Familjen Lindström i Johannesberg - del 3 Märta

Det här inlägget ska handla om Märta, Sven och Märta Lindströms tredje dotter, som (liksom förra inläggets huvudperson Greta) ska komma att bli moster åt min farmor. 

Märta föds i Johannesberg knappt ett och ett halvt år efter Greta den 21 juli 1882. Äldsta dottern Kristina är då just fyllda tre år.

Födelsenotis

Märta växer upp på gården i Johannesberg och hinner uppleva sorgen efter både sin far och storasyster innan hon, 27 år gammal, beslutar sig för att söka lyckan på andra sidan Atlanten.

Detta fotografi på familjen Lindström är taget på gården i Johannesberg sommaren 1909, bara några få månader innan Märta (i svart blus) emigrerar till Amerika.

Märta lämnar Johannesberg den 14 oktober 1909. Fartyget avgår sedan från Göteborgs hamn den 20 oktober. Destination: Duluth, Minnesota.

Notering i Utflyttningsboken, Skorpeds församling.

Vad jag kan se i arkiven reser Märta ensam, men samma år emigrerar 18 personer till Amerika från Skorpeds socken (51 personer antecknas som utflyttade från socknen totalt, så andelen som emigrerar är stor).

Duluth ligger längst ner vid Lake Superior och var i början av 1900-talet en växande storstad. Hamnen var under en lång period USA:s mest frekventerade och fraktbåtarna skeppade järnmalm från gruvorna över the Great Lakes till Illinois och Ohio. Det fanns tio nyhetstidningar, sex banker och en 11 våningar hög skyskrapa. Det sades att det bodde flest miljonärer i Duluth 1905 än någon annanstans i landet. Staden hade mängder av arbete inom gruvindustrin att erbjuda och blev resmål för flera stora vågor av immigranter från Europa, framför allt från Finland men även många från Sverige.

Samtliga bilder nedan visar Duluth vid tiden för Märtas ankomst:

Jag kan bara ana vilken upplevelse det måste ha varit för en bondedotter från lilla Johannesberg att resa på egen hand genom Sverige till Göteborg och där kliva på båten för den långa färden över Atlanten och sedan hamna i storstaden New York för att därifrån ta sig genom landet till Duluth, en av Amerikas största städer vid den här tiden. Det krävdes en del mod för att ta sig an det äventyret!

Väldigt många emigrerar från Sverige under den här tiden, men en hel del återvänder också hem efter ett tag. Märta återvänder till Johannesberg den 24 augusti 1912 (samma år återvänder ytterligare tre skorpedsbor från Amerika). Hon har vid det här laget bott i Minnesota i nästan tre år när hon beger sig tillbaka över havet. (I april samma år gick Titanic under på sin färd över Atlanten, jag gissar att det skapade en del oro hos amerikaresenärerna som for samma väg efter den katastrofen…)

Notering i Inflyttningsboken, Skorpeds församling.

Vi kan inte veta med säkerhet vad som ligger bakom att Märta återvänder till hemlandet sommaren 1912, men jag anar att hennes förestående giftermål kan ha med saken att göra. När Märta uppsöker prästen i Skorped (vår gamle bekant A. Johansson såklart!) för att anmäla sin återkomst till församlingen gör han en notering i församlingsboken som lyder ”äktenskapsledigheten obestyrkt 14/10-09 – 24/8-12”. Jag misstänker att Märta är hemma i Sverige för att berätta för familjen att hon har träffat en man i Amerika och avser att gifta sig med honom. Jag tror också att prästens notering kan betyda att han inte kan intyga att hon förblivit ogift under den period hon varit utomlands, dvs att hon inte kan styrka att så är fallet.

(Under tiden Märta är hemma i Sverige gifter sig också hennes äldsta syster Kristina med Per Zakrisson från Önskan och lämnar föräldrahemmet i Johannesberg.)

Hur som helst styr Märta kosan på nytt mot Amerika den 12 maj 1913, inte ens ett år efter att hon återvänt hem. 

Notering i Utflyttningsboken, Skorpeds församling.

Fartyget Salmo avgår från Göteborg den 21 maj med destination Grimsby, England: 

Emigrantregistret, Märta är nr 54 på sidan till vänster.

Ångfartyget Salmo

I England tar sig Märta tvärs över landet till Liverpool där hon kliver på fartyget Caronia som ankommer New Yorks hamn den 2 juni. 

Av passagerarlistan framgår att Märta reser ensam, men att hon har en ”friend” Ole Olson (lägg namnet på minnet!) som väntar i Minnesota. Vi kan också utläsa att Märta har 25 dollar på fickan och att hon är ”5 feet 6 inches” lång, har brunt hår och grå ögon.

Passagerarlista vid ankomsten till New York, svårläst men Märta är nr 27.

Jag finner en artikel från just 1913, i en av alla svensk-amerikanska tidningar som finns digitaliserade på nätet, som beskriver en likadan resa som den Märta tar sig för, med samma ångfartyg till och med, och det blir plötsligt lättare att leva sig in i känslan av att lämna hemlandet för äventyret "over there" men ändå alltid känna sig svensk:

Väl framme i Minnesota gifter sig Märta med sin "friend" Olaus Olsson den 9 november 1913. 

Vem är då denne Olaus Olsson?

Olaus föddes den 16 februari 1876 i Bocklerud, Holmedals församling, som son till Albin Olsson (1846 - 1925) och Kajsa Persdotter (1840 – 1886). De gifte sig 1872 och fick barnen Adolf (1872), Anna Stina (1873 - 1882), Olaus (1876), Jordan (1878) och Hilma Maria (1882). Efter första hustruns död gifte Albin om sig 1891 med Kristina Andersdotter (1846 - 1914) som hade oäkta dottern Anna Maria (1876) sedan tidigare. 

Olaus, som är frikallad från värnplikten, emigrerar till Amerika den 25 april 1902 tillsammans med sin lillasyster Hilma Maria. 

Notering i Utflyttningsboken, Holmedals församling.

Samma år emigrerar 26 personer (av 51 utflyttade från församlingen totalt) till Amerika från Holmedals socken. Brodern Jordan kommer efter året därpå (6 juni 1903). Äldste brodern Adolf har lämnat gården redan 1901, i samband med giftermål, men blir kvar i socknen.

Märta och Olaus liv tillsammans

Exakt på dagen ett år efter att Märta återvänder till Amerika, den 2 juni 1914, föds dottern Edit i staden Brainerd, Minnesota. Knappt två år senare, den 25 mars 1916, föds sonen Sven Albin i samma stad.

Familjen tycks bo i Brainerd de kommande åren tills något får dem på andra tankar och de beger sig hemåt sommaren 1921. Hemresan tycks ta ett tag, för jag hittar en artikel i Svenska Tribunen Nyheter som visar att de var i Chicago i juni 1921:

Den svensk-amerikanska tidningens kontor låg i Chicago, se notisen till höger om besök av "mr Olaus Olson från Brainerd, Minn." på genomresa till Sverige. Vi kan ju inte vara helt säkra, men sannolikt är det vår Olaus som omnämns.

Märta, Olaus och de två barnen noteras så småningom som inflyttade till Holmedals socken (närmsta större ort är Årjäng) den 10 september 1921. 

Notering i Inflyttningsboken, Holmedals församling.

De bosätter sig hos Olaus far Albin i barndomshemmet i Bocklerud: 

Olaus reser dock tillbaka till Minnesota knappt ett år senare och blir borta i nästan fem år, mellan den 5 augusti 1922 och den 21 februari 1927. Han noteras alltjämt som ”jordbruksarbetare” i alla arkivhandlingar. 

Notering i Utflyttningsboken, Holmedals församling, Olaus i mitten.

Vem vet vilka val som låg bakom att familjen återvände till Sverige efter många år i Amerika och att Olaus sedan ensam reste tillbaka för att stanna i flera år. Kanske var livet hårt för dem i Amerika och barnen skulle få det bättre i hemlandet? Kanske var det Olaus åldrade far som behövde hjälp? Kanske hade Olaus åtaganden i Amerika han inte kunde, eller ville, avsluta? Eftersom han kom att stanna i Amerika i flera år utan Märta och barnen gissar jag att han hade möjlighet att arbeta ihop pengar att skicka familjen, att det var värt att de var ifrån varandra. Det kan ju också ha varit så att Olaus rotat sig i landet, efter 20 år, på ett sätt Märta inte gjort och att det var hon som ville resa hem. Jag tänker dock att hon i så fall kanske snarare skulle ha återvänt till sin egen hembygd i Skorped än till Olaus föräldrahem som hon ju inte hade någon anknytning till. Jag landar nog i ett antagande om att de reser hem för att ta över gården i Bocklerud och att Olaus stannar tillräckligt länge för att installera familjen i Värmland, men återvänder till Minnesota för att ta hand om och kanske avyttra den gård familjen haft där. 

Fadern Albin dör 79 år gammal av ”ålderdomssvaghet” den 5 oktober 1925, lite drygt fyra år efter att Märta och barnen flyttat tillbaka: 

Enligt bouppteckningen finns det ingen fast egendom att uppteckna, så gården måste ha överlåtits på något sätt innan dess. Arvingar är sonen Adolf (som bor i Smolmark, Karlanda i samma socken), sonen Jordan, sonen Olaus och den i Amerika avlidna dottern Hilmas två efterlevande barn Oskar och Viola. Jordan, Olaus och Hilmas barn bor vid den här tiden i Amerika och företräds vid bouppteckningen av en god man. Närvarande familjemedlemmar är därför bara äldste sonen Adolf och Olaus hustru Märta. I övrigt uppvisar inte bouppteckningen något särskilt, ett normalt hem vid den här tiden, och den enda skulden är till sonen Adolf för begravningskostnader.  

Märtas namnteckning på bouppteckningen efter svärfar Albin.

Olaus återvänder till familjen i Bocklerud vintern 1927, men de får bara knappt ett och ett halvt år tillsammans innan han dör den 12 juli 1928 av en hjärnblödning, 52 år gammal: 

Av bouppteckningen framgår att fastigheten i Bocklerud förvärvades i omgångar 1926 och 1927:

Bohaget är inte anmärkningsvärt på något sätt, kreaturen består av en ko och en kalv och tillgångarna uppgår till 4276,11 kr.

Bland skulderna märks en räkning för lasarettsvård på 33 kr och en räkning för kista och svepning hos Holmeruds Snickerifabrik på 34 kr, samt diverse skulder till olika fordringsägare. Dödsboets behållning landar på 3308, 23 kr (ca 95 000 kr idag). Med tanke på att fastigheten värderats till 3500 kr är det ingen förmögenhet som efterlämnas till Märta och de två minderåriga barnen direkt.

Märta och Olaus hade även upprättat ett inbördes testamente den 21 mars 1927 (dvs exakt en månad efter att Olaus återvände från Amerika) som förevisades vid förrättningen. Innebörden av detta testamente var att den som lämnades kvar när den andre dog skulle få bo kvar i orubbat bo resten av sitt liv om denne inte gifte om sig:

Undertecknade äkta makar vill härigenom förordna som följer:

Vilken av oss som den andre överlever skall oinskränkt under sin livstid sitta i orubbat bo, och hava fri nyttjanderätt av allt vi äga så i lös som fast egendom utan undantag, varav vi nu äger hälften vardera.

Härav följer, att den efterlevande skall hava skyldighet att omsorgsfullt uppfostra underhålla och vårda våra barn, till dess de själva kunna sig försörja.

Skulle emot förmodan den efterlevande träda i nytt äktenskap, så skall då omedelbart all vår tillhörighet utan undantag tillfalla våra barn med full äganderätt, vilket härmed uti vittnes närvaro försäkras.

Märta tar över som hemmansägare och bor i enlighet med testamentet kvar, ogift, på gården resten av sitt liv. Hon dör den 7 februari 1961, 78 år gammal och änka sedan 33 år. 

Av bouppteckningen framgår att arvskifte inte förrättats efter Olaus pga testamentet. Fastigheten värderas nu till 7100 kr. Märta hade även sparande på Wermlands Enskilda bank i Årjäng på över 10 000 kr. De enda skulderna är begravningskostnader och det årets skatt. Dödsboets behållning landar på 17 102 kr (drygt 200 000 kr idag).

Märta 1902

Märta 1905

Hur går det för Märtas och Olaus barn?

SCB folkräkningen 1940. Märta och barnen bor kvar i Bocklerud. Edits sysselsättning anges vara "Hemgöromål" och Sven är "bilreparatör".

Dottern Edit blir kvar hemma på gården tills modern dör. Även därefter, och resten av livet, bor hon kvar i Årjäng som ogift och barnlös, yrke ”hemsamarit”. Edit dör troligen i slutet av 80-talet.

Sonen Sven Albin flyttar 1946 till Värmskog i Grums kommun i Värmland, där han bor kvar resten av livet. Han arbetar som bilreparatör och gifter sig 1952 med Maj Elvy Gudrun Karlsson från Arvika. De får inga barn. Sven Albin dör den 13 april 1985.

Märtas ättlingar tar härmed slut, med Edit och Sven, eftersom ingen av barnen fick några egna barn. Edit och Sven var alltså min farmors kusiner, men jag vet inte om de hade någon kontakt. Jag har för egen del aldrig hört talas om släkten i Värmland.

Nästa inlägg kommer att handla om Sven och Märtas fjärde dotter, Anna, som till skillnad från sina äldre syskon kom att stanna kvar i Johannesberg hela livet...