I brist på banvaktsfamiljen Stridsbergs egna ord om livet vid järnvägen vill jag gärna dela följande fantastiska berättelse av en man som dels föddes i en banvaktsstuga, eftersom hans far var banvakt, och dels själv blev banvakt under i stort sett samma tidsperiod som Erik. Läs den gärna, den ger en fin bild av såväl uppväxten invid järnvägen som det slitsamma banvaktsyrkets utveckling!
 |
| Järnvägsminnen, ur serien Svenskt liv och arbete Nr 13. Nordiska Museet, redigerad av Mats Rehnberg. Omslag av Olle Olsson, Hagalund. Utgiven 1952 i Stockholm av Victor Petterssons Bokindustriaktiebolag. |
Ur förordet (skrivet av Andreas Lindblom):
I sin strävan efter att vara ett hem för hela svenska folkets minnen har museet på senare tid ägnat särskild uppmärksamhet åt industrialismens tidevarv. Det har ju ännu knappast förflutit ett århundrade sedan de första fabrikerna och de första järnvägarna började, men likväl har mycken kunskap om denna tid förlorats i ett töcken som endast den pålitliga traditionen eller historiska dokument kan skingra.
Nordiska museet försöker därför att systematiskt insamla sådana minnen som alltjämt lever inom olika yrken. Genom att gamla yrkesmän osmyckat och detaljrikt berättar om sitt liv har de också kunnat i mångahanda måtto lämna besked om yrkets sociologiska karaktär.
Hittills har följande arbetargrupper deltagit i dessa minnesinsamlingar: lantarbetare, sågverksarbetare, rallare, skogsarbetare, typografer, bokbindare och järnvägsmän. Det härvid inkomna materialet utgör redan en rik och viktig källa till kunskapen om hittills mindre beaktade sidor av livet.
Denna nya bok som anspråkslöst och sakligt återger järnvägsfolkets syn på sig själva och sitt arbete är ett utslag av detta goda samarbete.
(Klicka på bilderna så förstoras de och blir lättare att läsa!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar