Bröderna Jonsson ställs inför skranket!

Just som jag kommit riktigt långt i efterforskningarna av min farfars mor Annas rötter, med många gripande livsöden längs vägen, och är i färd med att skriva berättelserna om deras liv så dimper det ner ett mail från arkivet i Härnösand – domstolsprotokollen från 1892 är återfunna! Så nu återvänder vi ännu en gång till min farfars far Eriks brottsliga bana i ungdomen, för att äntligen få svar på vad det var som hände där hemma hos änkan Viberg natten mellan den 9 och 10 augusti för snart exakt 130 år sedan. 

Här nedan återges en avskrift av protokollen (totalt 43 sirligt skrivna sidor i original...) i kronologisk ordning, med den stavning som användes då. Det är en aning svårläst både språkligt och grammatiskt (det är tex ont om punkter och därmed väldigt långa meningar, stället används att-satser flitigt), men ha tålamod – det är värt besväret! Dessa handskrivna rader från förr ger liv åt den 17-årige Eriks och hans 22-årige storebror Jonas äventyr, den där ångermanländska sommaren och hösten 1892 (och på köpet får vi veta vad utfattige Erik d.ä. försörjde sig med under sin livstid)…

§

Det allra första protokollet från brottsplatsen, änkan Vibergs stuga,
den 10 augusti 1892, författat av t.f. länsman Domeij.(Se avskrift nedan.)

Protokoll, hållet i Norrtjern den 10 Augusti 1892.

S.D. Sedan under denna dag hos undertecknad t.f. länsman anmälts, att enkan Katharina Viberg i Norrtjern under nästlidne natt frånstulits 65 kronor i kontanter och en guldring, inställde jag mig omkring klockan 7 e.m. å Enkan Vibergs bostad i Norrtjern för hållande af undersökning. Såsom vittnen närvoro Fjerningsmannen S.M. Statlin och hemmansegaren H. Norberg i Norrtjern.

Enkan Katharina Viberg berättade, att hon som sistlidne söndag den 7 augusti försålt sitt kokreatur till en slagtare från Sehls by af Själevad socken, såsom betalning bekommit sextiofem kronor, nemligen 6 st sedlar à 10 kronor och en sedel à fem kronor; att hon under sistlidne natt haft pengarne inneslutna i ett papper, förvarade i ett icke låst hörnskåp uti den af henne enkom bebodda stugan; att hon vaknat klockan omkring 3 på natten samt att hon då stigit upp och funnit det papper, i hvilket hon inneslutit pengarne, ligga på en stol i stugan; att hon genast eftersökt i skåpet och funnit att penningarne vore borta; att hon äfven saknade en guldring, som förvarats i samma skåp; att förstugudörren varit stängd endast med en klinka, som mycket väl kunnat öppnas utifrån; att förstugudörren befunnits igendragen men ej stängd med klinkan liksom kvällen förut; att Viberg, som voro sjuttiofyra år gammal, mycket döf och sof hårdt, ej under natten före det hon vaknat märkt någonting; att arbetaren Erik Jonsson från Sörböle på tisdagsaftonen klockan omkring half åtta inkommit till henne och begärt att få köpa litet snus och att han af henne upplysts derom, att hon hade pengar; att skomakareeleven Henrik August Nilsson från Hörnäs, som under dagen varit Viberg behjelplig med att inberga hö, dervid närvarit; att Jonsson och Nilsson aflägsnat sig åt hvar sitt håll; att Viberg till dem yttrat, att hon genast ämnadt lägga sig samt att hon omedelbart gått till sängs och genast insomnat.

Sedan Enkan Viberg påkallat undertecknads embetsåtgärd för tjufvens efterspanande och gripande, afslöts förrättningen.

Som ofvan.

A.F. Domeij

§

Protokoll hållet å kronolänsmanskontoret i Ullånger den 12 Augusti 1892.

S.D. Efter det kronolänsmannen i Nätra genom hit anländt telegram begärt det måtte arbetarne Erik Jonsson och Jonas Jonsson från Sörböle, hvilka idag på morgonen i Näske, stigit ombord å ångaren Ullånger, stadd på resa söderut, förhöras såsom misstänkta att hafva under natten den 9 och 10 dennes föröfvat olofligt tillgrepp i Norrtjerns by, Nätra socken, blefvo nämnde arbetare efter det ångaren hit till Ullånger anländt, anhållna och hvar för sig enskildt förhörde;

Vid första förhöret med Erik Jonsson efter gripandet i Ullånger den 12 augusti
ljuger han kronolänsman rakt upp i ansiktet! (Se avskrift nedan.)

... dervid den yngre, uppmanad att tala sanning, uppgaf sig vara 17 år och heta Conrad Liljedal; att fadern, som lefde, var arbetare, boende i Ås, Sidensjö socken, och hette Conrad ”Levrad”; att modern dog i fjol vår; att han hade tvenne bröder och en syster, äldre än han sjelf; att hans kamrat hette Lindeberg, dopnamnet kände han ej; att han och kamraten uppväxt tillsammans i Ås by; att han sammanträffat med kamraten vid Å gästgivaregård i Sidensjö, sistledne Lördags eftermiddag; att de derefter oafbrutet sällskapat till dess de stigit ombord å ångaren Ullånger; att Lindebergs fader var arbetare; att bådas föräldrar hade egna hem samt att han ej varit i Norrtjern eller visste af något olofligt tillgrepp derstädes.

Conrad Liljedal innehade 25 kronor i sedlar, deraf två stycken à 10 kr utgifna af Sundsvalls enskilda bank, samt 1 st sedel å fem kronor, utgifven af Riksbanken och derjemte en krona 94 öre i mynt; ett fickur af nickel med långlänkad kedja af hvit metall, en messingdosa och en fällknif.

Den äldre, härefter hörd, uppgaf sig heta, icke Lindeberg utan Jonas Jonsson, 22 år gammal, född i Själevad, Billa by, men uppväxt i Åte; att stjuffadern, som hetat Er. Jonsson och varit skomakare, var död, att han, fadern ej haft eget hem; att modern är intagen å Själevads fattighus; att han hade tre syskon, deraf två gossar och en flicka; att ena brodern var intagen å hospitalet i Hernösand; att hans reskamrat (den ofvannämnde Liljedal) var hans andra broder, samt att han hette Erik Jonsson; att bröderna hade under sista tiden uppehållit sig i Åte 3 à 4 dagar; att de sistledne Tisdags kväll, tillsammans, anträtt fotresa till Bjästa, dit de anländt tidigt å Onsdagsmorgonen och lagt sig att hvila i en öppen hölada; att de ej under resan stannat i Norrtjern; att de vidare gingo till Köpmanholmen men i afsigt att derifrån medfölja ångaren med samma namn, söderut; att de, emedan nämnde ångare ej klockan sju e.m. anländt, begifvit sig till Näske, hvarefter de idag å morgonen stigit ombord å förr nämnde ångaren Ullånger.

Den yngre reskamraten (som kallat sig Liljedal) uppmärksammad på hvad han sagt, uppgaf härefter att Jonas Jonsson talat sanning och att hvad han sjelf berättat var uppdiktadt, utom det att de sällskapat och tillsammans gått ombord å Ullånger. Någon sannolik anledning till dessa oriktiga uppgifter kunde han icke uppgifva.

Jonas Jonsson innehade vid anträffandet ett st. sedel à fem kronor, utgifven af Riksbanken, samt en krona i silfver, förvarade i en liten skinnbörs, en ny fiol med stråke och en liten messingsdosa. Någon guldring kunde icke hos dem anträffas.

Af hvad vid rannsakningen, som hölls i närvaro af fjerdingsmannen J. Hägglund, förekommit, och då det synes högst sannolikt att de under natten, då de gingo förbi den invid vägen liggande byn Norrtjern äfven gjort besök derstädes och föröfvad det brott hvarför de blifvit misstänkte, blefvo de till cellfängelset införpassade.

Tid och ort som ofvan.

C.A. Westerlund

§

Dagen före rättegången i Nätra distrikt meddelar Kronolänsman i Själevads distrikt
att bröderna Jonsson misstänks för stölder även i Själevad... (Se avskrift nedan.)

Till Herr Domhafvanden i Nätra tingslag.

Enär härstädes blifvit anmäldt, att de för inbrottsstöld under natten till den 10 innevarande månad hos enkan Catharina Wiberg i Norrtjern, Nätra Socken, häktade arbetarne Jonas Jonsson och Erik Jonsson från Sörböle, inom Själevads distrikt jemväl begått olofligt tillgrepp m.m., får jag, för att komma i tillfälle att lagligen beifra sistnämnda brott, härigenom vördsamt anhålla, att de häktade, innan de af Nätra häradsrätt för ofvan först berörda brott slutligen dömas, varda till ransakning vid Själevads häradsrätt befordrade.

Örnsköldsvik i Själevads Kronolänsmanskontor den 30 Aug. 1892.

A. Tingwall

§

Första rättegångsdagen (se avskrift nedan).

Dombok, hållen vid urtima ting med Nätra tingslag å tingsstället i Hämra den 1 september 1892.

Närvarande; Härads Rätten: undertecknad, t.f. Brottmålsdomare i Ångermanlands domsagor, ordförande, samt af tingslagets nämnd Joh. Ivarson i Bredåker, Jan Hellgren i Näs, Mårten Kristoffersson derstädes, Olof Vestin i Vesterå, Sven Nordin i Bredåker, Per Johan Långström i Prestbordet och Nils Kallin i Sehl.

S.D. Sedan tjenstförrättande domhafvanden i Nätra tingslag vice Häradshöfdingen Herman Åkerstedt anmodat undertecknad, t.f. Brottmålsdomare i Ångermanlands domsagor, att vid utsättande sammanträde inför Nätra tingslags Härads Rätts företaga rannsakning med för inbrott häktade Arbetarne Jonas Jonsson och Erik Jonsson från Sörböle, samt undertecknad utsatt sammanträdet att denne dag härstädes ega rum, företogs nu denna rannsakning, och instälde sig dervid, i egenskap af åklagare, tjenstförrättande Kronolänsmannen i Nätra distrikt Hofrätts e.o. Notarien A.F. Domeij, hvilken åberopade två så lydande protokoll.

Bil. A. Protokoll, hållet i Norrtjern den 10 Augusti 1892. (Se avskrift ovan.)

Bil. B. Protokoll hållet å kronolänsmanskontoret i Ullånger den 12 Augusti 1892. (Se avskrift ovan.)

Efter föredragning deraf förmälde åklagaren, att Enkan Viberg aflidit samt företedde, under uppgift att han icke kände till någon annan arfvinge efter Enkan Viberg än hennes son N.E. Viberg följande af denne utfärdade fullmakt.

Bil. C. Tjenstförrättande länsmannen i Nätra distrikt befullmäktigas härmed att föra
min talan mot Jonas Jonsson och Erik Jonsson i Sörböle angående ansvar och
ersättning för inbrottsstöld. Ombudets laga åtgärder godkännas.
Hörnäs den 31 Augusti 1892. N.E. Wiberg Vittna: J.F. Wallin, J.O. Hörfeldt

Derefter inlemnade åklagaren följande två prestbetyg:

Bilaga: Betyg för Jonas Jonsson från prästen i Själevad. (Ej avskrift.)

Bilaga: Betyg för Erik Jonsson från prästen i Själevad. (Ej avskrift.)

De tilltalade infördes derefter i tingssalen och hördes till en början om sina hufvudsakligaste lefnadsomständigheter dervid Jonas Jonsson berättade, att hans fader Erik Jonsson, som nästlidet års vinter aflidit, i lifstiden varit skomakare, samt att hans moder Maja Brita Pehrsdotter, med hvilken hans fader varit i äktenskap förenad, ännu lefde; att han vistats i sitt föräldrahem till dess han konfirmerats, då han kommit ut i tjenst och dervid haft sysselsättning hos en bonde i Hörnäs vid namn Söderholm under ett års tid; att han derefter på olika ställen arbetat dels vid sågverk och dels vid jernvägsbyggnader samt nu senast vid jernvägsbyggnaden å bandelen Mellansel – Örnsköldsvik, hvilket arbete han lemnat, enär detta varit för strängt och i sällskap med tilltalade Erik Jonsson, begifvit sig på väg till Hernösand för att derstädes söka arbete; att Jonas Jonsson, som vore född den 9 Augusti 1870 och mantalskrifven i Själevads församling, kunde läsa och skrifva samt aldrig förut varit för brott tilltalad eller straffad, hvarpå tilltalade Erik Jonsson berättade att han, som vore född den 15 Maj 1875, varit hemma hos sina föräldrar Maja Brita Persdotter och hennes numera aflidne man Erik Jonsson, till dess han första gången begått nattvard; att han derpå erhållit tjenst hos en bonde i Sörböle, vid namn Johan Burholm, hos hvilken han varit under ett och ett halft år; att tilltalade Erik Jonsson derefter arbetat hos snickaren E.J. Bodin i Örnsköldsvik omkring ett halft år och sedermera fått anställning å ångbryggeriet derstädes; att han derefter arbetat vid jernvägsbyggnaden å bandelen Mellansel – Örnsköldsvik samt af samma skäl som tilltalade Jonas Jonsson lemnat jernvägsarbetet och i sällskap med denne anträdt färden till Hernösand för att derstädes söka arbete; att han kunde skrifva hjelpligt och läsa, samt att han vore mantalskrifven i Själevads församling och aldrig tillförene för brott tilltalats eller straffats.

Beträffande ifrågavarande brott hördes till en början tilltalade Erik Jonsson och förmälde dervid, att när han och tilltalade Jonas Jonsson under sin färd den 9 nästlidne Augusti kommit i närheten af enkan Vibergs hemvist, de mött en bekant, vid namn Jonas Norberg, då Jonas Jonsson stannat och samspråkat med denne, men Erik Jonsson fortsatt sin färd under uppgift att han skulle gå till Enkan Viberg för att af henne köpa snus; att sedan han inkommit till Enkan Viberg, hos hvilken skomakarlärlingen Henrik August Villeson vid tillfället befunnit sig, och begärt att få köpa snus, han erhållit hvad han sålunda begärt; att vid betalningen af snuset Enkan Viberg omtalat, att hon sålt ett kokreatur och för detsamma erhållit sextiofem kronor; att tilltalade Erik Jonsson, som märkt, att Enkan Viberg hade penningar i ett skåp i rummet sedermera, då Villeson för en stund lemnat rummet, ur skåpet, som var öppet, tillegnat sig hennes ifrågakomna penningar; att han derefter aflägsnat sig från Enkan Viberg och begifvit sig åt det håll, der han lemnat tilltalade Jonas Jonsson och sammanträffat med honom å en skogsstig ej långt ifrån Enkan Vibergs bostad samt då lemnat Jonas Jonsson tjugufem kronor; att denne därvid tillfrågat Erik Jonsson, hvarifrån han fått dessa penningar, då Erik Jonsson genmält, att Jonas Jonsson dermed icke hade något att skaffa, samt att icke något tal dem emellan beträffande åtkomsten af berörda penningar förekommit under deras fortsatta färd till Ullånger, der de häktats; tilläggande Erik Jonsson, på gifven anledning, att Jonas Jonsson väl bort misstänka, att dessa penningar åtkommits på oärligt sätt, men att Jonas Jonsson icke hade någon del uti stölden ifråga; hvarjemte tilltalade Erik Jonsson förklarade att han saknade all kännedom om den ring som Enkan Viberg uppgifvit sig hafva förlorat.

Tilltalade Jonas Jonsson, som under Erik Jonssons ofvanomförmälda berättelse om förloppet vid stölden varit ur tingssalen aflägsnad, infördes derefter och förhördes, dervid han väl medgaf, att Erik Jonsson lemnat honom tjugufem kronor, som enligt Jonas Jonssons uppgift skett först sedan de efter sammanträffandet vid Erik Jonssons återkomst ifrån Enkan Viberg anländt till en lada i närheten af Bjästa, men påstod Jonas Jonsson, att han icke haft den minsta tanke på, att Erik Jonsson åtkommit dessa penningar på oärligt sätt, helst denne nyligen fått sin aflöning för jernvägsarbetet samt för öfrigt kunde haft penningar att fordra af Enkan Viberg, hos hvilken Erik Jonsson förut haft arbete, hvarjemte Jonas Jonsson bestred, att han på något som helst sätt varit delaktig uti ifrågavarande stöld.

För att visa, att de tilltalade före stölden icke innehaft så mycket penningar som de velat låta förstå, företedde åklagaren två så lydande intyg:

Bilaga: Arbetsgivarintyg för Erik och Jonas Jonsson. (Ej avskrift.)

Bilaga: Arbetsgivarintyg för Erik och Jonas Jonsson. (Ej avskrift.)

Derefter anhöll åklagaren om vittnesförhör med Skomakarelärlingen Henrik August Villesson i Hörnäs, Arbetaren Nils Söderholm och Handlanden Fredrik Söderberg i Sörböle, Hemmansegaren Isak Edblad från Näske, Handelsbiträdet Nils Petter Carlgren från Köpmanholmen och Skräddaren Johan Viström i Bjästa.

Emot de åberopade vittnena kunde något jäf icke utrönas och då sådant ej heller anfördes fingo de aflägga vittneseden, om hvars vigt de erinrades, hvarefter de hördes hvar för sig, dervid de berättade:

1) Villeson: att tilltalade Erik Jonsson ifrågakomna afton inkommit till Enkan Viberg och frågat efter två personer, med hvilka han, enligt uppgift, straxt förut sällskapat; att han derefter begärt att få köpa snus af enkan Viberg, som med anledning deraf lemnat honom sådant för fem öre; att, då Erik Jonsson vid betalning framlemnat en tioöring, Enkan Viberg invändt, att hon icke kunde vexla detta mynt och i sammanhang dermed yttrat, att penningar icke fattades henne, enär hon sålt ett kokreatur och för detsamma bekommit sextiofem kronor; att, enligt vittnets förmenande, det icke varit möjligt för tilltalade Erik Jonsson att på sätt han uppgifvit hafva hunnit tillegna sig penningarne, enär vittnet, som för öfvrigt innevarit hos Enkan Viberg under hela den tid Erik Jonsson uppehållit sig hos henne, lemnat rummet endast för ett ögonblick; att dörren till Enkan Vibergs bostad kunnat utan den ringaste svårighet öppnas utifrån helst af den, hvilken, i likhet med tilltalade Erik Jonsson, kände till låsets beskaffenhet; att vittnet efter stölden sammanträffat med Enkan Viberg, som omtalat för vittnet, att hon på morgonen dagen efter det vittnet och Erik Jonsson innevarit hos henne förmärkt, att någon under natten varit i hennes bostad, dels emedan förstugudörren icke varit stängd på samma sätt som aftonen förut, och att dels derför att hon funnit det papper, hvari hennes penningar legat, å en stol bredvid skåpet; att vid det tillfälle då vittnet och tilltalade Erik Jonsson varit inne hos henne hon haft sina penningar förvarade i ett annat rum och först, sedan de aflägsnat sig, flyttat dem i skåpet, samt att hon misstänkte tilltalade Erik Jonsson för att under natten medan hon sofvit hafva varit inne hos henne och tagit penningarne äfvensom en ring, som hon förvarat i skåpet bredvid penningarne; hvarjemte vittnet förmälde, att Enkan Viberg för vittnet omnämnt, att, emedan hon varit sjuklig, hon haft dörren till sin bostad under nätterna stängd på så sätt, att hvem som helst skulle kunnat komma in till henne.

2) Söderholm: att vittnet hört de tilltalade, då de i början af nästlidne månad skulle lyfta sin aflöning för jernvägsarbetet, yttra dels att de trodde sig hafva att fordra Jonas Jonsson tjugufem kronor och Erik Jonsson tio kronor, dels och att de för tillfället varit utan penningar.

3) Söderberg: att vittnet vid flera tillfällen några dagar före stölden hos enkan Viberg sett de tilltalade och dervid förmärkt, att de haft ondt om penningar; att vittnet sedermera af personer i Köpmanholmen fått höra, att de tilltalade rörde sig med penningar och med anledning deraf underrättat åklagaren derom, samt att denne också kommit till orten, då de tilltalade lemnat Köpmanholmen men icke, såsom de förut uppgifvit, sjöledes.

4) Edblad: att vittnet på morgonen Fredagen den 12 nästlidne Augusti å lastageplatsen vid Näske träffat de tilltalade, dervid Erik Jonsson på tillfrågan uppgifvit, att de voro från Sidensjö och derefter frågat vittnet efter handelsboden vid Näske; att, sedan vittnet upplyst Erik Jonsson derom, denne gått in i boden, medan Jonas Jonsson ställt sig bakom ett i närheten befintligt plank och derifrån då och då tittat fram och sett sig omkring, samt att vittnet, som hört talas om stölden hos Enkan Viberg, af de tilltalades beteende genast misstänkt dem för att hafva begått samma stöld; tilläggande vittnet, på gifven anledning, att, enligt hvad vittnet tyckt sig kunnat märka, de tilltalade vid tillfället handlat i samråd med hvarandra.

5) Carlgren: att tilltalade Erik Jonsson på förmiddagen onsdagen den 10 nästlidne Augusti inkommit uti handelsboden vid Köpmanholmen och af vittnet tillhandlat sig öl och snus; att han derpå lemnat boden men några timmar senare åter dit inkommit med begäran at få köpa mössor, att han dervid afprofvat en mössa, som varit för stor för honom men, under uppgift att hans broder skulle hafva mössan, köpt densamma; att han vid betalningen tagit upp en tiokronesedel ur en börs, som vittnet vid tillfället förmärkt innehållit tre eller fyra sådana sedlar; att vittnet hört de tilltalade yttra, att de ämnade resa söderut med ångfartyget Köpmanholmen, samt att de likväl ej stigit ombord å nämnda ångfartyg men icke desto mindre försvunnit från orten.

6) Viström: att de tilltalade klockan mellan 6 och 7 på morgonen onsdagen den 10 nästlidne Augusti hemkommit till vittnet, som bodde omkring fem kilometer från Enkan Vibergs hemvist, och att Jonas Jonsson dervid af vittnet tillhandlat sig en rock för femton kronor, men att vittnet som visserligen förmärkt, hurusom Jonas Jonsson vid betalningen svängt på sig, icke kunde yttra sig om, huruvida Jonas Jonsson vid tillfället varit försedd med mera penningar.

Berättelserna upprepades för och vidkändes af vittnena, som fordrade ersättning för inställelsen; och sedan antecknats, att vittnena bodde från tingstället, Villeson aderton kilometer, Söderholm tjugunio kilometer, Söderberg tjugu kilometer, Edblad tjugusex kilometer, Carlgren tjugufem kilometer och Viström nitton kilometer, förklarade Härads Rätten, att hvar och en af vittnena egde åtnjuta ersättning med skjutspenningar efter en häst från vittnenas hemvist till tingstaden och lika åter, äfvensom i traktamente en hvar af Villeson, Söderberg och Viström en krona 50 öre samt en hvar af Söderholm, Edblad och Carlgren tre kronor.

Åklagaren begärde för vidare bevisnings förebringande uppskof med rannsakningen, hvarefter föredrogs följande till Härads Rätten ingifna skrifvelse:

Bil. H. Till Herr Domhafvanden i Nätra tingslag. (Se avskrift ovan.)

Efter enskild öfverläggning förklarade Härads Rätten att med bifall till åklagarens anhållan om uppskof den fortsatta rannsakningen komme att företagas å andra rättegångsdagen af nästa i tingslagets infallande lagtima ting, klockan tolf på dagen, då åklagaren skulle komma tillstädes försedd med sin bevisning, samt målsäganden, vid laga påföljd infinna sig, hvar emellertid de tilltalade återförpassades till länsfängelser i Hernösand.

Som ofvan

På Härads Rättens vägnar:

Herman Engelbrecht

§

Andra rättegångsdagen (se avskrift nedan).

Dombok 1892 den 20 September

S.D. I enlighet med Häradsrättens å urtima ting härstädes, den 1 uti innevarande September månad, gifna bestämmelse företogs till förnyad handläggning till denna dag uppskjutna målet emellan t.f. Länsmannen A.F. Domeij, å tjenstens vägnar, Åklagare, samt Arbetarne Jonas Jonsson och Erik Jonsson i Sörböle, tilltalade för inbrott; och instälde sig dervid Åklagaren personligen, hvilken derjemte anmälde sig såsom ombud för målseganden N.E. Viberg på grund af förut ingifven fullmakt, hvarjemte tilltalade Jonas Jonsson och Erik Jonsson af fångbevakningen inför Rätten framfördes.

Sedan Häradsrättens protokoll i målet för förra ransakningen blifvit uppläst, anhöll Åklagaren om vittnesförhör med Bondesonen Jonas Hellgren i Näs och Skräddaren Jonas Norberg i Sörtjern, hvilka. Enär jäf emot dem hvarken anfördes eller kunde utrönas, fingo aflägga vittneseden, om hvars vigt de erinrades, hördes hvar för sig samt berättade:

1) Jonas Hellgren: att den 10 sistlidna Augusti vittnet, som på före middagen nämnda dag färdades åkande från Bjästa till Köpmanholmen, blifvit under färden upphunnen af de tilltalade; att vittnet dervid bjudit dem att få åka fram till Köpmanholmen; att tilltalade Erik Jonsson derunder erbjudit vittnet att köpa en ring, som vittnet tyckte sig märka var af guld; att vittnet, som icke närmare undersökte ringen, nu icke kunde erinra sig till hvilket pris densamma till vittnet utbjöds; att vittnet, som icke köpte ringen, emellertid uttryckt sin förvåning öfver att Erik Jonsson innehade densamma; att Jonas Jonsson dervid anmärkt att Erik Jonsson brukade köpa ”allt hvad han såg”; att på vittnets fråga de tilltalade uppgifvit att de senast uppehållit sig i Örnsköldsvik och att de hade för afsigt att begifva sig till Hernösand för att söka arbete derstädes; samt att vittnet skiljts vid de tilltalade å Köpmanholmen.

2) Jonas Norberg: att den 9 nästlidna Augusti, klockan omkring fyra efter middagen, tilltalade Erik Jonsson infunnit sig hos vittnet samt anhållit att vittnet ville åt honom sy ett par byxor och en vest; att, sedan vittnet lofvat att förfärdiga kläderna, Erik Jonsson yttrat att han först nödgades afhemta tyget dertill hos Snickaren Olof Byström i Sörböle; att sedan Erik Jonsson aflägsnat sig, vittnet gått ut på gården och derstädes sammanträffat med tilltalade Jonas Jonsson, hvilken då för vittnet uppgaf att han skulle invänta Erik Jonsson; samt att med anledning deraf vittnet anmodat Jonas Jonsson att gå in i vittnets hemvist under tiden, men att Jonas Jonsson afböjt anbudet och derefter aflägsnat sig samma väg som Erik Jonsson.

Vittnesmålen, upprepade, vidkändes af vittnena, som på begäran om ersättning af allmänna medel för sin inställelse tillades i sådant afseende Jonas Hellgren tre kronor 42 öre och Jonas Norberg nio kronor 18 öre att utgå af allmänna medel.

Tilltalade Jonas Jonsson förmälde, att han och Erik Jonsson, på sätt i målet afhörda vittnet Jonas Hellgren berättat, färdats åkande med denne till Köpmanholmen; att Jonas Jonsson derunder spelat på en honom tillhörig fiol; att under färden Jonas Jonsson väl hört Erik Jonsson samtala med vittnet Hellgren om en ring, men att Jonas Jonsson icke såg att Erik Jonsson under samtalet framtog någon sådan; samt att Jonas Jonsson icke sett Erik Jonsson ännu hafva någon ring.

Tilltalade Erik Jonsson bestred att han innehaft någon guldring samt förmälde derjemte, att, sedan han aflägsnat sig från afhörda vittnet Jonas Norbergs hemvist, han begifvit sig till Enkan Wiberg och, på sätt han förut erkänt, derstädes föröfvat nu ifrågakomna tillgrepp.

Rättens ordförande tillkännagaf att han denna dag från allmänna åklagaren inom Själevads tingslag bekommit en skrifvelse, som jemte dervid fogade polisprotokoll var så lydande:

"Till Herr Domhafvanden i Nätra tingslag

Under åberopande af Herr Kronolänsmannen A. Tingrens skrifvelse den 30 sistlidne Augusti får jag öfverlemna nedlagde polisprotokoll.

Själevads Länsmanskontor den 19 September 1892.

J.E. Domeij

Protokoll hållet i Sörböle den 19 September 1892.

S.D. Sedan anmäldt blifvit at J.O. Söderberg i Sörböle under den 8 sistlidne Augusti bestulits på ett fickur med kedja, instälde jag mig, t.f. länsman, biträdd af Fjerdingsmannen J.R Östlund, här i Sörböle för hållande af polisundersökning angående nämnde stöld; och förlopp denna förrättning som följer:

På gifven anledning berättade J.O. Söderberg att han den 8 sistlidne Augusti klockan omkring 5 e.m. besöktes af Arbetarne Erik Jonsson och Jonas Jonsson från Sörböle, att han strax före deras ankomst sett det bortstulna uret hänga på väggen i köket, att E och J Jonsson uppehållit sig ungefär en half timme hos honom och att Söderberg, som dagen derefter reste till Spjute och var der i 7 dagar, ej saknade uret förrän han hemkom, samt att uret var af nickel, hade stålverk och innre boetten af glas och att kedjan var af silfver samt kroken å densamma afbruten; och tillägger J.O. Söderberg att under tiden från E. och J Jonssons besök till det Söderberg reste till Spjute icke någon besökt honom.

Olof Söderberg berättar att han strax före E. och J Jonssons ankomst sett uret hänga på väggen, att han på deras begäran rott dem öfver Sörbölesjön, att han återkom vid pass 3 timmar derefter, att han dagen derpå, sedan J.O. Söderberg rest, först saknat uret, att han hört af sin broder F. Söderberg, hvilken nu icke kunde anträffas, att F. Söderberg å Hämra tingsställe der E och J Jonsson undergått ransakning för stöld, sett den fångförare, som skjutsade E och J Jonsson innehafva den klocka och kedja, som frånstulits Söderberg, samt att Fångföraren uppgifvit att antingen E eller J Jonsson innehade nämnde klocka och kedja vid häktningen.

Vidare skulle här antecknas att Fjerdingsmannen J.R. Östrand anmäler att från honom under den 25 sistlidne Juli stulits en fiol med stråke, hvilken ofvan omförmälde J Jonsson enligt egen bekännelse hade gömt i en rishög vid Ås by, och hvilken fiol emellertid hittats af jernvägsarbetare, hvilka nu innehafva densamma.

Med anledning af hvad sålunda förekommit hemställer, at ofvan omförmälde E. och J Jonsson innan de af Nätra Häradsrätt för stöld hos enkan Katharina Viberg i Norrtjern slutligen dömas måtte varda befordrade till rannsakning inför Själevads Häradsrätt för ofvan omförmälda brott.

Som ofvan.

J.E. Domeij"

Efter uppläsandet häraf anmälde sig Åklagaren, t.f. Länsmannen A.F. Domeij, såsom ombud för Målseganderne J.O. Söderberg och J.R. Östrand på grund af två så lydande fullmakter:

Bilaga: Fullmakt från J.O. Söderberg. (Ej avskrift.)

Bilaga: Fullmakt från J.R. Östrand. (Ej avskrift.)

Åklagaren hemstälde å Söderbergs och Östrands vägnar att den fortsatta ransakningen med de häktade måtte hänskjutas till Själevads tingslags Häradsrätt.

Sedan upplysts att af det tillgripna penningbeloppet femton kronor tillrättakommit, medgaf Erik Jonsson att nämnda femton kronor finge till Målseganden Viberg öfverlemnas.

Åklagaren öfverlemnade häruppå målet för sin del till Rättens pröfning under yrkande af ansvar å Erik Jonsson för stöld, utan inbrott, och å Jonas Jonsson för det han med vetskap om den olofliga åtkomsten tagit del i det stulna, äfvensom att till statsverket återgälda förskjutna vittneslöner; och yrkade Åklagaren derjemte å Målseganden Vibergs vägnar att Erik Jonsson och Jonas Jonsson måtte förpligtas att till Wiberg återställa återstoden af det tillgripna penningebeloppet eller femtio kronor.

Häruppå fingo vederbörande afträda medan Häradsrätten öfverlade till följande för dem, åter inkallade, afsagta

Utslag

Enär tilltalade Jonas Jonsson icke kunnat, emot sitt nekande, lagligen öfvertygas att hafva varit delaktig uti, eller ens afvetat, stölden af nu ifrågakomna penningebelopp, finner Häradsrätten honom icke kunna till något ansvar härutinnan fällas.

Hvad åter beträffar Erik Jonsson, så emedan han genom eget erkännande är öfvertygad att hafva den 9 nästlidna Augusti från Målseganden Viberg olofligen, dock utan inbrott, tillgripit sextiofem kronor i penningar, men deremot icke kan anses styrkt att Erik Jonsson tillegnat sig nu ifrågakomna guldring; förty pröfvar Häradsrätten rättvist förklara honom Erik Jonsson, hvilken Häradsrätten veterligen icke tillförene för tjufnadsbrott undergått bestraffning, saker till ansvar jemlikt 20 kapitlet 1 och 14 §§ Strafflagen den 20 juni 1890; men som ej mindre Erik Jonsson är äfven Jonas Jonsson jemväl blifvit angifna för stölder inom Själevads tingslags domvärjo, varda de med fångtransport återförpassade till Konungens Befallningshafvande i länet och målet nu öfverlemnadt till Själevads tingslags Häradsrätt för att de tilltalade der må undergå vidare ransakning och slutligen dömas; och berättigas Målseganden Wiberg att återtaga de hos tilltalade Erik Jonsson funna och Wiberg frånstulna penningar femton kronor, skolande Erik Jonsson dessutom ej mindre till Wiberg återställa återstoden af det tillgripna penningebeloppet eller femtio kronor, än äfven återgälda till statsverket hvad detsamma ålagts att utgifva till i målet inför denna Häradsrätt hörda vittnen för deras inställelse.

§

Tredje rättegångsdagen (se avskrift nedan).

Dombok, hållen vid särskildt sammanträde inför Själevads Tingslags Häradsrätt å Tingsstället i Örnsköldsvik den 28 Oktober 1892.

Närvarande i Häradrätten: undertecknad, ordförande, samt af tingslagets nämnd O. Strandberg, D.J. Blomberg, E. Lindström, Axel Öman, L. Sellberg och O. Nylander, alla i Örnsköldsvik, samt Jon Olsson i Sörlungånger.

S.D. Sedan tjenstförrättande domhafvanden i Själevads tingslag vice Häradshöfdingen Arvid Lilliesköld anmodat undertecknad, t.f. Brottmålsdomare i Ångermanlands domsagor, att vid utsättande sammanträde inför nämnda tingslags Häradsrätt företaga till sagde Häradsrätt hänskjuten ransakning med för olofligt tillgrepp häktade Arbetarne Jonas Jonsson och Erik Jonsson i Sörböle, samt undertecknad med anledning deraf utsatt ransakningen att denna dag härstädes ega rum, företogs nu ransakningen, och instälde sig dervid i egenskap af åklagare Kronolänsmannen A. Tingvall, hvarjemte tilltalade Erik Jonsson och Jonas Jonsson infördes i tingssalen af vederbörande fånggevaldiger.

Sedan antecknats, att de tilltalade ransakats inför Nätra tingslags Häradsrätt, och genom nämnde Häradsrätts utslag den 20 sistlidne September målet öfverlemnats till Själevads tingslags Häradsrätt, förmälde åklagaren, att han beträffande de brott för hvilka han mot de tilltalade ville föra ansvarstalan, hänförde sig till innehållet uti ett i Nätra tingslags Häradsrätts protokoll för nämnda dag intaget af då tjenstförrättande kronolänsmannen i Själevads distrikt J. E. Domeij uppsatt förhörsprotokoll af den 19 September 1892, hvilket föredrogs och var af följande lydelse. (Se avskrift ovan.)

Derefter uppgaf åklagaren, att han fått i uppdrag att i målet föra talan för målseganden J.O. Söderberg och åberopade i sådant afseende följande fullmakt.

Bilaga: Fullmakt från Söderberg. (Ingen avskrift.)

Målseganden Östrand kom personligen tillstädes.

Hörd angående stölden af målseganden Söderbergs fickur, erkände Erik Jonsson fritt och otvunget, att han vid ifrågakomna tillfälle tillegnat sig detsamma och uppgaf om förloppet dervid, att, sedan han hos Söderberg sett uret hänga på väggen han nedtagit detsamma och frågat, om Söderberg ville sälja uret; att, då Erik Jonsson på denna fråga fått ett nekande svar, han lagt uret ifrån sig, men sedan vid aflägsnandet tagit det med sig, hvarjemte Erik Jonsson ansåg, att uret med vidhängande kedja, som tillvaratagits af fångföraren, vore värdt sju kronor, ett värde, hvarom såväl målseganden som Häradsrätten enades; tilläggande Erik Jonsson på tillfrågan, att Jonas Jonsson icke på något sätt vore delaktig uti denna stöld.

Beträffande ifrågakomna fiol förmälte Östrand, att Jonas Jonsson utan Östrands lof tagit fiolen och sedermera ej återlemnat densamma; och medgaf Jonas Jonsson, att han så gjort, men invände att han, som vid den tid, hvarom nu vore fråga, innebott hos Östrand, flere gånger, i närvaro af dennes söner och tjensteflicka, lånat berörda fiol, och uppgaf Jonas Jonsson, att, sedan han den 25 sistlidne Juli i närvaro af Östrands tjensteflicka tagit fiolen och i sällskap med en bekant begifvit sig till Ås by, Jonas Jonsson på hemvägen derifrån, berusad, gömt fiolen i en rishög och derpå lagt sig att sofva samt vid uppvaknandet glömt att medtaga fiolen hem till Östrand, och sedermera ej brydt sig om att taga reda på densamma, enär den vore af så ringa värde.

Vidkommande fickuret förnekade Jonas Jonsson all delaktighet uti stölden af densamma.

Fiolen med stråke företeddes inför Häradsrätten och återstäldes till Östrand, som emellertid förklarade att han för sin del icke ville yrka något ansvar å Jonas Jonsson.

Under yrkande om ansvar å de tilltalade för hvad dem uti åtalade hänseendet lagts till last öfverlemnade åklagaren målet till Häradsrättens pröfning; och sedan antecknats, att Nätra tingslags Häradsrätt genom utslag den 20 sistlidne September pröfvat rättvist förklara Erik Jonsson, hvilken nämnde Häradsrätt veterligen icke tillförene för tjufnadsbrott undergått betraffning, saker till ansvar jemlikt 20 kapitlet 1 och 14 §§ Strafflagen den 20 Juni 1890, blef efter enskild öfverläggning afkunnat följande

Utslag

Enär tilltalade Jonas Jonsson icke kunnat emot sitt förnekande lagligen öfvertygas att hafva i tillegnelseafsigt tagit ifrågakomna fiol, finner Häradsrätten honom icke kunna fällas till ansvar för olofligt tillgrepp; och som målseganden Östrand förklarat sig icke vilja yrka något ansvar på tilltalade Jonas Jonsson för det han berörda fiol tagit och brukat utan lof, finner Häradsrätten, med tillämpning af 22 kapitlet 12 och 21 §§ Strafflagen, sistnämnda lagrum enligt dess lydelse i Lagen den 20 Juni 1890, något annat yttrande icke erforderligt än att Jonas Jonsson icke skall för berörda brott i häkte hållas.

Vidkommande åter tilltalade Erik Jonsson, så emedan han genom frivillig inför Häradsrätten afgifven bekännelse är lagligen öfvertygad att hafva den 8 sistlidne Augusti från målseganden J. O. Söderberg tillgripit ett fickur med vidhängande kedja till sammanlagdt sju kronors värde, samt Erik Jonsson af Nätra tingslags Häradsrätt genom utslag den 20 September innevarande år förklarats saker till ansvar jemlikt 20 kapitlet 1 och 14 §§ Strafflagen den 20 Juni 1890, pröfvar Häradsrätten med stöd af nämnda lagrum, jemfördt med 9 § berörda lag, rättvist döma tilltalade Erik Jonsson, hvilken Häradsrätten veterligen icke tillförene för tjufnadsbrott undergått bestraffning, att för första resan å särskilda ställen och tider under synnerligen mildrande omständigheter begången stöld hållas i fängelse under tre månader; skolande emellertid tilltalade Erik Jonsson återförpassas till länsfängelset i Hernösand och derstädes förvaras i afbidan på att utslaget emot honom vinner laga kraft eller annorledes kan varda i laga ordning förordnadt.

Härjemte förklarar Häradsrätten målseganden Söderberg berättigad att återbekomma omförmälda honom frånstulna fickur.

Som ofvan.

På Häradsrättens vägnar:

Herman Engelbrecht

〰

Det visade sig alltså att Erik och Jonas tröttnat på det slitsamma arbetet vid järnvägen och styrt kosan mot Härnösand för att där söka nytt arbete. Längs vägen stal Erik både ett fickur av en bekant och pengarna från änkan Viberg (som fått dem som betalning för sin ko). Hur det var med den saknade guldringen får ingen riktig förklaring i domstolen, men nog lutar det åt att Erik norpade den också även om bevisningen för det inte räckte till? Jonas tycks inte ha varit drivande i stölderna, men hade inget emot att ta del av stöldgodset. De tycks ha satt sprätt på det mesta av pengarna redan innan de greps, både öl, snus och kläder inhandlades - livets nödtorft!

Domen mot Erik verkställdes, han tillbringade tre månader i fängelse, och den friande domen mot Jonas överklagades som bekant av åklagare Domeij (se avskrift av Hovrättens dom 1893 i tidigare inlägg). Det verkar som att bröderna Jonsson hoppade av den brottsliga banan efter dessa turer i domstolarna och avtjänat straff för Eriks del, kanske avskräcktes de av lagens långa arm...