Dalpigor och daldrängar blir nybyggare i norr

Min farfars mamma Anna föddes i byn Ållsjön i Ed socken den 2 januari 1882: 

Vem som var hennes far och hur hans rötter såg ut vet vi vid det här laget. Fadern, torparen Johan Olsson Harlin, föddes i en nybyggarfamilj i Grönås i Ed socken och förutom ett kort äventyr i Amerika som barn så levde han hela sitt liv i samma socken. Johans livsöde tog slut här i Ållsjön sommaren efter att dottern Anna fyllt tio år. Johan efterlämnade hustrun Anna Brita och de nio barnen. Anna Brita var vid det här laget nästan femtio år gammal, men skulle komma att leva i över trettio år till. Vem var hon och hur såg hennes rötter ut? 

Det är dags att lära känna Anna Brita Olsdotter och hennes släktgrenar, en berättelse så vindlande att man kan bli alldeles yr om man inte håller fokus… men låt oss ta det allt eftersom och börja med att vända blicken mot Anna Britas mor (min farfars gammelmormor!): Greta.

Margareta (Greta) Eriksdotter (1816–1893) 

Födelsenotis den 23 december 1816 i Alanäs socken.

Greta föddes dagen före julafton, den 23 december 1816 i en liten stuga vid Harrsjön i Alanäs socken i Jämtland. Hon var dotter till Erik Eriksson (och hette följaktligen Eriksdotter i efternamn) och hans hustru Margareta Matsdotter. Enligt prästens anteckningar i födelseboken nöddöptes den nyfödda till samma namn som sin mor, Margareta, och dopet konfirmerades i kyrkan först i mars året därpå. Kanske gjordes detta för att flickan var klen vid födseln och inte befarades överleva, eller kanske gjordes det bara för att den lilla stugan låg otillgängligt och långt från kyrkan mitt i vintertid. Hur som helst kan vi notera av senare anteckningar att Eriks och Margaretas dotter verkar ha kallats för Greta, så hädanefter använder vi det namnet så blir det också lättare att skilja henne från hennes mamma.

Varken Erik eller Margareta var bördiga, eller hade andra kopplingar, till Jämtland. Istället flyttade de hit som nybyggare. 

Nybygget Harrsjön i Alanäs socken

Trakten kring Harrsjön är sk lappskatteland vid den här tiden, så marken bebos och brukas av samerna och deras renar sedan urminnes tid. Staten lockade med skattefrihet, gratis utsäde och frihet från militärtjänst för dem som tog sig an utmaningen att anlägga jordbruk i obygden. Att marken redan beboddes av samerna utgjorde inget hinder för staten. Många tog chansen att få en bit egen mark, men nybyggarlivet i norr var nog väldigt slitsamt och svårt för de flesta. 

Den allra första nybyggaren vid Harrsjön verkar ha varit drängen Anders Nilsson (1784–1857), en dalkarl som beslutade sig för att söka lyckan norröver. Han och en kamrat (som aldrig fullföljde planen) ansökte om och nekades ”Nybygges anläggande” hos Lands Contoret i Östersund den 27 augusti 1810. Anledningen till att ansökan avslogs tycks ha varit att marken ännu inte uppmätts och indelats av lantmäteriet: 

Anders och hans kamrat uppmanades att återkomma med en ny ansökan. Det verkar dock som att Anders Nilsson anlade sitt nybygge vid Harrsjön relativt snart efter den avslagna ansökan, kanske chansade han på att få nybygget godkänt i efterhand. Ett par år senare flyttar även hans föräldrar (Nils Jonsson och Ingeborg) och ett par vuxna syskon till Harrsjön för att bli nynyggare. Vid samma tid, troligen sommaren 1812, anländer också våra förfäder Erik Eriksson, hans hustru Margareta Matsdotter och deras två små döttrar till nybygget. Erik och Margareta har då varit gifta i fyra år och har döttrarna Anna (1808) och Ingeborg (1811) med sig vid flytten. Två år efter flytten till Harrsjön får de sonen Erik (1814). Greta föds, som bekant, i juletid 1816 och tre år senare får Erik och Margareta sonen Lars (1819). Alla barnen tycks överleva barndomen. Vi ska återkomma till vilka kopplingar som finns mellan Anders Nilssons familj och Erik Eriksson och Margareta, som gör att de blir nybyggare på samma otillgängliga plats, men först ska vi ta del av en riktigt hemsk historia…

Sjougdendramat

Kort efter att våra förfäder anländer till nybygget vid Harrsjön sker vad som ska komma att kallas ”Sjougdendramat” i dessa trakter. Det finns en hel del skrivet om detta sedan dess, men här följer en kort sammanfattning:

Sommaren 1812 beslutar sig en familj om man, hustru och tre barn att lämna hus och hem i Undersåker för att bli nybyggare 35 mil norrut, vid sjön Storsjouten i Frostviken, Ströms kommun. Med sig på vandringen har de även sina kor och getter och en hund. När familjen nästan är framme, de har bara några mil kvar, passerar de nybygget vid Harrsjön. Här stannar de för att vila inför den sista sträckan och får mat och husrum hos nybyggaren Anders Nilsson. Nybyggarna i Harrsjön kommer sedan att bli närmsta grannar till den nyanlända nybyggarfamiljen. 

Sedan prästen i Alanäs i december samma år fattat misstankar om att allt inte står rätt till, eftersom varken mannen eller hustrun dykt upp till nattvarden som avtalat, får Anders Nilsson och en annan man i uppdrag att göra ett besök hos nybyggarfamiljen vid Storsjouten. De skidar dit genom orörd snö och när de kommer fram finner de barnen och alla djur, utom hunden, döda i stugan. Antingen ihjälsvultna eller ihjälfrusna, troligen bäggedera. Av föräldrarna finns inga spår. Så småningom fattas, av olika anledningar, misstankar om att det är samer som haft ihjäl föräldrarna efter konflikter om marken. Tre samer grips och ställs inför rätta. De erkänner efter lång tid under eländiga omständigheter och döms till döden. Två av dem avrättas genom halshuggning (de sista som avrättas i Jämtland) men den tredje hinner dö i fängelset. Kropparna efter nybyggarparet hittas aldrig och det finns en massa oförklarliga omständigheter i fallet, som blivit väl känt i trakten, den stora frågan har varit om samerna verkligen var skyldiga. 

Ett 200 år gammalt fatalt beslut – LT (ltz.se)

Två samer halshöggs 1813 efter Sjugdendramat i norra Jämtland - ett justitiemord - P4 Jämtland | Sveriges Radio

Fler nybyggare i Harrsjön

Året efter att Erik och Margareta anlänt till nybygget vid Harrsjön flyttar nybyggaren Olof Nilsson (1780–1841) och hans hustru Anna Matsdotter (1782–1862) dit. Vid samma tid flyttar även Mats Andersson (1755–1832) och hans hustru Ingeborg Larsdotter (1756–1838) nästgårds. Byn Harrsjön är inte större än tre nybyggen vid den här tiden: Anders Nilssons, Erik Erikssons och Olof Nilssons: 

Anders Nilsson gifter sig så småningom med Ingeborg Matsdotter (1795–1846). 

Vigselnotis den 7 april 1817:
Nybyggaren Anders Nilsson i Harsjön med darl-pigan Ingeborg Matsdotter derstädes.

Den uppmärksamme noterar att samtliga tre hustrur heter Matsdotter i efternamn och att en äldre man vid namn Mats flyttat in hos en av dem… Ja precis, Margareta, Anna och Ingeborg är systrar och döttrar till Mats Andersson och Ingeborg Larsdotter. De kommer alla, även Anders Nilssons familj, från samma socken många mil söder om Harrsjön. Men låt oss återkomma till detta geografiska ursprung om ett tag, för den superuppmärksamme (som har läst tidigare inlägg) har kanske redan förstått att vi är släkt med Mats Andersson och hustrun Ingeborg genom såväl Margareta som systern Anna, på två olika håll!

Anförlust 1

Mats Anderssons äldsta dotter Margareta fick alltså dottern Greta som sedan fick dottern Anna Brita. Margaretas syster Anna fick i sin tur dottern Anna som blev mor till Johan Olsson Harlin, som ju kom att gifta sig med Anna Brita! Detta innebär att vi har en sk anförlust, dvs att två släktgrenar går samman till en här:

	Mats Andersson (1755–1832)
Anna Matsdotter (1782–1862)	(systrar)	Margareta Matsdotter (1779–1858)
Anna Olsdotter (1805–1878)		Greta Eriksdotter (1816–1893)
Johan Olsson Harlin (1839–1892)	(gifta)	Anna Brita Olsdotter (1843–1922)
	Anna Regina Johansdotter (1882–1961)

Den som minns tidigare inlägg om Johan Olsson Harlins rötter på hans mors sida minns kanske också var hans mormor och morfar härstammade från… jo, Järna socken vid Vansbro i Dalarna. Härifrån kommer alltså även Anna Britas mormor Margareta och morfar Erik, sedan flera århundranden tillbaka, även om hennes mamma Greta råkade födas under tiden de var nybyggare i Jämtland.

Anförlust 2

Såväl Margareta Matsdotter som Erik Eriksson har sina rötter djupt rotade i Järna socken. Tillbaka till slutet av 1600-talet hittar vi anorna där. Dessförinnan har de (och därmed vi!) rötter i Grangärde socken i södra Dalarna. Det är också kring sekelskiftet 1700 vi hittar vår andra anförlust i den här delen av släkten, när det visar sig att även Margareta och Erik är släkt med varandra…

Den tidigaste anfadern som varit möjligt att hitta i denna gren av släkten hette Per Nilsson (1565–1608) och var präst i Garngärde församling. Hans latinska prästnamn var Petrus Nicolai. Prästen Per fick dottern Gertrud (1600–1673) som gifte sig med bergsmannen Per Olsson Skinnare (1595–1635) och de fick sonen Lill-Anders Persson Skinnare (1622–1679). 

Dessa närmast oläsliga kråkfötter är dödsnotisen för Anders Persson Skinnare 1679!

Lill-Anders var skräddare till yrket och han och hans hustru Karin fick bland annat dottern Ingeborg (1650–1734). Alla dessa generationer föddes, levde och dog i Grangärde socken. Ingeborg gifte sig sedan med Matts Tomasson från Skålö i Järna socken (1648–1704) och de fick döttrarna Barbro (1684–1752) och Brita (1687–1764). Barbro kom att bli farfars mor till Margareta och Brita blev mormors mor till Erik:

	Ingeborg Andersdotter (1650–1734)
Barbro Mattsdotter (1684–1752)	(systrar)	Brita Mattsdotter (1687–1764)
Anders Olsson (1709–1766)		Anna Matsdotter (1720–1807)
Mats Andersson (1755–1832)		Anna Larsdotter (1749–1825)
Margareta Matsdotter (1779–1858)	(gifta)	Erik Eriksson (1784–1858)
	Greta Eriksdotter (1816–1893)

Även Johan Olsson Harlin är ju släkt med dessa förfäder, ända tillbaka till prästen Per i Grangärde, genom sin mormor Anna Matsdotter (Margareta Matsdotters syster). Det innebär att min farfars mamma Annas föräldrar har gemensamma släktingar vid minst ett par tillfällen längre tillbaka i tiden, vilket säkerligen inte är helt ovanligt när människor föds, lever och dör inom samma socken i generation efter generation…

*

Gretas far Erik Eriksson hade alltså kopplingar till sin hustrus släkt på mödernet. På Eriks fars sida finns andra intressanta livsöden och kopplingar inom vår släkt. Flera av förfäderna var tex båtsmän.

Båtsmän i Dalarna

Erik Eriksson föddes (liksom dottern Greta drygt 30 år senare) dagen före julafton. Den 23 december 1784 såg han dagens ljus i byn Utsälje i Järna socken i Dalarna. Eriks far Erik Persson (1746–1808) var båtsman och även hans far hade varit båtsman, båda två i Dalregementet, kompani Vesterdals. 

Erik Persson antogs som båtsman nr 45 Jäger den 23 juli 1767. Över tjugo år senare kunde han lägga till ”Corpral Dunderhake” till sin titel och i generalmönstringsrullorna för 1790 noteras om honom: ”Permitterad till Sverge den 26 october 1789 ock der qvarblefven sjuk”: 

Ur Generalmönstringsrullorna 1790.

Vid mönstringen 1792 noteras han dock som närvarande: ”Presens”. I samband med mönstringen 1801 noteras om ”Eric Persson Jäger 2dra Corpral Dunderhake” att han, 55 år gammal, är ”Bräcklig, begär och får afsked, anmäles till underhåll”. Att tjänstgöra som båtsman i 34 år är imponerande länge!

Ur Generalmönstringsrullorna 1801.

Den 1 december 1808 dör Erik Persson Jäger Dunderhake i Utsälje, 62 år gammal, av Frossa och Rötfeber. Prästen noterar om Erik att hans uppförande i livet varit ”ärligt”. Enligt dödsnotisen har han och hustrun Anna fått fem barn, fyra söner och en dotter, varav två av sönerna inte längre är i livet. 

Dödsnotis Erik Persson Dunderhake 1808.

Av de kvarvarande vuxna sönerna lämnar Erik (alltså Gretas far) hemsocknen samma år som fadern dör för att flytta norrut och bli nybyggare. Äldste sonen Lars stannar dock kvar i Utsälje och blir båtsman även han, med efternamnet Åhl. 

Erik Persson Jäger Dunderhakes far hette Per Larsson (1709–1773) och var båtsman nr 46 Facht i samma kompani som sin son, på roten Skålö. Och här finner vi ytterligare en intressant koppling mellan olika grenar i släktträdet! Det visar sig nämligen att det fanns en båtsman Facht även bland Johan Olsson Harlins förfäder. Johans mormors mormors far hette Olof Larsson (1694–1769) och var båtsman nr 46 Facht under åren 1714 till 1735. 

Ur Generalmönstringsrullorna 1735.

Knappt tio år efter Olof Larsson Fachts avsked blir Per Larsson antagen på samma rote och flyttar sannolikt in i samma båtsmanstorp. Per Larsson Facht antas som båtsman 1744:

Ur Generalmönstringsrullorna 1744.

Per Larsson Facht begär avsked 1757 och dör i byn Utsälje 1773.

Och som om det inte räcker med båtsmän bland Erik Erikssons förfäder så var hans morfars far också båtsman i samma kompani. Han hette Lars Larsson (1696–1729) och var båtsman Redebogen under några år av sitt korta liv.

*

Skogsfinnar i Grangärde

Med hjälp av andras forskning kan vi leta oss riktigt långt tillbaka bland Erik Erikssons rötter i Grangärde socken och hitta namn som avslöjar andra geografiska ursprung; Rikkinen och Hynninen… Troligen är detta skogsfinnar som bosatte sig i Dalarna under 1500-talet. Dessa anor är så långt tillbaka i tiden att det är svårt att med fullständig säkerhet bekräfta släktskapet (husförhörslängderna går bara att följa till sent 1600-tal) men det är inte alls osannolikt att vi har detta finska ursprung, med tanke på våra förgrenade och djupa rötter i trakten och den bekräftade närvaron av skogsfinnar. 

Grangärde finnmark är väl känt. Grangärde finnmark – Wikipedia. I trakten finns faktiskt än idag Rikkenstorp, en finngård som anlades i början av 1600-talet av släkten Rikkinen: Rikkenstorp – Den levande finngården.

Och apropå Grangärde… socknens mest berömde son är författaren och poeten Dan Andersson (1888–1920), som skrev en hel del om sin barndoms Grangärde finnmark.

Erik och Margareta från Järna socken i Dalarna

Men hur såg egentligen Eriks och Margaretas gemensamma liv ut? Låt oss backa bandet lite och börja i deras respektive hembyar.

Erik Eriksson bor hemma hos föräldrarna (alltså Corpral Dunderhake och hans hustru Anna) i byn Utsälje i Järna socken till år 1808 (samma år som fadern dör) då prästen noterar att han flyttat till Ångermanland: 

Samma år noteras Margareta Matsdotter som utflyttad från byn Skåle i Järna socken, tillsammans med föräldrar och syskon. Även de ska, enligt kyrkboken i Järna, styrt kosan mot Ångermanland: 

Det verkar alltså som att Erik och Margareta inte har hunnit anmäla hos prästen att de flyttat samman innan de båda noteras som utflyttade ur socknen. Att de redan funnit varandra vid den här tiden står dock utom tvivel. Innan flytten från Dalarna föds nämligen Eriks och Margaretas förstfödda barn, dottern Anna, den 19 februari 1808. 

Födelsenotis den 19 februari 1808:
Anna, dotter till drängen Eric Ericson i Utsälje och Margareta Matsdotter i Skålö.
De fick böta till kyrkan för att de inte var gifta, enligt notering längst till höger.

Föräldrarna gifter sig inte förrän tre veckor senare, den 13 mars, vilket inte sågs med blida ögon av kyrkan. 

Vigselnotis den 13 mars 1808.

Kanske var det motvilligt de gifte sig, Erik och Margareta, eftersom det dröjde ända tills barnet var fött, eller kanske hade de andra förhinder. Man får en känsla av att familjen var viktig för Mats Andersson och hans hustru (som det ska komma att visa sig samlar han sina barn och deras respektive familjer omkring sig varthän de flyttar) så möjligen var det han som satte ner foten och såg till att drängen Erik Eriksson från Utsälje tog sitt ansvar och gjorde en ärbar kvinna av dottern Margareta sedan hon blivit ”på det viset”! Men allt är såklart bara spekulationer så här drygt 200 år senare...

Vad vi dock kan vara säkra på är att de alla, kort efter barnafödsel och giftermål, styr kosan norrut. Färden blir lång, nästan 50 mil, och tog sannolikt många veckor att avverka. 

Till Sikås i Hammerdal socken

Från Skålö till Sikås.

Destination Ångermanland, skrev prästen i husförhörslängden… Efter fruktlösa efterforskningar i Ångermanland finner vi dem så småningom istället i Jämtland. Erik och Margareta med nyfödda lilla Anna tycks bosätta sig alldeles vid gränsen till västligaste Ångermanland, i Hammerdal socken i Jämtland. Erik tycks ta tjänst som dräng på en gård, men familjen finns inte upptagen i husförhörslängderna. Det finns historiska uppgifter om att dalkarlar gav sig ut på arbetsvandringar norrut, kanske var det inte meningen att de skulle bli kvar efter den första resan utan bara arbeta ihop ett kapital. Det är möjligt att det är därför, för att de bara är tillfälliga arbetare, som de inte noteras som bofasta av prästen. Anledningen till att vi ändå kan veta att de finns i Hammerdal socken vid den här tiden är för att familjen utökades, en händelse som naturligtvis inte gick prästen förbi. 

Den 18 mars 1811 får drängen och ”dalkarlen” Erik Ersson och hans hustru Margreta Mathsdotter dottern Ingeborg i byn Sikås i Hammerdal socken i Jämtland:

Födelsenotis den 18 mars 1811.

Bara några veckor senare, i april 1811, blir Margaretas syster Anna Matsdotter och hennes man ”dalkarlen” Olof Nilsson föräldrar till lille Mats, även de vid tiden hemmahörande i Sikås, Hammerdal socken. Gissningsvis finns även Margareta och Annas föräldrar, Mats Andersson och hustrun Ingeborg, i Sikås under denna tid.

Från Sikås till Harrsjön

Från Sikås till Harrsjön.

Våra förfäder befinner sig alltså troligen i Sikås i Jämtland när de våren 1812 beslutar sig för att styra kosan vidare mot nybygget i Harrsjön. Det måste vara Anders Nilsson, sannolikt en gammal bekant från hemsocknen Järna i Dalarna, som lockar med sina (förhoppningsvis goda) erfarenheter som nybyggare vid Harrsjön. Möjligen är det så att han först nu, 1812, fått sin ansökan om nybygge godkänd och därefter kan locka dit fler att dela framgångar och vedermödor med. (Margaretas lillasyster Ingeborg kommer ju sedan att bli hustru till Anders Nilsson, så knyts familjerna samman.)

Erik och Margareta känner sig hursomhelst hågade att ta den chans som erbjuds dem och tycks bege sig först, våren eller sommaren 1812, men de andra kommer snart efter och noteras inflyttade 1813. 

Från Sikås till Harrsjön är det 12 mil, enligt dagens vägar, så gissningsvis tog det dem ett par veckor att färdas med bohag och kreatur. Familjerna bor sedan på nybygget i Harrsjön i tio år innan de flyttar vidare till Eds socken i Västernorrland någon gång under 1822.

Från Harrsjön till Oldsjön

Från Harrsjön till Oldsjön.

För tredje gången bryter Erik och Margareta upp och beger sig en lång vandring bort mot nya mål och förhoppningar om en bättre tillvaro. Samma flytt vid samma tid gör också Margaretas syster Anna med familj, systern Ingeborg med familj och deras far Mats och mor Ingeborg. De första nybyggarna i Harrsjön lämnar alltså mangrant över till nya förhoppningsfulla nybyggare och drar vidare mot nya gemensamma mål. 

De slår sig alla ner i byn Oldsjön som ”Oldsjönybyggare”, över 20 mil sydost om Harrsjön. Hur det kommer sig att de lämnar Harrsjön för att börja om i Oldsjön kan vi inte veta, men antagligen är förutsättningarna i Oldsjön bättre eftersom de tycker att det är värt att rycka upp familjerna och lämna Harrsjön. Kanske är det konflikterna med samerna om marken i Hammerdal socken som ligger till grund. (Nybygget vid Oldsjön kommer så småningom att kallas för Grönås.)

Husförhörslängd för familjerna i Oldsjön 1822.

På nybygget i Oldsjön/Grönås får Erik och Margareta dottern Brita sommaren 1823. 

Födelsenotis den 3 augusti 1823: Brita, dotter till Nybyggaren Erik Erson
och hustrun Margareta Matsdotter i Oldsjön.

(Tre månader innan lilla Brita föds får även Anders Nilsson och hustrun Ingeborg Matsdotter en dotter som döps till Brita på nybygget i Grönås, fantasin kring namngivningen är inte så stor direkt.)

Margareta är vid det här laget 44 år gammal, Brita blir deras sista barn och det verkar som att de haft lyckan att få behålla alla sina barn i liv genom barndomen.

Husförhörslängd åren 1835 - 1845.
Erik och Margaretas barn lämnar hemmet ett efter ett.
Margaretas mor Ingeborg bor hos dem vid den här tiden.

I Grönås bor de sedan kvar i 36 år, ända till sin död. Erik dör den 12 april 1858, 73 år gammal, och ett halvår senare dör även Margareta, nästan 80 år gammal. I femtio år var de varandras följeslagare genom det hårda livet som nybyggare i norr.

Dödsnotiser 1858 för Erik (överst) och Margareta (nederst).

Även Margaretas systrar och deras makar samt föräldrarna, Mats Andersson och Ingeborg, bor kvar i Grönås till sin död. De blir alla gamla, Margaretas lillasyster Ingeborg dör yngst vid 50 års ålder av vattusot. Lungsoten tar Olof och Anna (Johan Olsson Harlins mormor och morfar!), men de övriga dör av ”ålderdom” enligt prästens noteringar. 

Bouppteckningar har bara återfunnits efter Olof och Ingeborg (förmodligen för att de båda dog innan de hunnit bli så gamla att de redan överlåtit tillgångarna på barnen) så en sammanfattning av dessa får ge en bild av hur de alla troligen hade det på nybygget i Grönås:

Olof Nilssons bouppteckning 1841:

Olof och Annas stuga är möblerad med ett målat bord, ett skåp, två stolar och två sängar med ett par fällar (en bättre och en sämre). På väggen hänger ett väggur. Bland husgeråden märks ett halvt dussin porslinstallrikar, en dricksmugg, en drickskanna, tre glasflaskor, ett snapsglas, ett par järngrytor, stekpanna, rovbunke, bärarsjåar, mjölkbunkar, handbyttor, mjölktråg, smörmått, smörkärnor, fähusbyttor, tagelsil, såll, en låda med järnskräp, ett sjönät, en skottkärra, diverse åkerredskap i järn och en hel del snickarredskap.

I bokhyllan står Tollersons postilla, Sanna lifsens wäg, två nya psalmböcker, Lutteri förklaring, Nya tästamanti (underbar stavning!) och ett par böcker till (oläslig titel).

Olofs kläder beskrivs bara överskådligt, men bland annat nämns en blå vadmalsklädsel, en grå tröja och en hundskinnsmössa. 

I fähuset finns ett elva år gammalt sto, kossorna Lifros och Färdgås, fyra större och två mindre får samt fem getter.

Olof och Anna har ”skulder till åtskilliga personer enligt Häradsrättens inteckningsprotokoll på lösa egendomen av den 14 februari 1840” vilket innebär att det blir en skuld i dödsboet på 48,33 riksdaler banco.

Änkan Anna Matsdotter undertecknar med bomärke, så hon kan troligen varken läsa eller skriva så bra.

Ingeborg Matsdotters bouppteckning 1846:

Ingeborg och maken Anders Nilssons stuga är möblerad med två bord, fem stolar, en spinnrock och en säng i kammaren. På väggen hänger ett väggur. Bland sängkläderna märks två bättre fällar med täcken, en killingskinnfäll med täcke, två sämre fällar med täcken, fyra kuddar varav två av dem med örngott, två lakan, två bättre och en sämre renhud, en sämre duk och fyra handdukar. I köket finns en tenntallrik, en blecklykta, en blecksil, en bleckskopa, en tennskål, en kaffepanna, fyra kansgrytor i olika storlekar, stekpannor, fyra gröna glasflaskor, 14 droppflaskor, ett brännvinsglas, sju porslinstallrikar, fyra par kaffekärl, en gräddsnäcka, en trasig dricksmugg, träkar, träsjåar, smörkärnor, träbyttor, träämbar, två dussin mjölktråg, tre svarvade fat, fyra träkoppar, en mindre malmljusstake, två större och tre mindre tennskedar. 

I bokhyllan står en bibel, Sanna lifsens väg, Trons dagliga näring, Koral bok, Psalmbok och två andra böcker.

Anders och Ingeborg har även en åkskrinda, en bred pråm, en järnskodd långsläde, en ny träskodd långsläde, en efterkälke, två par vinterskaklar, en järnharva, en bättre järnplog, en sämre järnplog, ett par sommarskaklar, en dragskrinda med järnstänger och en kälke. Dessutom finns på gården yxor, diverse verktyg och åkerredskap samt en stor mängd virke. 

I fähuset fanns ett sto, kossorna Blomsterros och Svanlin, tre getter och åtta större och mindre får.

Ingeborgs garderob är nedtecknad in i minsta tygstycke verkar det som, gissningsvis såg även de andra kvinnornas klädsel liknande ut på nybygget i Grönås:

En svart klänning, en vadmalskappa, en bomullsklänning, en randig klänning, en bomullskjortel, en blå yllekjortel, en brun ylleklänning, två livstycken, en svart silkesduk, en svart ylleduk, sex diverse bomullsdukar, ett förkläde av bomull, ett förkläde med tryckta rosor, ett par yllestrumpor, ett par skor och ett par Lappskor, en svart mössa med stycke, sju st diverse lintyg.

Bland Ingeborgs och Anders saker finns både renhudar och lappskor, kanske har de idkat handel med samerna i trakten?

Anders och Ingeborg har skulder som gör att dödsboets skuld summerar till 263,32 riksdaler banco.

Änkemannen Anders Nilsson undertecknade med bomärke, troligen kunde inte heller han skriva eller läsa särskilt väl.

*

Hur går det för Eriks och Margaretas barnaskara?

Äldsta dottern Anna (1808-1891) gifter sig 1831 med bonden Erik Petter Burman (som under en tid är nybyggare i Grönås) och de bosätter sig så småningom i byn Djupsjö i Skorpeds socken. De får två döttrar, 1834 och 1850, innan Erik Petter dör i lungsoten och Anna blir änka 1859. Hemmanet övertas av äldsta dotterns make i samband med Erik Petters död. Anna bor kvar i Djupsjö till sin död den 28 augusti 1891. Hon begravs av Skorpeds kyrkoherde A Johansson. 

Ingeborg (1811-1851) får som ogift sonen Erik den 7 maj 1839. Hon gifter sig så småningom med barnafadern och de får fem barn till innan Ingeborg dör den 20 maj 1851 av okänd sjukdom. 

Erik (1814-1835) dör före sin 21-årsdag, den 30 mars 1835, som dödsorsak anger prästen ”Ihjelfälld af ett träd”.

Lars (1819-?) stannar kvar och bildar familj i Grönås, men emigrerar så småningom med familjen till Amerika den 28 april 1883 och försvinner ur de svenska arkiven. 

Brita (1823-1893) blir kvar längst i föräldrahemmet, men gifter sig  1856 med Östen Erson (född 1826) och blir kvar i Grönås som torparhustru. Östen dör 1877 varpå Brita gifter om sig fem år senare med den betydligt yngre Johan Nordlander (född 1854). Brita bor kvar i Grönås hela sitt liv, men får inga barn. Hon dör den 2 februari 1893, 70 år gammal. 

*

Avslutningsvis: Greta (min farfars mormors mor!)

Erik och Margaretas tredje dotter, Greta, träffar vid något tillfälle någonstans drängen Olof Nilsson och tycke uppstår. De gifter sig den 20 november 1836. Greta är då knappt 20 år gammal. 

Vigselnotis den 20 november 1836:
Drängen Olof Nilson i Resele Österå, 23 år gammal och
pigan Greta Ersdotter i Grönås, 20 år gammal.

Drygt fyra månader efter bröllopet föds dottern Cajsa Greta: 

Födelsenotis den 9 april 1837: Catharina Margreta (Cajsa Greta).

Sex år senare får de dottern Anna Brita (min farfars mormor!). 

Den lilla familjen tillbringar ett par år i Skorpeds socken 1844–1846 innan de återvänder till Eds socken och bosätter sig i byn Ållsjön. Här föds sönerna Nils Erik 1850 och Olof Oscar 1855.

Husförhörslängd 1845 till 1855.

Greta lever till den 21 januari 1893 då lungsoten tar hennes liv. Hon är då 76 år gammal och änka sedan många år, alltjämt boendes i Ållsjön. 

Dödsnotis den 21 januari 1893.

Gretas dotterdotter Anna Regina (min farfars mor) är nyss fyllda 11 år när mormor Greta dör. De bor i samma lilla by, säkert känner de varandra väl och förhoppningsvis har de en nära relation. Bara några månader tidigare har Anna Regina förlorat sin far, Johan Olsson Harlin, och hennes mamma Anna Brita blir både änka och moderslös inom loppet av ett halvår. Vi ska återkomma till henne och hur hon tar sig an den här tillvaron.

*

Greta, född i Jämtland men bördig från Dalarna, träffar alltså Olof Nilsson i Ångermanland och får med honom dottern Anna Brita som kommer att bli min farfars mormor. Men vem var då denne Olof Nilsson? Berättelsen om hans anor är den mest fascinerande hittills i vår släkt...