Berättelsen om Elin - berättelsen om Greta...

Ja, vad blir det av Elin och Greta nu? I början av december 1927 kom ju det slutliga beskedet att de tvingas stänga pensionatet de drivit i den röda lilla stugan med vita knutar. Elin är dessutom förbjuden att driva liknande verksamhet i ett helt år. Troligen är det dessutom rejält dålig stämning i grannskapet efter höstens utdragna tvist… 

Förmodligen blir hyreskontraktet för stugan uppsagt och därmed måste Elin och Greta se sig om efter någonstans att bo, eftersom de också bott tillsammans här under året som gått.

Elins och Gretas pensionat (stuga 23).

Elin ser nog ingen annan råd än att lämna Dorotea, det finns inte mycket kvar för henne här. Kanske åker hon först hem till föräldrarna över jul (de har vid den här tiden flyttat till Byvattnet i Skorped) och rådgör med familjen kring sin framtid. Efter årsskiftet är hon dock tillbaka i Dorotea och den 16 januari 1928 går hon till prästen för att be om ett flyttningsbetyg. 

Varje gång någon flyttade från en församling till en annan var man tvungen att få ett skriftligt flyttningsbetyg av prästen som man tog med sig och sedan lämnade in hos prästen i den nya församlingen. Av Elins alla flyttar har bara detta enda flyttningsbetyg kunnat återfinnas i arkiven: flytten från Dorotea.

Till prästen i Dorotea uppger Elin att hon ska flytta hem till Skorped, men någonstans mellan prästbesöket och själva flytten ändrar hon sina planer. Flyttningsbeviset ankomststämplas i stället i Jukkasjärvi församling den 25 januari 1928. I kanten har någon antecknat med blyerts ”hos fru Hedin 122:4”. Elin flyttar alltså in hos storasyster Emelias familj i Kiruna.

Dorotea station vid tiden för Elins avfärd (är det kommunalnämndens ledamöter som radar upp sig..?).

Kiruna station vid tiden för Elins ankomst.

*

Men Greta då, vad blir det av henne? I utflyttningsboken i Dorotea församling kan vi läsa att Greta flyttar härifrån först den 14 mars 1929. Var hon bor eller vad hon arbetar med fram tills dess framgår ingenstans. Kanske är det inte ens så att hon är kvar i Dorotea så här länge, men detta är det datum då prästen får vetskap om att hon lämnat församlingen.

När Greta lämnar Dorotea flyttar hon tillbaka hem till föräldrarna i Tåsjö. Kanske är de gamla och behöver tas om hand. Fadern dör senare samma år, den 30 november 1929.

Greta är sedan skriven hos sin mor i Tåsjö fram till den 12 december 1933 då hon officiellt flyttar till Särna församling i Kopparbergs län (Särna ligger ett par mil från Idre). Här får hon tjänst som kokerska på Hotell Gästis. 

Det nedlagda och förfallna Hotell Gästis idag.

Tiden på Gästis i Särna tycks bli en aning rörig för Greta. Av arkiven kan vi utläsa att hon är skriven här till den 19 november 1935 då prästen flyttar över henne till sidan för okänd adress ”Å församlingen skrivna” i församlingsboken. Under 1936 återfinns hon dock tidvis skriven på ”Gästis” som kokerska. Den 18 november 1936 registreras Greta som helt ”obefintlig” i församlingen, dvs utflyttad till okänd ort. Hon återvänder från de ”obefintliga” den 9 januari 1939. Jag vet inte vart Greta befann sig mellan november 1936 och januari 1939, men det var vanligt när folk helt försvann från församlingarna (dvs från prästens radar) att de flyttade utomlands en period. I Gretas fall kanske till Norge? Ett annat alternativ är ju förstås att hon fanns kvar i landet, men helt enkelt inte anmälde sig som inflyttad någon annanstans (minns Erik Stridsbergs bror Jonas som luffade runt i Ångermanland i över 20 år utan att vara skriven någonstans, dvs ”obefintlig”…).

Fem dagar efter att hon åter anmält sig hos prästen i Särna, den 14 januari 1939, antecknas Greta som utflyttad till Motala. Här i Motala slår hon sig ner på Göta Kanalområdet och flyttar in hos jämngamle rörmontören Johan August Wikström, också han ursprungligen från Tåsjö i Jämtland. Greta är skriven på ”Motala verkstad”, så jag gissar att både hon och rörmontören arbetar här (klicka på länken nedan för mer läsning):

Motala verkstad (gotakanal.se)

Greta bor sedan kvar i Motala under hela 40-talet, så småningom bor de båda på Järnvägsgatan 5, hon förblir dock ogift och arbetar alltjämt som kokerska.

I början av 50-talet flyttar Greta norrut igen, utan rörmontören, och tar tjänst som kokerska på Järnvägshotellet i Storlien. Storlien ligger precis vid gränsen mot Norge, några mil väster om Åre.

I maj 1954 flyttar hon in till Östersund och tar tjänst som kokerska på restaurang Hov på Jamtli. Restaurang Hov är Östersunds allra äldsta restaurang (från 1916) och är alltså i bruk än idag. 

Restaurang Hov på Jamtli vid tiden för Gretas vistelse här.

Gillesalen i restaurang Hov på 50-talet.

Greta bor i ett rum en trappa upp i personalflygeln på restaurang Hov. I detta rum avslutas hennes liv, morgonen den 16 november 1954, på brutalast tänkbara sätt. Mordet blir en stor nyhet i dagspressen:

DN 1954-11-18

DN 1954-11-19

DN 1955-03-03

Gretas liv avslutas alltså av en sinnessjuk ung mans ingivelse. Hon blev 58 år gammal.

Mordet på Greta finns berättat om i boken "Jämtländska mord" av Bengt Eriksson. Greta beskrivs här enligt följande:

"Greta å sin sida var en lite udda existens. Som ogift hade hon rest runt i landet och arbetat på olika restauranger. Under flera år arbetade hon exempelvis hos Järnvägshotellet i Storlien. Hon var mycket äldre än det övriga restaurangfolket. Greta var kort, blond och kraftig. Hon var känd för sitt grova språk men ibland också för sitt nästan lite hotfulla sätt mot de yngre. Trots sitt barska sätt var hon mörkrädd." (Det sista ska ha varit anledningen till att hon lät den unge man som sedermera blev hennes baneman att sova över hos henne ibland.)

Så Greta var kort, blond och kraftig och Elin var lång, mörk och smal - plötsligt ser man dem tydligare framför sig, sida vid sida, under det där året i Dorotea! 

*

Men Elin då? Som, när vi lämnade henne sist, befann sig hemma hos storasyster Emelia i Kiruna, vad blir det av henne nu..?