Släkten Stridsberg - tio generationer tillbaka

Här och nu börjar berättelsen om den del av min släkt som givit upphov till efternamnet Stridsberg – min farfars anor. Vi har ju tidigare lärt känna min farmor Annas släktgren, ända tillbaka till 1500-talet, så det känns fint att nu få ägna farfars släkt lika mycket uppmärksamhet och omsorg. Farfar Einar somnade in för över 20 år sedan, den 3 februari 2001, och mina minnen av honom är starkast från min barndom. Jag var ”farfars troll” och trivdes i hans lite tystlåtna och en smula kärva sällskap. Jag vet dock väldigt lite om var farfar kom ifrån, om hans föräldrar och dem som levde dessförinnan, det ska bli spännande att ta reda på mer…

Farfar Einar föddes 1918, som näst yngste son till Erik och Anna Stridsberg. Erik och Anna gifte sig i Skorpeds kyrka 1901 och innan dess hette Erik Jonsson i efternamn och Annas efternamn var Johansdotter. Det som kom att bli deras gemensamma efternamn, Stridsberg, tog Erik i samband med giftermålet. Den här berättelsen ska handla om såväl Einar som Erik och Anna, men också om alla de familjemedlemmar som levat före och samtidigt som dem. Eftersom vi ska börja från början, så långt tillbaka i släktgrenens rötter som möjligt, kommer det dock att dröja innan vi återkommer till lille Einars födelse sommaren 1918. Först ska vi lära känna Måns, Samuel, Johan, Olof, Jonas och för att inte tala om Sara Stina, Anna Brita, Margareta och inte bara en, utan flera, Anna! Och många, många fler släktingar som levat en gång för längesen. Dessutom kommer vi att bekanta oss med byar som Kittelsböle, Klatsböle, Främmerbilla och Överbilla, vilka alla ligger i Själevads socken strax utanför dagens Örnsköldsvik. Det är nämligen Själevads socken som en stor del av min farfars far Eriks anor härstammar från och det är den grenen av släktträdet vi nu ska börja med…

Erik Jonsson Stridsberg, min farfars far.

Den här delen av släktträdet tar oss tillbaka till mitten av 1600-talet i Själevads socken i Ångermanland.

Karta över Själevad från 1600-talet.

Den tidigaste anfadern som gått att finna heter Samuel Månsson. Samuel är min farfars farfars farfars farfars far (10 generationer i rakt nedstigande led)! När Samuel föddes vet vi tyvärr inte, det finns inga uppgifter bevarade, men vi vet att han dör år 1696. Samuel gifter sig med Kerstin Johansdotter och de får barnen Måns 1683 (dör samma år), Johan 1684, Måns 1687 (dör samma år), Måns 1691 och Kerstin 1692. 

En kvalificerad gissning är att Samuel Månssons far hette Måns och att hans hustrus far hette Johan (pga dåtidens bruk av patronymikon), men mer information än så har inte gått att finna. Gissningsvis är både Samuel och Kerstin födda någon gång i mitten av 1600-talet, om vi antar att de är i 30-årsåldern när barnen föds. När Samuel dör år 1696 är han bonde, vilket innebär att han ägde egen mark, i byn Kittelsböle i Själevads socken. Samuels hustru Kerstin blir vid hans död lämnad ensam med tre barn som vid den här tiden är 12, 5 och 4 år gamla. Hur livet blev för dem efter Samuels död vet vi inte, men vi kan se att gården i Kittelsböle stannar inom familjen, så kanske gifte Kerstin om sig efter makens död men utan att få några fler barn.

Av Samuels och Kerstins barn är det sonen Måns som kommer att bli nästa generation i vår släkt. Måns Samuelsson föddes alltså i Kittelsböle den 25 mars 1691 och gifter sig år 1712 med Sara Olofsdotter (1682 – 1773). Måns övertar år 1708 föräldragården Kittelsböle nr 3 och får tillsammans med Sara barnen Kerstin 1712 (dör samma år), Karin 1713, Johan 1716 (dör samma år), Samuel 1718, Kerstin 1721, Olof 1723 och Margareta 1730. 

Måns Samuelsson dör år 1740, 49 år gammal. Samma år som fadern dör gifter sig äldste sonen Samuel och tar därefter över gården i Kittelsböle. Samuel Månsson föddes den 19 januari 1718 och ska komma att leva upp i hög ålder. Först 80 år gammal dör han, den 16 juli 1798, alltjämt boende i Kittelsböle. Samuel och hans första hustru Brita Olofsdotter (född 1718 i Lövsjö) hinner få sonen Olof innan Brita dör år 1746. Efter hustruns död gifter Samuel om sig med Karin Persdotter från Gottne (1716 – 1804). De får tillsammans barnen Per 1750, Johan 1755 och Erik 1759. Samuel Månsson är också nämndeman i många år under sin långa levnadstid, ett hedersuppdrag bland bönderna i socknen. Av bouppteckningen efter Samuel Månsson år 1798 framgår att gården i Kittelsböle värderades till 500 riksdaler (har dålig koll på dåtidens valuta, men det verkar vara en ansenlig summa). 

Ur bouppteckningen efter Samuel Månsson år 1798.

Karta över Kittelsböle vid storskifte 1780: Klicka här

Det blir Samuel och Karins äldste son Per som övertar gården i Kittelsböle. Han bor där till sin död, då han är såväl bonde som häradsdomare, och i bouppteckningen 1819 värderas fastigheten till 1500 riksdaler och ärvs av hans dotter Märtas make Per Persson i Överbilla (eftersom Märta i och med giftet är omyndig). Gården i Kittelsböle verkar därefter säljas och lämna släkten.

Samuel och Karins son Johan är nästa generation i denna gren av vårt släktträd. Johan Samuelsson föddes den 23 juli 1755 i Kittelsböle och gifter sig år 1776 med Sara Jonsdotter från byn Överbilla (född den 26 augusti 1753). Eftersom Johan inte är äldste sonen i familjen får han inte överta gården i Kittelsböle, utan bosätter sig på en gård i grannbyn Klatsböle. Johan och Sara får tillsammans barnen Jonas 1777, Samuel 1779, Catharina 1781 och Margareta 1784. Johan dör den 29 juni 1796, bara 41 år gammal, på en gård i byn Flärke. Av hans bouppteckning framgår att gården värderades till drygt 388 riksdaler i dåtidens valuta.

Ur bouppteckningen efter Johan Samuelsson 1796.

Äldste sonen Jonas är vid tiden för faderns död just fyllda 19 år (född den 17 juni 1777) och det är han som ska komma att bli farfars far till min farfar Einar. 

Tio år efter faderns död gifter sig Jonas med flickan som ska komma att bli farfars mor till min farfar: Sara Ersdotter.

〰

Innan vi tar reda på mer om Jonas och Saras gemensamma liv ska vi se hur långt tillbaka vi kan finna våra anor på Saras sida av släktträdet. Vi börjar den här gången med Saras födelse och letar oss bakåt i tiden.

Den 24 november 1784 föds Sara i byn Främmerbilla i Själevads socken. Hon är dotter till bonden Erik Abrahamsson (1752 – 1828) och hans hustru Stina Johansdotter (1753 – 1833). Om Stina vet vi bara att hon är född i byn Myckling i Själevads socken och att hennes far sannolikt hette Johan. Erik Abrahamsson dör år 1828 och av hans bouppteckning framgår att han vid det laget redan överlåtit gården i Främmerbilla.

Ur bouppteckning efter Erik Abrahamsson 1828.

Det är Erik och Stinas äldste son Abraham (1795 – 1849) som övertar gården i Främmerbilla och föräldrarna bor kvar som förmånstagare till sin död. Flera av Abrahams syskonbarn kommer så småningom att ta tjänst som drängar och pigor på gården. Om Abraham själv noterar prästen i slutet av 1820-talet att han pliktat för osämja med sin hustru samt för fylleri. Hustrun tycks därefter ha lämnat honom, för av prästens noteringar i de följande husförhörslängderna framgår att deras äktenskap upplösts genom skilsmässa, vilket var väldigt ovanligt. Abraham gifter om sig efter några år och får ytterligare två barn. Han får dock lämna ifrån sig gården i slutet av 1830-talet sedan han pliktat för ”tjufnad” och stöld, men dör som torpare i Främmerbilla 1849 i ett hyfsat välmående hushåll.

Prästen noterar i kyrkoboken att Abraham Ersson pliktat för fylleri och är skild från hustrun
 samt att han pliktat för tredje resan fylleri:
"uppenbar kyrkoplikt 1835 för tjufnad" och kyrkoplikt för stöld 1838.

Saras och Abrahams far Erik är i sin tur son till bonden Abraham Eriksson (1712 – 1779) som år 1734 gifter sig med Sara Jonsdotter (1712 – 1770) från Österalnäs. Abraham och Sara övertar året efter vigseln gården Främmerbilla nr 3 och får därefter barnen Karin 1739, Anna 1743 (dog redan 1750), Kerstin 1749, Erik 1752 och Anna 1755. 

Abraham Eriksson är i sin tur son till bonden Erik Eriksson. Vi vet inte när han föddes, men han dog år 1717 och övertog (även han) gården Främmerbilla nr 3 av sin far år 1702, så gissningsvis föddes Erik någon gång under de senare decennierna av 1600-talet. År 1706 gifter sig Erik med Barbro Abrahamsdotter (född 1684) från Österalnäs. Erik och Barbro får tillsammans barnen Anna 1707 och Abraham 1712. Vilka som var Eriks och Barbros respektive föräldrar vet vi inte, mer än att fäderna sannolikt hette Erik och Abraham, så här tar vetskapen om Sara Ersdotters anor slut. Gården i Främmerbilla tycks ha varit i släktens ägo i många generationer.

Storskifte i Främmerbilla 1784: Klicka här 

〰

Jonas från Flärke och Sara från Främmerbilla träffas vid något tillfälle någonstans här i trakterna i början av 1800-talet och tycke uppstår. De gifter sig den 23 november 1806, dagen före Saras 22-årsdag. Förr hölls ofta bröllop på senhöst eller vintertid, inte på våren eller sommaren som idag, för det var då det fanns tid för sådant i det gamla bondesamhället. Vigselnotisen tycks inte finnas bevarad, men i kyrkans räkenskaper hittar vi prästens notering om brud- och bröllopsgåvan som alla brudpar ålades att skänka till församlingen i samband med vigseln:

Året efter vigseln föds Jonas och Saras första gemensamma barn och därefter ska de få ytterligare åtta barn tillsammans. Födelsenotiserna finns bevarade, men först från och med år 1815 kan vi följa familjen i husförhörslängderna. 

I förstfödde sonen Johans födelsenotis år 1807 anges fadern Jonas vara ”gifte drängen” i byn Flärke, vilket troligen betyder att han hade tjänst som dräng på någon annans gård. Något måste alltså ha hänt med faderns gård i Flärke under de tio år som passerade mellan faderns död och Jonas giftermål med Sara, som gjort att Jonas inte själv är bonde på gården, men vad det var vet vi inte. 

Johans födelsenotis längst ner, den 19 februari 1807.

Att Jonas och Saras förstfödde son döps till Johan, troligen efter sin farfar, råder det inget tvivel om. Något mer oklart är dock när han föddes. I födelseboken anges hans födelse till den 19 februari 1807. I kommande noteringar i bland annat husförhörslängderna står det dock att han föddes den 14 augusti 1807. Gissningsvis stämmer datumet i födelseboken, den källa som ligger närmast i tiden till händelsen, och troligen har prästen sedan skrivit av fel datum från en husförhörslängd till en annan vid något tillfälle. En födelse den 19 februari skulle betyda att Sara var gravid i sjätte månaden vid tiden för bröllopet, något som inte sågs med blida ögon av kyrkan och samhället vid den här tiden. Kanske hade föräldrarna därför inget emot att sonens födelse av misstag så småningom ändrades till att ha skett ganska precis nio månader efter vigseln…

Något som också talar för att Johan föddes i februari och inte i augusti är att hans lillebror föddes i april året därpå. Om Johan hade fötts i augusti 1807 så hade han bara varit knappt åtta månader gammal när lillebrodern föddes i april 1808, vilket rent tekniskt visserligen skulle vara möjligt om lillebrodern fötts åtminstone ett par månader för tidigt. Sannolikheten för att ett så pass för tidigt fött barn skulle ha överlevt i början av 1800-talet är dock närmast obefintlig. Om vi i stället utgår ifrån att Johan föddes i februari 1807 så var han drygt ett år när han blev storebror för första gången. Enligt födelseboken föddes Jonas och Saras andre son Eric (döpt efter sin morfar) den 15 april 1808, ett datum som dock i kommande noteringar kommer att ändras till den 16 april och till och med så småningom till den 16 april 1818, alltså hela tio år fel! Den mänskliga faktorn (även om dåtidens präster nog ansåg sig vara något utöver mänskliga…) ställde onekligen till det i folkbokföringen förr, det tycks inte bara vara vi som långt senare har svårt att tyda prästernas kråkfötter! 

Erics födelsenotis den 15 april 1808.

Familjen Jonsson bor vid den här tiden i byn Främmerbilla, så lille Eric är född i samma by som sin mor och flera generationer före henne. Kanske bor de till och med på moderns föräldragård. 

Eric är vår ana, som vi ska komma att följa närmare längre fram. Det är alltså Eric som ska komma att bli min farfars farfar…

Knappt två år efter Erics födelse har familjen flyttat från Främmerbilla till byn Lövsjö i samma socken och här föds dottern Sara Stina den 27 februari 1810 (och exakt på dagen 168 år senare föddes jag!). Ytterligare ett par år senare föds sonen Jonas, den 18 maj 1812, och då har familjen slagit sig ner i byn Överbilla. Här har Jonas Jonsson nu till slut skaffat sig en egen gård och blivit bonde. Sommaren 1814 föds sonen Per och sommaren därpå, i augusti 1815, föds sonen Abraham. Efter sex barn på åtta år får Saras kropp nu vila ett tag. Först fem år senare, i januari 1820, föds dottern Cajsa Greta och året därpå, i september 1821, sonen Olof. Sist i barnaskaran blir sonen Nils, som kommer till världen på gården i Överbilla den sista november 1823. Sara är vid den här tiden nyss fyllda 39 år och Jonas har fyllt 46. Äldsta sonen Johan är nu nästan 17 år gammal. 

Husförhörslängden för familjen åren 1815 - 1825.

För den som vill ge sig på att tolka tecknen i kolumnen för "Läser och förstår" finns här en fusklapp...

Vi ska återkomma till barnen Jonsson längre fram, och särskilt till Eric förstås, men under de här åren kring sista barnets födelse händer något omvälvande i familjen på gården i Överbilla som kommer att påverka Jonas och Sara och alla barnen för lång tid framöver, så låt oss pausa här för ett ögonblick...