Anna och Erik - ett banvaktsliv - del 2

Efter den lilla utvikningen kring hur banvaktslivet kunde te sig åren efter sekelskiftet 1900 ska vi återgå till Erik och Anna, som just packat ihop sitt bohag på gården i Jussjö och tagit de tre barnen med sig på spåret med destination Gottne...

Gottne (Mo socken) december 1906 till oktober 1908

Gottne station vid tiden för banvakt Stridsbergs inflytt.

Några dagar före jul 1906 anländer familjen Stridsberg till Gottne i Mo socken. Här får de för första gången installera sig i en egen banvaktsstuga. Stugan finns faktiskt kvar än idag, om än såväl tillbyggd som ombyggd.

Banvaktsstugan i Gottne i nutid (bild från banvakt.se).

I och med att Erik får en ordinarie anställning vid Statens järnvägar sommaren 1906 kan vi följa hans yrkesliv i SJ:s arkiv.

Av de arkiverade arvodesstaterna framgår till exempel att ”Nr 5398 Banvakt Stridsberg” har ett årsarvode om 540 kronor vid den här tiden och att han åtnjuter ”bostad i statens hus”, dvs en banvaktsstuga.

Stationsmästaren här i Gottne vid den här tiden heter Lagerkvist och han och hans hustru Sigrid har barn i samma ålder som Emelia, Elin och Ernst. I Gottne finns ett par andra banvakter och de har alla familjer med många barn. Gissningsvis fanns det möjligheter till ett relativt socialt liv för Anna och barnen och även Erik när arbetet medgav.

Anna är återigen gravid vid flytten till Gottne (just kombinationen graviditet och flytt ska komma att upprepas flera gånger...). Den 11 juli 1907, två dagar efter Elins fyraårsdag, föds sonen Erik Alvar.

Födelsenotis den 11 juli 1907.

År 1908 har banvakt Stridsberg, enligt Arvodesstaten, ett årsarvode om 840 kronor. Till detta kommer tillägg för bostad och bränsle (168 kr), beklädnad (90 kr) och ortstillägg (60 kr). 

Även i Gottne får Erik möta svåra olyckor och dödsfall i arbetet. I februari 1908 blir gästgivare Andersson påkörd längs linjen och så svårt skadad att han senare dör:

Dagens Nyheter februari 1908.

Efter knappt två år i Gottne får Erik en tjänst i Resele socken, dit flytten går den 8 oktober 1908. Vid det här laget är Emelia nästan sju år gammal, Elin har fyllt fem, Ernst ska fylla fyra och lille Erik junior är bara drygt ett år.

Från Gottne (A) till Översel (B).

🚂

Översel (Resele socken) oktober 1908 till december 1910

Resele station, sannolikt är bilden tagen en bra bit in på 1900-talet.

Familjen bosätter sig i Översel (banvaktsstugan i Mjösjö) i Resele socken.

Ur församlingsboken i Resele 1908.

Vi har tur, för även denna banvaktsstuga finns kvar än idag, men den är numera flyttad en aning längre bort från spåret (förståeligt!).

Banvaktsstugan i Mjösjö på sin nuvarande plats ur olika vinklar (bilder från banvakt.se).

Även vid denna flytt är Anna gravid, höggravid till och med. På luciadagen, den 13 december 1908, föds Hugo Hjalmar. Han döps en knapp månad senare i Eds församling.

Födelsenotis den 13 december 1908.

Anna och Erik är lyckligt lottade. De får behålla alla sina barn genom barndomen. Samma lycka gällde dock inte för Annas syskon, som i princip alla förlorade ett eller flera barn som små. Just det här året, 1908, är det Annas storasyster Johanna som förlorar sin lille tvillingson. Ett par år dessförinnan fick Annas lillasyster Margareta en dotter som dog efter bara några månader. Anna föder ju själv barn ungefär vartannat år vid den här tiden, så tankarna på syskonbarnen och oron för att förlora sina egna måste vara ständigt närvarande.

När lille Hjalmar ska fylla två är Anna gravid för sjätte gången och då är det också dags för familjens tredje flytt. Från Resele går flyttlasset denna gång många mil norrut, till Edefors socken. Här slår sig banvakt Stridsberg ner i Lakaträsk med sin nu ganska stora familj. Vid det här laget uppgår Eriks årslön till 1278 kronor.

Från Översel (A) till Lakaträsk (B).

🚂

Lakaträsk (Edefors socken) december 1910 till december 1913

Lakaträsk station vid tiden för banvakt Stridsbergs inflytt.

Lakaträsk station idag (bild från banvakt.se).

Ur församlingsboken i Edefors 1910 - 1913.

Fem månader efter flytten, den 1 maj 1911, föds sonen Nils Alrik här i Lakaträsk. Han döps den 18 juni samma år och de enda faddrarna är ”O.A. Johansson och h.h., Skorped”, dvs Annas mor Anna Brita och styvfar Olof Alfred. Gissningsvis hade Anna alltjämt en nära kontakt med sin mor och styvfar.

Födelsenotis den 1 maj 1911.

Vid nyår 1913, efter tre år i Lakaträsk, bryter Erik och Anna upp ännu en gång. Vid den här tiden består barnaskaran av Emelia 12 år, Elin 10 år, Ernst 9 år, Erik 7 år, Hjalmar 5 år och Alrik 2,5 år. Flytten går denna gång till Lomviken i Trehörningsjö och banvaktsstuga nr 59. Från och med detta år höjs Eriks årslön till 1338 kronor.

Från Lakaträsk (A) till Lomviken (B).

🚂

Lomviken (Trehörningsjö socken) december 1913 till juni 1923

Samtliga bilder visar Trehörningsjö station ungefär vid tiden för banvakt Stridsbergs inflytt.

Banvaktsstugans placering i Lomviken, strax utanför Trehörningsjö stationssamhälle.

Ur församlingsboken i Trehörningsjö 1913 - 1923.

Familjen Stridsberg bosätter sig i banvaktsstuga nr 59 som de övertar efter banvakten Otto Eriksson med familj. Otto har dött här i lunginflammation några månader tidigare, drygt 40 år gammal. Gissningsvis är banvaktsstuga nr 59 likadan som banvaktsstuga 58 på linjen över Trehörningsjö, som återfinns på bild i Digitalt museum:

Kanske är det Anna som sätter ner foten efter alla dessa flyttar, kanske är det andra omständigheter som styr, men här i Lomviken blir familjen i alla fall kvar i flera år. Annas kropp får också vila från fler graviditeter på ett tag, vilket måste ha varit välbehövligt. Hon är drygt 30 år gammal vid det här laget och har fött sex barn på tolv år.

Något år efter ankomsten till Lomviken bryter första världskriget ut (dåförtiden snarare benämnt som Det stora kriget). Säkert påverkar oroligheterna i omvärlden även Erik och Anna på olika sätt. Kanske är det därför de blir kvar så länge i Lomviken, för att behålla tryggheten i det lilla, och kanske är det också ett medvetet beslut att inte sätta fler barn till världen just då. Som vanligt kan vi inte veta vad som rörde sig i deras huvuden och vad som låg till grund för deras beslut, vi kan bara spekulera.

I slutet av maj 1916 brinner det återigen i Eriks och Annas närhet, när handelsföreståndare Lundgrens stora hus i Trehörningsjö brinner ner till grunden. Förmodligen en omskakande händelse för hela bygden:

Dagens Nyheter den 28 maj 1916.

Hösten 1916 dör Annas äldste bror Olof där borta i Minnesota. Även han har vid det laget sorgligt nog förlorat flera av sina barn. Vi vet ju inte hur mycket kontakt Anna hade med alla sina syskon och släktingar ”over there” men med tanke på hur nära de verkar ha stått varandra i familjen Harlin innan emigrationen tänker jag mig att det måste ha skickats en hel del amerikabrev över Atlanten genom åren (den nyfikne släktforskaren kan ju längtansfullt undra vart de i så fall tagit vägen…). Säkert är sorgen hur som helst stor över förlusten av storebrodern.

Våren 1918 sker en annan slags sorg i en annan av Annas bröders liv. Det är nämligen nu som Per Valentin skiljer sig från sin andra hustru efter vad som visade sig vara ömsesidig otrohet. Kanske präglades inte skilsmässan av sorg utan av gemensamt samförstånd, det kan vi ju inte heller veta, men med tanke på hur illa hustrun (och flera av de gemensamma barnen) for åren därpå får jag känslan av att det åtminstone inte var något lyckligt uppbrott. Året därpå gifter Per om sig med sin ”hushållerska” och får en dotter som de döper till Anna Regina. Flickan är hans femtonde barn och jag tänker att namnvalet återigen tyder på en nära relation mellan syskonen.

Länk till tidigare inlägg om Annas syskon: Klicka här. 

Först senhösten 1917 blir Anna gravid på nytt. Det stora kriget rasar alltjämt i världen och tiderna är förmodligen rätt så oroliga. Den 9 juli 1918 föds så ytterligare en gosse, på sin storasyster Elins 15-årsdag. Pojken döps av någon anledning först flera månader senare, den 30 oktober, och får namnen Sven Einar. Han får dessutom inga faddrar alls, utan döps enbart i närvaro av sin mor och äldsta syster Emelia.

Födelsenotis den 9 juli 1918.

I slutet av 1920 sker två flyttar i familjen Stridsbergs närhet som säkerligen påverkar dem på olika sätt. Dels är det nu som Annas mor och styvfar bryter upp från Jussjö efter många år och flyttar till Oldsjön, dels dyker Eriks äldre halvbror Jonas upp efter många år på vägarna och slår sig ner i Lugnvik. Här ska Jonas bo och leva till sin död den 18 april 1956. Han ska alltså komma att överleva sin lillebror med nästan exakt 14 år.

När Einar är tre år gammal blir Anna gravid för sista gången. Det är nu sommaren 1921 och hon ska fylla 40 nästa gång. Erik är 46 år gammal vid det här laget. Äldsta dottern Emelia har knappt fyllt 19 år när hon blir gravid utom äktenskapet hösten 1920, hon bor fortfarande kvar hemma när sonen Karl Hilding föds i början av augusti 1921. Anna är alltså gravid själv för sista gången när hon blir mormor för första gången. (En man vid namn Johan Leonard Hedin tar på sig faderskapet för Emelias son och de ska komma att gifta sig så småningom. Vi återkommer till dem senare.)

Det är inte bara Anna och hennes äldsta dotter som är gravida 1921, även Annas styvfar Olof Alfred får barn tillsammans med sin ”hushållerska” Lilly i Multrå i november 1921. I samma veva lämnar han officiellt sin åldrade hustru Anna Brita kvar i Oldsjön hos hans mor (med samma namn). 

Vårvintern 1922 härjar influensan i Trehörningsjö så pass att skolorna stängs. Oron över att barnen ska smittas (och till och med dö) hänger säkert tung över familjen Stridsberg:

Dagens Nyheter den 28 februari 1922.

Den 9 april 1922 föds så slutligen Eriks och Annas sista barn, Henning Otto, här i Lomviken. När han döps den 8 juli samma år är bara föräldrarna närvarande, inga faddrar. En gissning är att Henning får sitt andra namn, Otto, efter Annas storebror som så tragiskt drunknade i Ångermanälven som ung.

Födelsenotis den 9 april 1922.

Först nu börjar de äldsta barnen Stridsberg att flytta hemifrån. Först är Ernst, som lämnar hemmet för värnplikten våren 1922. Elin flyttar till Ullånger för att arbeta som piga i december samma år och strax därpå, vid nyåret 1922, gifter sig Emelia med barnafadern Johan i Trehörningsjö kyrka och den lilla familjen flyttar till Kiruna.

Trehörningsjö kyrka. Här döps Einar och Henning och de stora barnen konfirmeras. 
Här vigs Emelia och Johan nyåret 1922.

På självaste nyårsafton 1922 dör Annas mor Anna Brita i Oldsjön, nästan 80 år gammal. Anna förlorade ju sin far (Johan) redan 1892 och Eriks far (Eric) och mor (Maja Brita) dog också de på 1890-talet, så jag tänker att Anna Brita nog varit en central person för dem under hela Eriks och Annas gemensamma liv. Fint är ju också att Anna Brita, med bara några månaders marginal, hann bli mormor till alla Annas åtta barn innan hon dog.

Försommaren 1923, efter nästan tio år i Lomviken, flyttar Erik och Anna plötsligt till Stockholm. Erik får en tjänst som banvakt i Långmossen i Salems församling och här ska de bo i knappt ett år med större delen av barnaskaran. 

Från Lomviken (A) till Långmossen (B).

🚂

Långmossen (Salems socken) juni 1923 till april 1924

Rönninge station i Salem, stationen närmast Långmossen.

Ur församlingsboken i Salem 1923.

Även banvaktsstugan i Långmossen står kvar än idag. Den är ombyggd och tillbyggd och bebodd som permanenthus på sin originalplats invid spåret.

Banvaktsstugan i Långmossen idag, spåret skymtar bakom den vältrimmade häcken.

Skogsvägen som leder fram till den avsides belägna banvaktsstugan (överst).
Tät barrskog omger Långmossen än idag, det måste sett ungefär likadant ut då.
Det var en märklig känsla att gå exakt samma väg nästan exakt 100 år senare...

Under tiden i Långmossen blir Anna och Erik morföräldrar för andra gången när lille Rolf Hardy, Emelias och Johans andre son, föds i Kiruna i februari 1924. Anna befinner sig över 120 mil från sin äldsta dotter vid den här tiden, vilket säkert kändes både tungt och svårt för dem båda.

Våren 1924, efter inte ens ett år i Långmossen, går flyttlasset till Sveg, som tycks vara en riktig knutpunkt för såväl norra stambanan som den vid den här tiden nyinvigda inlandsbanan. 

Från Långmossen (A) till Sveg (B).

🚂

Sveg stationssamhälle april 1924 till juni 1927

Banvakt Stridsberg med familj flyttar in i järnvägsbostäderna på Järnvägsområdet i Sveg. De bor alltså inte i en banvaktsstuga under tiden här.

Einar och Henning. Gissningsvis är fotot är taget på våren 1924,
när Einar ska fylla sex och Henning är två år gammal.
Pojkarna står på trappen till en av järnvägsbostäderna i Sveg.

Invigning på stationen i Sveg 1924. Kanske finns familjen Stridsberg i folkmängden?

Järnvägsarbetare på stationen i Sveg, kanske är någon av dem Erik?

Ytterligare en bild från stationen i Sveg vid tiden för banvakt Stridsbergs tid här.

Året därpå, 1925, blir återigen ett år av sorg när först Annas bror August dör i Minnesota i januari och sedan brodern Per, bosatt i Resele, dör i cancer i september och efterlämnar 18 barn.

Erik och Anna blir kvar i Sveg i drygt tre år. Under den här tiden kommer och går de äldsta barnen i hushållet. Framför allt Elin flyttar in och ut flera gånger tills hon i slutet av 1926 flyttar till Dorotea för att öppna ett eget pensionat. Detta är faktiskt en riktigt spännande historia som kräver en helt egen berättelse framöver…

Kring midsommar 1927 vänder Anna och Erik, efter över två decennier på olika platser i vårt avlånga land, kosan hemåt och slår sig ner i Skorpeds församling. Erik får här en tjänst som banvakt i Byvattnet, vilket ska komma att bli hans sista tjänstgöringsställe. 

Äldste sonen Ernst har fått arbete vid järnvägen i Sveg och blir därför kvar när övriga familjen flyttar. Det ska visa sig att inte bara Ernst går i sin fars fotspår, utan samtliga av bröderna Stridsberg får arbete vid järnvägen i unga år. Förmodligen fick de redan som små hjälpa till med enklare banarbete på olika sätt och kunde sedan söka arbete genom faderns kontakter. Det måste ha känts som en enorm lättnad för Erik att ha möjlighet att ordna arbete och försörjning åt sina söner, på ett sätt han själv aldrig fick möjlighet till som ung. 

Från Sveg (A) hem till Skorped (B).

〰

Nu börjar yrkeslivet som banvakt lida mot sitt slut för Erik och de beger sig hemåt för att förbereda för pensionen, han och Anna. Barnen börjar bli stora och flygfärdiga. I nästa inlägg ska vi följa Erik och Anna ända till slutet...