Erik och Jonas - bröderna Jonsson från Sörböle

Erik Jonssons egenhändiga namnteckning 1893:
"Qvitteras E Jonson", vilket vackert E!

Så har berättelsen om släktgrenen Jonsson/Stridsberg tagit oss ända från bonden Samuel Månsson i Kittelsböle i mitten av 1600-talet och hela vägen fram, generation för generation, till Erik Jonsson från Sörböle. Erik är den släkting som tar sig efternamnet Stridsberg kring sekelskiftet 1900. Berättelsen om Erik hänger i många år tätt samman med berättelsen om hans halvbror Jonas.

Det skiljer knappt fem år mellan Jonas (född den 9 augusti 1870) och Erik (född den 15 maj 1875). De är halvbröder enligt kyrkböckerna. Jonas far förblir okänd och för Erik noteras Eric d.ä. som far (även om vi kanske har våra funderingar kring det). Båda pojkarna växer dock upp inhyses på torpet i Sörböle och båda går under efternamnet Jonsson när de så småningom lämnar föräldrahemmet. Jonas och Erik tycks vara kvar hemma på torpet när Maja Brita noteras som sinnessjuk 1890. Jonas lämnar Sörböle i början av maj 1891, bara några få månader innan Eric d.ä. dör.

Jonas flyttar från Sörböle till Skog socken, det är åtminstone vad han uppger för prästen när han ber om ett sk flyttningsbetyg den 4 maj 1891. Han noteras dock aldrig som inflyttad till Skog socken och året därpå är han tillbaka i Sörböle. Prästen noterar då att Jonas återlämnar flyttningsbetyget från den 4 maj 1891 (han har alltså aldrig lämnat in det till någon präst i den socken han flyttat till) och att Jonas därmed saknar betyg från den 4/5 -91 till den 29/4 -92. Att han saknar betyg betyder helt enkelt att Jonas aldrig officiellt flyttat till någon annan socken och anmält sig hos prästen. Var han tillbringar just detta år förblir höljt i dunkel, men det är bara en försmak av vad som komma skall för Jonas del…

Jonas blir sedan officiellt kvar i Sörböle under åren som följer, han noteras också utebli från den obligatoriska mönstringen varje år under 1892–1895, men det ska visa sig att han och lillebror Erik rör på sig en hel del under den här tiden.

Prästens notering i husförhörslängden om Erik 1892:
Dömd d. 28 okt. 92 af Själevads häradsrätt för första resan stöld att hållas i fängelse under 3 månader.

Erik är 17 år gammal och fortfarande skriven hemma i Sörböle när han den 28 oktober 1892 döms av Själevads häradsrätt för ”första resan stöld” att ”hållas i fängelse under 3 månader”. Erik går därmed i sin fars fotspår, för vi minns att även Eric d.ä. dömdes för stöld i sin ungdom, ett brott som följde honom i prästens noteringar resten av livet. Men vad var då omständigheterna kring Eriks ”första resan stöld” hösten 1892, går det att få reda på mer?

Härnösandsposten

Västernorrlands allehanda

Den 13 augusti 1892 skriver både Härnösandsposten och Västernorrlands allehanda om ”arbetarne Erik Jonsson och Jonas Jonsson”, bröder från Sörböle, som skäligen misstänks för att natten till den 10 augusti ha ”tillgripit” 65 kronor och en guldring från änkan Wiberg i Norrtjern i Nätra socken. Tydligen ska de båda sedan ha flytt söderut med ångbåt till Ullånger där de greps och sattes i häkte i Härnösand. Förutom rånet mot den gamla änkan uppges i tidningen att ”de äfven skola hafva gjort sig skyldiga till grof misshandel å sin moder”… Så hjärtskärande att läsa när vi vet att änkan Maja Brita, utöver att vara utfattig och ensam i torpet i Sörböle, bedömts vara sinnessjuk sedan ett par år tillbaka.

Själva domen har (ännu) inte kunnat återfinnas i domstolsarkiven, så om det fanns någon grund för misstanken om misshandeln av modern har inte gått att utvisa, men i arkivet för Kriminalvårdsanstalten i Härnösand finns bröderna i fångrullorna.

Fångrullan i sin helhet, se de olika delarna nedan.

Av fångrullan framgår att bröderna Jonsson ankom till häktet den 13 augusti 1892, som nr 262 och nr 263 det året. 

För- och tillnamn fullt utskrivna: Erik Jonson

Ålder, födelseort, boningsort, tjänst, yrke eller benämning: Född den 15/5 1875 i Själevads församling, detta län, sist skriven därstädes. Arbetare. 

Signalement eller kort beskrivning på utseende: Längd 1,69 meter. Spenslig växt. Blå ögon. Brunt hår. Rak näsa. Ovalt ansikte. 

Anledning till häktandet och på vilkens befallning sådant skett: Stöld. Kronolänsman C. A. Westerlund. 

Domstolen, inför vilken arrestanten varit inställd, när och hur ofta sådant skett: Arnäs Häradsrätt den 1/9, 20/9, Själevads Häradsrätt 28/10 1892.

Brottet varför han blivit till ansvar fälld och straffet: Första resan stöld.

När arrestanten blivit slutligen dömd och till vilket straff: Själevads Häradsrätt har i utslag den 28 oktober 1892 samt Nätra Häradsrätt den 20 september 1892 förklarat Erik Jonsson saker till ansvar jämlikt strafflagen, att för första resan å särskilda ställen och tider under synnerligen mildrande omständigheter begången stöld, hållas i fängelse under tre månader. 

Utslaget ankom den 2/11 92. Nöjd (dvs Erik överklagade inte).

Om något av domstol ådömt straff blivit i fängelset undergånget samt när det börjat och slutat: Tre månaders fängelse började den 3/11 92. Slutar den 3/2 93.

Medhavda penningar och persedlar: Kontant 15 kronor. Rock 8.00. Väst 0,50. Skjorta 0,75. Halsduk 0,75. Mössa 1,00. Portmonnä 0,50. Byxor 2,00. Kalsonger 0,50. Strumpor 0. Skor 1,50. Fickur med kedja 6,00. Penningar ("o fickur" är överstruket) äro till målsägaren återställda.

I häktet utbekomna beklädnadspersedlar m.m: Vidstående persedlar kvitteras: E Jonson (bevittnat)

Avgång från fängelset, tiden och på vad sätt: 1893 februari den 3 frigiven.

För- och tillnamn fullt utskrivna: Jonas Jonson

Ålder, födelseort, boningsort, tjänst, yrke eller benämning: Född den 9/8 1870 i Själevads församling, detta län, sist skriven därstädes. Arbetare. 

Signalement eller kort beskrivning på utseende: Längd 1,75 meter. Smärt växt. Blå ögon. Brunt hår. Rak näsa. Ovalt ansikte.

Anledning till häktandet och på vilkens befallning sådant skett: Stöld. Kronolänsman C. A. Westerlund. 

Domstolen, inför vilken arrestanten varit inställd, när och hur ofta sådant skett: Arnäs Häradsrätt den 1/9, 20/9, Själevads Häradsrätt 28/10 1892.

Brottet varför han blivit till ansvar fälld och straffet: Själevads Häradsrätt har i utslag den 28 oktober 1892 förklarat att Jonas Jonsson för åtalade brottet icke längre skulle i häkte hållas.

Medhavda penningar och persedlar: Kontant 16 kronor. Rock 6,00. Väst 0,50. 3 skjortor 2,25. Halsduk 0,50. Mössa 1,00. Portmonnä 0,75. Byxor 2,00. Kalsonger 0,50. Strumpor 0,50. Fiol med stråke.

I häktet utbekomna beklädnadspersedlar m.m: Jonas Jonsson tycks inte ha kvitterat ut persedlarna.

Avgång från fängelset, tiden och på vad sätt: 1892 oktober den 28 frigiven.

*

Jonas frikänns alltså från anklagelserna om stöld medan Erik döms till tre månaders fängelse. Domstolen har funnit ”synnerligen förmildrande omständigheter” i samband med brottet. Gissningsvis består dessa i hans fattigdom och armod. Vad annars kan vara synnerligen förmildrande vid rån av en gammal änka? Men vem var den här änkan Wiberg, tro? Var det en rik gammal dam som inte lät sig bekomma av att mista 65 kronor och en guldring, eller var det en fattig torparänka som även hon levde på armodets gräns? Låt oss se om vi kan hitta henne i arkiven…

Änkan Wiberg i Norrtjern

Det finns faktiskt en änkan Wiberg i Norrtjern i Nätra socken just vid tiden kring augusti 1892. Vi hittar henne i kyrkboken på sidan 866. Hon heter Catharina Jonsdotter, är änka efter torparen Nils Erik Wiberg, och är född 1819. Sensommaren 1892 är hon alltså 73 år gammal. Hon bor vid den här tiden ensam på det torp hon och maken bott i sedan giftermålet 1853. På torpet får de barnen Nils Eric (1854), Jonas (1856), Sigrid Catharina (1859 – 1860) och Sara Catharina (1862) innan maken dör på annandag jul svältåret 1867. Catharina blir då ensam med tre minderåriga barn att försörja. Bouppteckningen efter Nils Erik Wiberg avslöjar att familjen bor i ett torp på jord ”af sämre beskaffenhet” med, vid den här tiden, 27 års besittningstid. Det finns en mangårdsbyggnad (bostadshuset) och en ladugård där det bor en ko. I övrigt är det ett mycket sparsmakat hushåll som upptas i bouppteckningen och behållningen landar på 129 kronor och 51 öre, vilket är betydligt mindre än vad torpet värderas till. Det finns alltså inte mycket för änkan Wiberg och de tre barnen att leva av efter makens död. Men, av bouppteckningen framgår också att makarna Wiberg vid makens död äger ett enda värdefullt föremål: en guldring till ett värde av 3 kronor…

Ur bouppteckningen efter torparen Nils Erik Wiberg 1868.

Ett kvarts sekel efter torpare Wibergs död bor alltså änkan kvar ensam på torpet i Norrtjern sedan de tre barnen lämnat boet. Av någon anledning har Catharina Jonsdotter Wiberg kontanter hemma om hela 65 kronor, kanske är det alla hennes besparingar genom åren. Detta tycks bröderna Jonsson få nys om och det är hit de styr stegen natten till den 10 augusti 1892. Gissningsvis är änkan Wiberg hemma nattetid, så gissningsvis är det snarare ett rån än en stöld vi talar om. Hon är 73 år gammal och lever själv när hon blir bestulen på pengar och guldring mitt i natten, och ändå finner domstolen synnerligen förmildrande omständigheter för Eriks del. Man blir onekligen nyfiken på dessa omständigheter.

Vad som inte framgår av tidningsnotiserna eller noteringarna i kriminalvårdens arkiv är att änkan Wiberg, Charlotta Jonsdotter, avlider bara drygt två veckor efter stölden (eller rånet). Den 28 augusti 1892 somnar hon in, av okänd orsak. En obehaglig tanke är ju att det skulle kunna ha en koppling till Erik Jonsson. En gammal kvinna som mitt i natten rånas hemma i sitt torp och sedan dör ett par veckor senare, av chocken kanske..?

Ur bouppteckningen efter änkan Wiberg 1893.

Bouppteckningen efter Catharina, som upprättas mer än ett halvår efter hennes död, visar att torpet nu sjunkit betydligt i värde och att det endast återstår två års besittningstid. Hushållet är än mer sporadiskt än när maken dog. Av guldringen finns inga spår…

*

Jonas lämnar häktet i Härnösand den 28 oktober 1892 och Erik blir frigiven från fängelset den 3 februari året därpå. Enligt kyrkböckerna är de hela tiden skrivna hemma hos Maja Brita i Sörböle, men det troliga är att de snarare stryker omkring och livnär sig på vad sätt de kan. En ledtråd till brödernas livsstil är förteckningen över persedlar från häktet i Härnösand. De är båda relativt välklädda, med rockar och västar, och har varsin rätt välfylld portmonnä (även sedan Erik återlämnat penningarna efter stölden). Men mest anmärkningsvärt är att Jonas har med sig en fiol med stråke när de arresteras. Det ska komma att visa sig att Jonas Jonsson gör sig något av en karriär som spelman och fiolbyggare i livet och vi kan nog gissa att bröderna redan i sina ungdoms dagar for runt i socknarna och spelade för pengar.

Det finns en liten notis från dåtiden om att Jonas Jonsson från Sörböle varit föremål för avgörande i ett brottmål i Svea Hovrätt i augusti 1893:

Efter lite grävande i Svea Hovrätts arkiv återfinns domen (den är rätt knölig att läsa, även som avskrift nedan, men vi gör ett försök!):

Avskrift: Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hofrätts utslag på de besvär, tillförordnade Länsmannen A.F. Domeij anfört deröfver att Nätra tingslags Häradsrätt, hvarest Domeij, å tjenstens vägnar, yrkat att enär Arbetaren Jonas Jonsson från Sörböle den 9 Augusti 1892, med vetskap derom att hans broder Erik Jonsson samma dag olofligen tillgripit en summa penningar, af berörda penningar emottagit tjugufem kronor, Jonas Jonsson måtte dömas till ansvar, har, efter det genom särskilda under målets handläggning af Häradsrätten meddelade beslut dels Skomakarlärlingen Henrik August Willsson i Hörnäs, Arbetaren Nils Söderholm och Handlanden Fredrik Söderberg i Sörböle, Hemmansegaren Isak Edblad från Näske, Handelsbiträdet Nils Petter Carlgren från Köpmanholmen och Skräddaren Johan Wiström i Bjästa, hvilka på Domeijs begäran hörts såsom vittnen i målet, för inställelsen berättigats af allmänna medel att åtnjuta, jemte skjutspenningar, i traktamente en hvar af Willsson, Söderberg och Wiström en krona femtio öre samt en hvar af Söderholm, Edblad och Carlgren tre kronor, dels ock Jonas Hellgren i Näs och Skräddaren Jonas Norberg i Sörtjern, hvilka likaledes på Åklagarens begäran hörts såsom vittnen i målet, för inställelsen tillagts ersättning, Hellgren med tre kronor fyrtiotvå öre och Norberg med nio kronor aderton öre att utgå af allmänna medel, genom utslag den 20 september 1892 jemte det Erik Jonson förklarats saker till ansvar enligt 20 kap. 14 §, enär Jonas Jonsson icke kunnat mot sitt nekande lagligen öfvertygas att hafva varit delaktig uti eller ens afvetat stölden af ifrågakomna tjugufem kronor, förklarat att Jonas Jonsson icke kunde till något ansvar härutinnan fällas; Gifvet i Stockholm den 8 Augusti 1893.

Kongl. Hofrätten har tagit målet i öfvervägande; Och som, efter det Kongl. Hofrätten genom resolution den 8 December 1892 utställt besvären till kommunikation med Jonas Jonsson och för infordrande af förklaring öfversändt handlingarna till Konungens Befallningshafvande i Vesternorrlands län, Konungens Befallningshafvande med skrifvelse den 12 Januari 1893 till Kongl. Hofrätten återsändt besvärshandlingarna, derå Länsmannen A. Tingvall och Fjerdingsmannen J. Östrand tecknat intyg af innehåll att Jonas Jonsson blifvit inom Själevads länsmansdistrikt eftersökt och att dervid den upplysning erhållits, att hans vistelse vore okänd, hvadan delgifning med honom ej kunde ega rum; alltså varder, utan hinder deraf att Jonas Jonsson icke förklarat sig, målet företaget till afgörande, dervid Kongl. Hofrätten väl med Häradsrätten finner Jonas Jonsson icke vara lagligen öfvertygad att hafva mottagit berörda tjugufem kronor med vetskap att desamma af brodern tillgripits; men enär Jonas Jonsson på grund af de omständigheter, under hvilka han af Erik Jonsson erhållit nämnda penningbelopp, haft skäl misstänka att Erik Jonsson olofligt åtkommit detsamma, finner Kongl. Hofrätten skäligt att, jemlikt 3 kapitlet 10 § Strafflagen, döma Jonas Jonsson att för hvad han sålunda låtit komma sig till last böta femtio kronor, som Kronan tillfalla; skolande Jonas Jonsson jemte Erik Jonsson, hvilkendera gälda gitter till Hatsverket återgalda hvad detsamma fått sig ålagdt att utbetala till i målet hörda vittnen.

Den, som med detta utslag icke åtnöjes, eger att deri hos Kongl. Maj:t. I underdånighet söka ändring genom besvär, hvilka skola underskrifvas af klaganden sjelf eller lagligen befullmäktigadt ombud samt sist innan klockan tio å trettionde dagen härefter, som, denna dag oräknad, blifver Torsdagen den sjunde nästkommande September, i Kongl. Maj:ts Justitie Revisions Expedition ingifvas; vid hvilka besvär Jonas Jonsson, om han till ändrings sökande sig befogad finner, bör bilägga bevis att de honom till utgifvande ådömda böter och till siffran bestämda ersättningsbelopp blifvit hos Konungens Befallningshafvande eller Kronofogden i orten nedsatta; men är Jonas Jonsson så fattig, att han er förmår berörda medel utgifva, bör jemte de underdåniga besvären företes intygande derom af domstolen eller domaren eller, om det ej kan ske, af vederbörande Kronobetjänt eller Kyrkoherde i den församling, der Jonas Jonsson bor och har sitt hemvist. Försummas något af hvad sålunda blifvit föreskrifvet, skall klaganden hafva förlorat sin talan och besvären komma ej under pröfning.

§

Det visar sig alltså att häradsrätten friade Jonas Jonsson från anklagelserna om stöld då man inte mot hans nekande kunnat bevisa att han varit delaktig i eller ens vetat om stölden av de 25 kronor han mottagit från Erik den 9 augusti 1892. Inte mindre än åtta vittnen kallades av åklagaren, vilka erhåller ersättning för sina besvär att inställa sig hos domstolen. 

Den friande domen överklagades av åklagaren, tillförordnade Länsmannen A.F. Domeij, och prövades av Svea Hovrätt ett knappt år senare. Vid det här laget är Erik frigiven från sitt tre månader långa fängelsestraff och gissningsvis är bröderna åter ute på vägarna. Sedan man misslyckats med att hitta Jonas Jonsson och delge honom anklagelserna i hovrätten dömde domstolen i hans frånvaro. Liksom häradsrätten ansåg hovrätten att man inte kunnat bevisa att Jonas ”hafva mottagit berörda tjugufem kronor med vetskap att desamma af brodern tillgripits”, men att Jonas pga omständigheterna när han fick pengarna av Erik ”haft skäl misstänka att Erik Jonsson olofligt åtkommit detsamma”. Jonas Jonsson dömdes därför till 50 kronor i böter. Dessutom skulle bröderna stå för statens utgifter till vittnena.

Jonas Jonsson hade möjlighet att gå till Kungs och överklaga domen ”innan klockan tio å trettionde dagen härefter, som, denna dag oräknad, blifver Torsdagen den sjunde nästkommande September”. Det framgår också att om Jonas Jonsson är för fattig för att kunna betala måste detta intygas till högsta instans av ”domstolen eller domaren eller, om det ej kan ske, af vederbörande Kronobetjänt eller Kyrkoherde i den församling, der Jonas Jonsson bor och har sitt hemvist”. 

Gissningsvis varken överklagade eller betalade Jonas Jonsson sina böter, i nästan 30 år framöver håller han sig istället helt undan myndigheterna…

*

Erik går så småningom till prästen hemma i Själevad och ber om ett flyttningsbevis den 15 november 1894. Han uppger att han ska flytta till Styrnäs socken och prästen noterar om honom ”försvarlig” beträffande innanläsning och kristendomskunskap. Erik är vid den här tiden inte ens 20 år fyllda, men har redan levt ett hårt och innehållsrikt liv. 

I Styrnäs socken tar Erik tjänst som dräng hos bonden Jonas Asplund i byn Lo. Här tycks han bli kvar till den 12 februari 1896 då han uppger att han ska flytta till Eds socken. Våren 1896, när Erik är 21 år gammal, mönstrar han och gör värnplikten (värnpliktsnummer 61 168/1896). 

Även Jonas tycks mönstra samma år (värnpliktsnummer 77 167/1896). Han noteras dessutom som ”obefintlig” i Själevads socken 1896, vilket betyder att prästen inte visste var han fanns. Kanske görs denna notering först nu, trots att Jonas säkerligen inte bott hos Maja Brita på flera år, för att modern just detta år flyttar in i församlingens fattigstuga. Prästen tvingas då se över hushållets invånare för att veta var i kyrkboken dessa ska placeras när de inte längre bor kvar inhyses på torpet i Sörböle. Var Jonas är har han då ingen aning om, mer än att det finns ett värnpliktsnummer på Västernorrlands regemente.

Jonas ska komma att kvarstå som ”obefintlig” i Själevads församling i mer än 20 år. Under dessa år lever han mer eller mindre som luffare runt om i Västernorrland. Det finns skrönor om honom där han kallas Spel-Jonsson, för att han spelade fiol så flitigt. Han livnärde sig med påhugg där möjlighet fanns och var tydligen en skicklig fiolbyggare. 

Husförhörslängd i Själevad kring 1920, sidan 1. Per och Jonas noteras inflyttade.

Husförhörslängd i Själevad kring 1920, sidan 2. Per till fattighuset och Jonas till Bjärtrå.

Den 21 december 1920 dyker Jonas plötsligt upp igen och skrivs in i inflyttningslängden i Själevads kyrkoböcker, oklart varifrån han kommer (han överflyttas från boken över obefintliga). Vid samma tid återvänder även Jonas äldre halvbror Per till Själevad efter att ha varit intagen såsom sinnessjuk på hospitalet i Härnösand i nästan fyra decennier (minns honom från förra inlägget!). Har det något samband att både Jonas och Per noteras som återvändande till Själevad vid samma tid? Är det möjligen Jonas som återför Per till församlingen? Till skillnad från Per (som blir kvar på socknens fattighus tills han tragiskt dör några år senare) flyttar dock Jonas vidare tämligen omedelbart. Sedan han visat sig för prästen i Själevad den 21 december 1920 noteras han som utflyttad till Bjärtrå redan dagen därpå. Gissningsvis är det i Bjärtrå han redan bor. 

I Bjärtrå socken är Jonas skriven i byn Lugnvik och arbetar på bygdens sågverk. På samma gård bor bland andra änkan Maria Braxenholm och hennes vuxna dotter Frida Amanda, vi ska återkomma till dem längre fram…

Under 1922 flyttar hushållerskan Anna Maria Pettersson (född 1872 i Selånger) in hos Jonas Jonsson i Lugnvik. De ska komma att leva tillsammans resten av livet. Under en period från våren 1928 till hösten 1929 flyttar knappt 20-årige Hugo Hjalmar Stridsberg in hos sin farbror Jonas. Hjalmar är son till Erik (och är alltså min farfars storebror!) så det visar kanske på att bröderna Jonsson behöll en god kontakt genom åren.

Husförhörslängd för gården i Lugnvik.
Jonas Jonsson och hushållerskan Anna Maria överst, Hjalmar Stridsberg längst ner.

Någon gång i mitten av 1930-talet övertar Jonas gården i Lugnvik. Han bor kvar långt upp i åldern, först den sista tiden flyttar han in på ålderdomshemmet i Bjärtrå där han avslutar sina dagar den 18 april 1956, 86 år gammal. Även hushållerskan Anna Maria Pettersson avslutar sina dagar på ålderdomshemmet i Bjärtrå. Hon dör här den 3 maj 1958, även hon blir 86 år gammal.

Ålderdomshemmet i Bjärtrå.

Det finns en hel del historier om Spel-Johnson, bland annat på denna hemsida: KLICKA HÄR

Skrönorna från Jonas Jonssons tid i Lugnvik har även samlats i en skrift:

Det verkar som att Jonas Jonsson på eget bevåg lever ett kringflackande liv tills han i medelåldern slår sig ner i Lugnvik och därefter delar tillvaron med sin mångåriga hushållerska, utan att någonsin gifta sig eller få några barn under sitt långa liv. Men var det verkligen så? Bouppteckningen efter Jonas Jonsson finns att hitta i arkiven och den ger upphov till fler frågor än svar…

Den allra främsta frågan blir ju då: vem var Linnea Maria Jonsson, som Jonas Jonsson testamenterar all sin kvarlåtenskap till? Jo, hon är dotter till Frida Amanda, den unga kvinnan som bodde på gården i Lugnvik när Jonas flyttade dit…

Linnea Maria Jonsson 1917 - 2011

Linnea Maria föds den 23 augusti 1917. Fadern anges som okänd och modern som Frida Amanda Jonsson, född 1889. Frida Amanda hade vid den här tiden tjänst som tjänarinna i Sollefteå, men flickebarnet noteras som född i Bjärtrå. De noteras båda som återflyttade hem till Fridas föräldrahem i Lugnvik hösten 1917 och det är alltså på samma gård som Jonas Jonsson antecknas som inflyttad 1920.

Gården i Lugnvik kring 1920. Frida Amanda med dottern Linnea Maria samt Jonas Jonsson underst.

Av testamentet framgår att Linnea är ”född hos snickaren Jonas Jonsson i Lugnvik”, vilket tyder på att Jonas bodde här långt innan han anmälde det till prästen. Det är ju inte alls omöjligt, eftersom han i över två decennier dessförinnan kan ha befunnit sig varsomhelst då han var ”obefintlig” i kyrkans ögon. Lilla Linnea och hennes mamma Frida bor kvar i Lugnvik tills flickan är drygt fyra år gammal. Den 14 januari 1922 dör Fridas mamma, änkan Maria Braxenholm, av en hjärnblödning och knappt två veckor senare tar Frida sin lilla dotter och flyttar från Lugnvik till Alnö församling. (Gissningsvis är det därefter som hushållerskan Anna Maria flyttar in hos Jonas.)

Frida är höggravid och föder dottern Daga Viola den 22 januari 1922. Fadern anges som okänd i födelsenotisen, men uppges senare vara en Erik Ivar Dahlberg från Häggdånger. Frida får tjänst som hushållerska och försörjer sig och sina två döttrar i Alnö till våren 1925 då hon gifter sig med sågverksarbetaren vid Karlsviks sågverk Johan Olof Sundberg (född 1891). De får tillsammans döttrarna Vivan Ingeborg (född en månad efter vigseln 1925), Inger Margareta 1927 och Emmy Karolina 1929. Samma år som Inger Margareta föds får dock lilla Daga Viola vid fem års ålder lämna familjen för att bli fosterdotter på annat håll. Tre år senare, i december 1930, är det Linneas tur. Hon flyttar, 13 år gammal, tillbaka till Bjärtrå socken. Här blir hon fosterdotter till hemmansägaren Olof Nilsson och hans hustru i byn Grössjö (precis som testamentet uppger). Linnea blir kvar hos familjen Nilsson till hösten 1934 då hon, 17 år gammal, flyttar till Nätra församling för att ta tjänst hos kyrkvaktare Söderberg. Fyra år senare flyttar hon in till Örnsköldsvik för att arbeta som hembiträde. På 1950-talet, när Jonas Jonsson dör och det är Linnea som uppger dödsboet och ärver hans tillgångar, bor hon i Gullänget och arbetar som sömmerska.

Linnea Jonsson lever länge, först den 9 september 2011 somnar hon in i Övik, nyss fyllda 94 år. Hon gifter sig aldrig och får inga barn. Arvingar efter henne är hennes halvsystrar och deras barn. Linnea har dock upprättat ett testamente i samband med sin 90-årsdag där hon testamenterar sin kvarlåtenskap (som framför allt består av lite besparingar på banken) till Rädda Barnen och Svenska Djurskyddsföreningen. Kanske var kontakten med halvsyskonen bristfällig, kanske återupptog Linnea aldrig riktigt relationen med modern och ursprungsfamiljen sedan hon fått lämna dem i yngre tonåren.

Om Jonas Jonsson var far till Linnea kan vi ju aldrig säkert veta. Efternamnet har de framför allt gemensamt eftersom även Linneas mamma Frida hette Jonsson. Men att det finns en sannolikhet för att så var fallet kan vi nog ändå våga oss på att konstatera. Oavsett vilket så var Linnea uppenbarligen en viktig person i Jonas Jonssons liv.

Jonas Jonsson 1870 - 1956

〰

Tillbaka till Erik...

Och Erik då, vad blir det av honom efter värnplikten 1896? Erik meddelar ju prästen i Styrnäs att han ska flytta till Eds socken den 12 februari 1896. Han noteras dock inte officiellt som inflyttad i Eds församling förrän den 16 juli 1899 och prästen i Ed antecknar noggrant att Erik saknar betyg för tiden mellan februari 1896 och juli 1899. Var befinner sig Erik under dessa 3,5 år? Vi vet att han gör värnplikten i Västernorrlands regemente under en del av perioden. Resterande tid är höljt i dunkel. När Erik officiellt skrivs in i Eds församling 1899 noteras han som stamanställd (vilket är en äldre benämning på yrkesmilitär) och inskrivningsskyldig. Han bosätter sig i byn Oldsjön och som yrke anges volontär (under militär utbildning) och sedan banvakt. Det är också här Eriks nya efternamn dyker upp i handlingarna för första gången: Stridsberg: 

Det mest anmärkningsvärda i Eriks liv vid den här tiden är dock att han vid något tillfälle, någonstans, träffar kvinnan i sitt liv: Anna Regina Johansdotter, född den 2 januari 1882 i Eds socken. 

Erik och Anna gifter sig den 25 maj 1901 i Skorpeds kyrka (vigselförrättare är vår gamle bekant A Johansson!) och de ska förbli gifta i över fyra decennier.

Anna Regina Johansdotter är 19 år när hon gifter sig med den sju år äldre Erik Jonsson Stridsberg och de bosätter sig i Skorped. De ska komma att få åtta barn tillsammans, däribland min farfar Einar. Men vem var Anna Regina? Var hade hon sina rötter och hur såg hennes ursprungsfamilj ut?