taget 1926, alltså samma år som Elin flyttar till Dorotea.

Det stora affärshuset, byggt 1909 (syns ganska precis i mitten på bilden ovanför).

Idag ligger ett stort fult Coop-hus i tegel på samma plats...

Bilskolan i Dorotea 1920 (man undrar ju lite över mannen på knä...).

Bohms åkeri 1925, med nya fina taxibilar.

Längs med gatorna på kyrkoplatsen i Bergvattnet är utbudet av handel och service gott. I mitten av 1920-talet finns här bland annat järnhandlare Genberg, fotograf Stridlund, handlarna Grundström och Sjöberg, målarmästare Norgren och målare Persson, chaufför Eriksson, åkare Nilsson och Bohm, snickare Eriksson, bagare Svensson, skomakare Sundin och skräddare Persson.

Skräddare Persson bor och verkar i ett hus som ligger mittemot den stuga som (jag snart kommer att gissa att) Elin bor i. På ovanvåningen har Persson skrädderiverkstad och på nedervåningen driver hans hustru Kafé Nord. Paret Persson ska snart komma att få en central betydelse i Elins liv…

I Dorotea finns också vid den här tiden Länsman Nordin, som även han ska komma att få rätt stor betydelse i den här livsberättelsen om ett litet tag…

Så vart slår sig Elin ner då, efter att hon anmält sin ankomst till kyrkoherde Marklund? Och varför har hon rest hela vägen hit till Dorotea?

Dorotea idag, stationen vid (1) och kyrkan vid det lilla korset till vänster om kyrkvägen.

Karta över de kvarvarande kyrkstugorna vid tiden för Elins ankomst.
De gråmarkerade finns kvar hela 20-talet, de rödmarkerade åtminstone hela 30-talet
och de två grönmarkerade finns kvar än idag.

Området för kyrkstugorna idag. Vid den gröna ringen låg stuga nr 23 för hundra år sedan.

Genom en del detektivarbete och pusslande med små bitar information här och var är min bästa gissning att Elin under sin tid i Dorotea bor och arbetar i den kyrkstuga som fått nummer 23.

Fotografi från 1926, stuga nr 23 längst till vänster i mitten av bilden.

Fotografi från 1926 med en annan vinkel, stuga nr 23 inringat med rött.

Stuga nr 23 i mitten på ett fotografi från tiden för Elins vistelse här.
Tänk om man hade kunnat läsa skylten...

Stuga nr 23 från en annan vinkel.
Det stora affärshuset med sin tornspira skymtar längre bort.

Stuga nr 23 byggdes före 1850 som kyrkstuga. I slutet av 1800-talet användes stugan som affärslokal och sedan som matservering. Änkan Magdalena Danielsdotter drev kafé här till ca 1909. Därefter övertogs verksamheten av systrarna Olga och Margareta Nygren till ca 1914 varefter Hilda Höglund tog över. Det finns ingen information bevarad kring exakt hur länge Hilda drev kaféverksamhet i det här huset, men enligt uppgift ska det inte ha varit i mer än några år. Troligen inte mer än ett decennium iallafall. Vi befinner oss då i mitten av 1920-talet.

Nästa säkra uppgift är att en inflyttad bagarmästare vid namn Seth Gavelin tar över och driver kafé i stugan till 1937 när han bygger ett nytt hus för verksamheten här i Dorotea. Seth Gavelin flyttar till Dorotea först i slutet av november 1928, vilket alltså är som tidigast han kan ta över stuga 23. När Seth flyttar till Dorotea har det gått ett år sedan Elin lämnade platsen. Enligt så säkra källor som möjligt (efter så här lång tid) har det bedrivits kaféverksamhet i stugan innan Seth Gavelin tar över, alltså även efter Hilda Höglunds verksamhet. Enligt en annan mycket säker källa (Elin själv faktiskt, men vi kommer till det om ett litet tag!) ligger Elins hus granne med paret Persson, som ju driver sina rörelser (skrädderi och kafé i stuga nr 46) mitt över gatan från stuga nr 23… Jag tror därför att det är vår Elin som bor och driver verksamhet i stuga nr 23 från december 1926 och ett år framöver. 

De närmsta grannarna till stuga nr 23 är på ena sidan stuga nr 9 och på den andra sidan stuga nr 38. I stuga nr 38 bedrevs i många år affärsverksamhet. Under tiden Elin huserade i 23:an hade Grundström affär i 38:an och i slutet av 1920-talet blev det järnaffär här. I början av 1930-talet vändes huset, så att långsidan hamnade mot vägen, och byggdes om. Mittemot stuga nr 38 hittar vi nr 46: paret Perssons Kafé Nord.

En bild från kvarteren kring Elins stuga tagen vid den här tiden. 
Stughörnet till vänster är paret Perssons hus, stughörnet till höger är stuga nr 38.

Stuga nr 38 på båda bilderna, före och efter ombyggnaden. Affärshuset syns längst till höger.

En bild från 30-talet på stuga 38 (Elins granne), affärshuset och paret Perssons hus mitt över gatan.
Den uppmärksamme ser att det står Kafe Nord ovanför dörren på gaveln.

På andra sidan om stuga nr 23 (alltså Elins kafé och pensionat) finns stuga nr 9. Stuga nr 9 var handelshus i många år och är faktiskt den ena av bara två kyrkstugor från 1800-talet som finns kvar i Dorotea än idag. I många år fanns ortens sportaffär här i huset. Tack vare att nr 9 fortfarande står på samma plats kan vi ta reda på exakt var Elins hus stod och vad som finns där idag.

Stuga nr 9 på en bild från sent 20-tal. Elins stuga skymtar till höger.

Stuga nr 9, till vänster, på en bild från Google tagen i maj 2022.
Mellan det gula huset och Coop-huset stod en gång i tiden vår Elins lilla kafé och pensionat.

Samma plats på en bild tagen från Kyrkvägen.

Samma plats på en bild tagen mittemot (kyrkan skymtar rakt fram uppe på berget).

Det är alltså (sannolikt) just på den här platsen, i en rödmålad stuga med vita knutar från 1800-talets första hälft, som vi hittar Elin efter ankomsten till det vintriga Dorotea i december 1926.

Elin hinner nog knappt ställa in sina väskor innan hon är i gång med att göra i ordning huset för sitt syfte. Kanske har det stått tomt ett tag och behöver en rejäl storstädning. Det har redan bedrivits kaféverksamhet här sedan decennier tillbaka, så någon större renovering behövs troligen inte. Så snart hon fräschat upp den gamla stugan är det bara att hälsa de första gästerna välkomna, vilket hon enligt egen uppgift gör redan i december 1926!

För det är nämligen så att Elin flyttar till Dorotea för att öppna ett eget kafé och pensionat! Kanske är det en dröm hon vill förverkliga efter åren på Hotell Erikslund? Kanske får hon nys om att det finns lediga lokaler för ändamålet i stuga 23 i Dorotea i en annons någonstans? Förhoppningsvis stöttar mor och far, Anna och Erik, beslutet att ge sig av för att testa lyckan? Modigt är det, alldeles oavsett, det kan inte ha varit en enkel utmaning att starta och driva eget företag på en okänd ort för en ensam 23-årig kvinna i 1920-talets tillvaro (det låter som en rejäl utmaning än idag...)! Det ska också, mycket snart, komma att visa sig att utmaningen blir henne övermäktig… Elins kafé och pensionat rullar i alla fall i gång kring årsskiftet 1926/27 och inledningsvis verkar det gå rätt bra för henne. Först framåt sensommaren 1927 tornar problemen upp sig.

Ett år efter att Elin klev av på stationen i Dorotea, full av förhoppningar om att förverkliga sina drömmar, ska hon återigen packa sina väskor och sätta sig på tåget härifrån för att aldrig mer återvända. Men vad är det som händer Elin i Dorotea egentligen?

Jag har haft ovärderlig hjälp av den här boken om Dorotea
och många av bilderna i inlägget kommer från den.