Stridsbergs släktforskning: Stridsbergs

Även denna gång ska vi ta oss långt tillbaka i tiden bland min farfars mors släktrötter, innan det därefter blir dags att vända åter till generationerna närmast oss. Den här berättelsen handlar inte om en specifik person eller ett avgränsat livsöde, utan om ett ursprung jag tidigare aldrig haft en tanke på att vi skulle kunna ha…

Med hjälp av kyrkböckerna kommer vi med ganska säkra källor tillbaka till ungefär sekelskiftet 1700. I vår släkt innebär det att de närmsta ca tio generationernas släktskap går att fastställa genom födelsenotiser, husförhörslängder, vigselböcker och dödsnotiser. Längre tillbaka i tiden blir det svårare. Jag brukar då ta del av andras släktforskning om vår i tiden avlägsna släkt (många släktforskare är ju långt mer erfarna än jag och söker bla i större utsträckning i arkiven i mantalslängder och andra gamla källor) och har även införskaffat några fantastiska böcker om de socknar vi härstammar ifrån. Dessa böcker rymmer gedigna sammanställningar av mantalslängder och andra dokument ända från tidigt 1500-tal, som kan visa vem som var släkt med vem och var de bodde under olika tidpunkter. Mycket värdefullt för en släktforskare!

Att släktforska är som ett gigantiskt pussel, där de allra knepigaste bitarna ofta är de längst bort i tid och med många generationer mellan oss där ett enda felsteg leder in på helt fel vägar. Med detta vill jag ha sagt att all släktforskning som jag presenterar inte till fullo kan säkerställas, men att jag pusslar med uppgifter från alla olika källor så långt det bara är möjligt tills jag känner mig åtminstone tillräckligt övertygad om ett visst släktskap eller ett visst samband för att dela med mig av mina upptäckter.

Och just detta samband mellan oss och ett visst ursprung som jag nu vill berätta om var alltför spännande för att släppa taget om, trots att det nog aldrig kommer att gå att säkerställa helt. Jag tror nämligen, med viss övertygelse ändå, att vi har samiskt ursprung!

Det är rent teoretiskt dessutom inte alls osannolikt, eftersom sydsamer har befolkat Anundsjötrakten sedan urminnes tid. Såväl fjällsamerna på sina långa betesvandringar norrifrån som skogssamerna, som rört sig i ett mer begränsat område, har visat sig ha vistats i just de områden som våra släktingar härstammar ifrån. Än idag rör sig samer över området med sina renar, om än inte lika obehindrat som före koloniseringen av den norrländska vildmarken…

Forskningen kring samer i våra trakter är inte särskilt omfattande, men den finns. Först för några decennier sedan upptäcktes till exempel gamla samiska härdar runt om i Anundsjö och man förstod då att det funnits gott om samiska boplatser även här för länge sedan. Det har till exempel visat sig att Bureåborg var en sådan boplats under fjällsamernas vandringar söderut långt innan själva byn anlades där. Bredbyn är dessutom en gammal handelsplats där samer idkat handel med lokalbefolkningen sedan många hundra år.

Spår efter den samiska närvaron kan ibland också hittas geografiskt, genom gamla namn på platser. Inte långt från Önskan och Johannesberg ligger till exempel Lapp-Gretamyrorna, som väl någon gång i tiden måste ha fått sitt namn efter någon som kallades Lapp-Greta. Man blir ju genast nyfiken på vem hon var?

För de senaste århundradena går det också att finna spår av samer i kyrkböckerna för Anundsjö, Sidensjö och Skorpeds socknar. Ibland upptas socknens ”lappar” på en egen sida, men oftast noterar prästen bara ”Lappen” framför någons namn. Många samer var eller blev bofasta bönder med tiden, vilket gjorde att deras ursprung kom att blekna i källorna. Ett bekymmer i sammanhanget är också kyrkans grova hantering av samernas namn. Prästerna tog sig helt enkelt friheten att försvenska namnen och stava dem så som de själva tyckte. Som alltid förr hade kyrkan tolkningsföreträde och som främsta uppgift att inordna församlingsborna i de svenska (kristna) normerna. Det samiska namnbruket försvann därför i de skriftliga källorna och har försvårat för släktforskningen bakåt i tiden.

Exempel ur hörsförhörslängder
i Anundsjö under 1700-talet.

Exempel ur Sidensjö församlings födelsebok 1709: "lappbarnet" Christoffer föddes i september.

Exempel ur Skorpeds församlings begravningsbok 1782: "Lappen" Jon Sjulsons i Uberg hustru.

Exempel ur Sidensjö församlings husförhörsbok på 1770-talet:
"Lapparna" samlades sist, tillsammans med församlingens fattigaste.

Efter att ha läst på och forskat efter samiskt ursprung har jag insett hur pass stor den samiska utbredningen ändå var i våra trakter under många hundra år, det är därför inte osannolikt att vi har samiskt påbrå på flera håll i släkten. Det finns dock en gren som jag ägnat lite extra tid åt att reda ut och den tänkte jag redogöra för här. Kanske får vi anledning att återkomma till nya upptäckter längre fram i tiden. Jag har till exempel ännu inte gett mig på att forska i arkiven på de efterlämnade lappskattedokumenten. Läs mer om Lappskatteland: Klicka här

Besök i skogssamevistet på Murbergets friluftsmuseum i Härnösand.

Den här upptäckten började faktiskt med att jag delade mina uppgifter om den del av vårt släktträd som de senaste blogginläggen har handlat om (alltså Nils Olofsson och generationerna innan och efter honom i byn Holm i Skorped) med en annan, mycket äldre och mer erfaren, släktforskare. Hen undrade då om jag visste om att en viss person i släktträdet var same. Döm om min förvåning! Jag fick sedan ta del av redan framforskade släktuppgifter och jämförde dessa med mina egna upptäckter och andra uppgifter i böckerna om Anundsjö. På biblioteket fanns också den litteratur jag behövde över sydsamisk historia. Allt eftersom började pusslet falla på plats.

Den person som dessa efterforskningar började med, som alltså påstods vara same, hette Karin Sjulsdotter och hon var mormors mormor till Nils Olofsson i Holm (vars hustru Anna var barnbarns barn till ”häxan” Marit…).

Jag hade läst mig till att namnet Sjul, som hennes far alltså borde ha hetat, var ett vanligt försvenskat samenamn, vilket såklart ökade mitt intresse. (Det var dock långt ifrån alla som hette Sjul som var samer, men namnet var ändå tillräckligt vanligt i det sammanhanget för att vara en pusselbit.)

Karin Sjulsdotter visade sig vara född i slutet av 1500-talet i byn Yttersel i Anundsjö socken. Hon gifte sig så småningom med bonden Nils Hansson som ägde den största gården i byn Skalmsjö och var bygdens rikaste man under sin tid. Karins far hette mycket riktigt Sjul i förnamn och Olofsson i efternamn. Även han var född i Yttersel kring år 1570. Sjul Olofsson var knekt (alltså soldat) och stupade sannolikt i Livland år 1603 (Livland var en historisk region i nuvarande Baltikum). Hans änka Märit (också bördig från Yttersel) blev då lämnad ensam med gården och barnen. Sjul Olofssons far hette Olof Mikaelsson (ca 1540–1610) och om honom berättas att han var såväl sexman (en av socknen utsedd ordningsman) som knekt och dessutom rikaste bonden i byn enligt Älvsborgs lösen år 1571. Läs mer om Älvsborgs lösen: Klicka här

Originalhandlingar från Älvsborgs lösen finns digitaliserat på Riksarkivet.
Överst på sidan återfinns Olof Mikaelsson i Yttersel och hans tillgångar.

Den stora gård Olof Mikaelsson ägde i Yttersel hade han ärvt av sin far, Mickel Sjulsson (1510–1563), som i sin tur övertagit den från sin far Sjul Olofsson (1470–1535). Den allra första gården i byn Yttersel anlades år 1499, vad det verkar av just Sjul Olofsson. Och enligt en envis och stark tradition, som återberättas i mina källor, var de allra första bebyggarna i Yttersel just skogssamer. Allt detta pekar alltså på att vi kan ha visst samiskt ursprung!

Mellan mig och Sjul Olofsson i Yttersel brer femhundra år och sexton generationer ut sig. Så hisnande att tänka på!

Ana i direkt nedstigande led:

Maka/make:

Minnesanteckning:

Sjul Olofsson

1470–1535

Yttersel

De första att bosätta sig i byn

Yttersel – troligen samer.

Mickel Sjulsson

1510–1563

Yttersel

Brita Olofsdotter

1510–1563

Olof Mikaelsson

1540–1610

Yttersel

Kerstin Nilsdotter

1537–1587

Piteå-Yttersel

Olof Mikaelsson var sexman i

socknen samt knekt och den

rikaste bonden i byn 1571.

Sjul Olofsson

1570–1603

Yttersel

Märit Olofsdotter

1573–1605

Yttersel

Sjul Olofsson var knekt och

Stupade i Livland.

Karin Sjulsdotter

1590–1646

Yttersel – Skalmsjö

Nils Hansson

1572–1652

Skalmsjö

Bonden Nils Hansson var rikast

i bygden 1630.

Sigrid Nilsdotter

1610–1675

Skalmsjö

Hans Sigurdsson

1595–1630

Sund, Vibyggerå

Kerstin Hansdotter

1625–1698

Vibyggerå – Skureå, Sidensjö

Nils Persson

1620–1685

Skureå, Sidensjö

Märta Nilsdotter

1670–1729

Skureå - Skorped

Olof Gabrielsson

1667–1735

Västerkäl – Holm

Olof Gabrielsson kom sedan att

gifta sig med svärdottern Annas

mamma Margareta.

Nils Olofsson

1710–1783

Holm

Anna Andersdotter

1709–1735

Holm

Annas farmors mor var Märit,

”häxan” som avrättades 1675.

Gabriel Nilsson

1734–1811

Holm - Lännäs

Karin Persdotter

1729–1805

Ås - Lännäs

Nils Gabrielsson

1755–1838

Holm - Skorped

Cajsa Abramsdotter

1777–1851

Nybyn - Skorped

Nybyggare i Johannisberg kring

sekelskiftet 1800. Förlorar 9

av sina 11 barn som små.

Olof Nilsson

1812–1870

Skorped – Ållsjön

Margareta Eriksdotter

1816–1893

Alanäs, Jämtland – Ållsjön

Margareta bördig från Dalarna.

Föräldrarna blev nybyggare i

Jämtland och Ångermanland.

Anna Brita Olsdotter

1843–1922

Ållsjön - Skorped

Johan Olsson Harlin

1839–1892

Grönås - Ållsjön

Anna Regina Johansdotter

1882–1961

Ållsjön – Önskan

Erik Jonsson Stridsberg

1875–1942

Själevad – Önskan

〰

Det har berättats om vallonblod i släkten, som förklaring till vår mörka ögon- och hårfärg, men kan det kanske snarare vara sameblod? Även samer utmärker sig ofta just med dessa mörka färger. Några valloner i släkten har jag i vart fall inte kunnat hitta och vid det här laget är det inte alltför många grenar kvar av släktträdet att utforska…