Jonas och Per Zakrisson - ett strävsamt brödrapar i Önskan

 

Per och Jonas 1905.

I ett tidigare inlägg berättade jag om min farmors farföräldrar Zachris och Märta Stina och deras barnaskara. Då fick vi veta att flera av barnen dog unga, bara fyra av åtta fick leva till vuxen ålder. Jag har också sedan tidigare berättat vad jag funnit i arkiven om äldsta dottern Anna Kristina och yngsta dottern Märta Maria, så nu har turen kommit till sönerna Jonas och Per. 

Den 27 oktober 1868 föds Zachris och Märta Stinas äldste son Jonas (döpt efter farfar). Han dör den 1 november, blott 4 dagar gammal, av okänd orsak. Inom ett år, den 15 oktober 1869 föds ännu en son som även han döps till Jonas. (Bland faddrarna märks Jonas Pehrson med hustru i Önskan, dvs Zachris äldre halvbror som blev båtsman Gensjö, om ni minns?) 

Den 26 februari 1872 föds Zachris och Märta Stinas tredje son, som får namnet Per (efter morfar). Även han dör bara drygt tre månader gammal, av okänd orsak, den 27 maj samma år. Och även denna gång föds inom ett år, den 28 mars 1873, en ny son som får namnet Per. 

Husförhörslängd 1868-1877.

Husförhörslängd 1878-1889.

Bröderna Jonas och Per växer upp på gården i Önskan med föräldrarna och storasystern Anna och får tre yngre systrar, varav bara den yngsta (Maria) överlever barndomen. Den 13 november 1883 dör fadern Zachris av slag, 60 år gammal, och lämnar modern Märta Stina ensam med gården och barnen. Äldste sonen Jonas är då bara 14 år gammal (Per har fyllt 10) så Märta Stina driver gården vidare till 1897 då Jonas och Per övertar den tillsammans.

Husförhörslängd 1890-1899.

Dessförinnan har bröderna gjort sin militärtjänstgöring på Örnsköldsviks kompaniområde, Västernorrlands regemente. Jonas värnpliktsnummer var 270 167/1890 och Pers var 247 167/1894. 

Västernorrlands regementes vapen.

Både Jonas och Per engagerar sig i bygdens utveckling på olika sätt. De är till exempel med och startar Skorpeds snickerifabrik 1895 och även Smörförsäljningsföreningen i Önskan och Johannesberg 1909, där Per är en av de ursprungliga styrelseledamöterna. Smörförsäljningsföreningen upplöses 1929, efter att verksamheten legat nere i över tio år. 

Skorpeds snickerifabriks aktiebolag bildades den 2 januari 1895 av 16 hemmansägare i Önskan och Johannesberg. Jonas satt i styrelsen från början. 

År 1900 hade fabriken 34 anställda och tillverkade byggnadssnickerier, dörrar och fönster samt skolbänkar till många av de skolor som byggdes kring sekelskiftet, till exempel Önskans skola. Fabriken läggs ner i början av 1930-talet pga ekonomiska svårigheter. 

(Per var för övrigt tydligen snickare till yrket, enligt en förteckning i Önskanboken över hantverkare i byn.)

En annan framträdande hemmansägare som satt i styrelsen för Skorpeds snickerifabrik var Sven Lindström, far till Kristina som gifter sig med Per 1912. Svens yngste son Anders Lindström blir så småningom disponent på fabriken. 

Ett annat exempel på brödernas byengagemang är Önskans skola. Hösten 1900 står skolhuset färdigt i Önskan och bland dem som bidragit till att bygget kunnat genomföras finns Jonas Zakrisson, som bidragit med ”2 lass golvträ, 1 lass snickning, stapling av boaseringsbräder, samt 9 ½ tolft bräder”. 

Skolkort Önskan 1905.

Önskans skola, numera Bystugan.

Slutligen finner jag en notering om brödernas del i att telefonen kom till byn! Den 20 mars 1915 undertecknar nämligen Jonas, tillsammans med 13 andra hemmansägare i Önskan, en förbindelse att ”kostnadsfritt tillhandahålla och framforsla de erforderliga stolparna till ett antal av 90 stycken för hela sträckan Önskan – Skorped” - telefonlinjen till Önskan skulle upprättas! (Jag vill minnas att jag såg en riktigt gammal väggtelefon i farmors barndomshem i Önskan när jag kikade in genom fönstren som liten, kanske var de tidiga med att införskaffa nymodigheten!)

Skorpeds telefonistation, troligen 1920-tal. Telefonisten heter Anna Ritzén och som vanligt blir jag nyfiken på personen bakom bilden, så här kommer en liten utvikning... 
Anna är född den 22 november 1898 i Boteå, Västernorrland, som dotter till byggnadsarbetaren Martin och hans hustru Kristina som fick åtta barn tillsammans. Anna flyttar från Boteå till Näs i Anundsjö den 15 november 1918 och tar tjänst som tjänsteflicka. Under tiden i Näs blir Anna telefonist och flyttar 1925 till Bredbyn för att arbeta som det. I Bredbyn blir hon gravid utom äktenskapet med kontoristen Per Anders Gustaf Edfeldt från Mellansel, som enligt födelsenotisen erkänt faderskapet inför församlingens präst och enligt notering i församlingsboken ”medgifvit att barnet får bära släktnamnet Edfeldt”. (Kontoristen Per gifte sig 1929 med en 24 år yngre kvinna från Björna, de fick en son tillsammans 1947.) Sonen Karl Gustaf Lennart Edfeldt föds den 13 mars 1926. Han gifter sig 1949 och flyttar till Frösön i Jämtland för att bli 1:e Stationsskrivare. På Frösön föds två döttrar. I slutet av 60-talet flyttar familjen tillbaka till Anundsjö och bosätter sig i Mellansel där han blir stationsföreståndare och bor tills han dör den 29 augusti 1987. Telefonisten Anna bor kvar i Bredbyn resten av sitt liv, förblir ogift och får inga fler barn. Hon avancerar till Telefonföreståndare innan pensionen och dör den 6 juli 1978.

Det är typ en sådan här telefon jag minns från Önskan när jag var liten!
Fotografiet är taget i Skorped 1920, pojken heter tydligen Bruno och är fyra år, och jag blir nyfiken och bestämmer mig för att ta reda på lite mer om honom också...
Anders Martin Bruno Lavér, född 1916-04-07, är son till telefonist-Annas äldre syster Olga Martina Ritzén som bor i Skorped med sin familj fram till 1921. Bruno flyttar redan som barn från Skorped till bland annat Ed, där fadern är stationsföreståndare. Som 14-åring, 1930, flyttar Bruno till Sollefteå för att bli elev vid Musikkompaniet. Han blir Fagottist. Efter avslutade studier vid Musikhögskolan i Stockholm 1935 spelar han i Göteborg och i Konsertföreningen i Stockholm. Han flyttar till Stockholm från Göteborg någon gång på 30-talet och gifter sig 1940 med Dagmar. 1954 blir han fagottsolist i Filharmonikerna i Stockholm och är även en av de ursprungliga medlemmarna från 1956 i Kungliga Filharmonikernas Blåsarkvintett, som anses vara en av Sveriges främsta i sitt slag och stilbildande på området. Bruno arbetar även som kammarmusiker på bl.a. Radiotjänst samt undervisar på Kungliga Musikhögskolan. Bruno och Dagmar får inga barn. De bor på 50-talet på Pelargatan 19 i Johanneshov (precis vid T-banestation Skärmarbrink) och på 60-talet på Steningevägen 3 i Årsta. På 70-talet flyttar de till Ljusterö, kanske i samband med pensionen. Dagmar dör 1984 och Bruno flyttar till Partille, Göteborg. Han dör den 20 mars 1996 i Sävedalen.

Jonas gifter sig aldrig och bildar ingen egen familj. 

Jonas, okänt årtal.

Han bor kvar på samma gård i hela sitt liv, även efter 1938 då han överlåter sin andel till brodern.

SCB, 1940-års folkräkning. Här anges Per som hemmansägare och Jonas som jordbruksarbetare och "mannens bror".

Per däremot gifter sig den 10 november 1912 med Kristina Lindström från Johannesberg.

Vigsel mellan Per och Kristina 1912, samtidigt som yngre systern Märta gifter sig med Johannes Hellgren. (A. Johansson är vigselförrättare!)

Pers vigselring från 1912, "Kristina" och datumet är graverat inuti.

Jag gissar att Per och Kristina känt varandra länge. Byarna ligger nära varandra, åldersskillnaden är inte alltför stor, och Kristinas far är en lika byengagerad hemmansägare som Per och Jonas. De träffas nog då och då genom åren och fattar så småningom tyckte för varandra när de båda passerat 30-strecket med råge (Per är 39 och Kristina 33 när de gifter sig). Kristina är nämligen redan gravid vid bröllopet, för knappt fem månader senare föds deras förstfödda barn… 

Per överst i mitten och Kristina nederst i mitten, 1902.

Kristina nederst till vänster, Per och Jonas snett ovanför i mitten, 1905.

Husförhörslängd 1931-1948.

Kristina och barnaskaran ska vi återkomma till framöver!

Jonas och Pers liv verkar vara ganska odramatiska, åtminstone utifrån den information som går att finna i arkiven. En person som föddes, levde och dog på samma plats lämnade inte så många avtryck efter sig i de offentliga dokumenten. Men säkerligen var deras liv, liksom alla andras, fyllt av lycka och sorg, glädje och vedermödor, vi får bara svårare att ta del av dem så här långt senare. Jag kan dock tänka mig att det väckte en del oförståelse att Jonas aldrig gifte sig och bildade familj, vilket utgjorde normen vid den här tiden (och i princip fortfarande gör…) och jag kan förstå vilken sorg det måste ha inneburit för Per och Kristina att förlora sin andre son som ettåring (vi ska återkomma till det). Men i övrigt kommer jag dem inte riktigt in på livet, ens i min fantasi. Jonas och Per framstår allra mest som ett strävsamt, mustaschbeklätt och ganska välmående brödrapar där på gården i Önskan. 

Jonas och Pers gård i Önskan, sommaren 2020.

Per dör den 27 juni 1952, 79 år gammal. Han är då änkeman sedan nästan ett år (Kristina dör den 4 juli 1951).

Per 1916 (älskar de okända damernas hattar!).

Storebror Jonas lever inte ens ett år efter Pers död, utan somnar in den 21 mars 1953, 83 år gammal. 

Jonas överst i bild, 1920.

De begravs på Skorpeds kyrkogård.

Per Zakrissons familjegrav på Skorpeds kyrkogård.

Alla inlägg hittills kring släktens historia har följt min farmors far Pers anor bakåt i tiden, på både hans fars och hans mors sida. Nu blir jag i stället lite nyfiken på min farmors mor Kristina från Johannesberg, vem var hon? Och hur ser hennes anor ut längre tillbaka i tiden..?