Kristina Lindström från Johannesberg - min farmors mor

Så har vi nått fram till det sista inlägget om familjen Lindström i Johannesberg, som ska handla om min farmors mor Kristina, men också om min farmor och hennes syskon.

Kristina föds den 8 juni 1879 och döps (efter sin farmor) i Skorpeds kyrka tre dagar senare. 

Faddrar är nämndemannen Johan Olofsson med hustru i Johannesberg (hustrun är Svens faster), bonden Johan Jonsson med hustru i Sörflärke (Märtas bror), bondsonen Jonas Andersson (Svens bror) och nämndemansdottern Ingeborg Johansdotter i Johannesberg (dotter till Johan Olofsson, dvs Svens kusin), Herr Ingeniör Gäster (?) i Bjästa och bondedottern Sigrid Andersdotter i Nyland.

Kristina växer upp och blir kvar på gården i Johannesberg tills hon är 33 år gammal. Vid det laget har hon förlorat både sin far Sven hemma på gården (1906), sin äldsta syster Greta i Gällivare (1908) och farmor Stina (1910). Hösten 1912 är lillasyster Märta hemma tillfälligt från Amerika och lillasyster Anna har gift sig med Per Forsberg och fått dottern Nora hemma på gården i Johannesberg. Yngsta systern Ingeborg och lillebror Anders bor kvar hemmavid med mamma Märta. 

Innan vi går närmare in på vad som händer i Kristinas liv hösten 1912 kan jag konstatera att jag vet väldigt lite om min farmors mor som person, vad hon tyckte om och inte tyckte om, vilka åsikter och känslor och tankar hon bar på och inte heller hur hennes liv såg ut under uppväxten. Jag kan ju ana hur livet på gården tedde sig, i takt med årstidernas växlingar och livshändelserna i familjen, men arkiven avslöjar inga detaljer. Vad jag däremot tror mig veta är att Kristina var duktig på handarbete, närmare bestämt att brodera. Hon var säkert skicklig på annat handarbete också, och massor av andra göromål, men det har jag inga belägg för. Jag har dock i min ägo en vacker duk som Kristina troligen har broderat. Motivet är Stockholmsutställningen 1897, så duken kan vara uppemot 124 år gammal... I ena hörnet står det med sirlig stil och vackra färger ”Kristina”. Duken har jag ärvt efter min farmor, därför är jag ganska säker på att den tillhört hennes mor och att det också är hon som har broderat den (eller möjligen någon som har broderat den åt henne).

Utställningen hölls på Djurgården mellan maj och oktober 1897. De flesta utställningsbyggnaderna revs eller flyttades senare, men en del av byggnaderna står fortfarande kvar. Nordiska museet och Biologiska museet var delar av utställningsområdet 1897. Djurgårdsbron byggdes också till utställningen. För mer information, klicka:

Stockholmsutställningen 1897

Jag blir såklart nyfiken på om Kristina var på Stockholmsutställningen 1897! Vilken resa i så fall. Hon var vi den tiden 18 år gammal, så helt omöjligt är det ju inte att hon rest dit i något sällskap. Alternativet är väl att hon fått duken av någon som varit där, eller av någon annan anledning fått för sig att brodera just det motivet. Jag kommer nog aldrig att få svar på dessa frågor och det är både frustrerande och en del av charmen med släktforskning. Men jag är lycklig bara av att äga något så vackert som också hon har ägt och som min farmor sedan har vårdat i alla år.

Tillbaka till hösten 1912...

Så vad händer då i Kristinas liv hösten 1912? Har du läst mina tidigare inlägg så minns du kanske att jag skrivit om detta redan? Den 10 november 1912 gifter sig nämligen Kristina med hemmansägaren Per Zakrisson från Önskan och flyttar till hans gård. Det tycks ha varit dubbelbröllop i Skorpeds kyrka den dagen, för samtidigt vigs även Pers syster Marta Maria med Johannes Hellgren från Önskan (se, som sagt, tidigare inlägg!).

Vigselnotis 1912

Kristina och Per fångas på flera gruppbilder tillsammans innan de gifter sig, så de lär väl ha känt till varandra större delen av livet tänker jag. Kristinas far Sven är ju en engagerad man i bygden och har en hel del med Zakrissons att göra.

Per högst upp i mitten, Kristina längst ner i mitten. 1902.

Per på andra raden i mitten, Kristina längst ner till vänster. 1905.

Vid tiden för giftermålet är Kristina alltså drygt 33 år gammal och Per ska snart fylla 40, så det är inga purunga turturduvor som till slut bestämmer sig för varandra och påbörjar ett gemensamt liv i Önskan.

Inom fem månader efter giftermålet föds dottern Märta Kristina (gissningsvis döpt efter både mormor och farmor) den 3 april 1913. Hon döps i Skorpeds kyrka av A. Johansson den 17 april samma år.

Faddrar är Johannes Hellgren och hustru i Önskan (hustrun är ju Pers syster Marta Maria), Per Forsberg och hustru i Johannesberg (hustrun är ju Kristinas syster Anna), Jonas Zakrisson i Önskan (Pers bror) och Märta Lindström i Johannesberg (Kristinas syster, som strax efter dopet återvänder till Amerika).

Lilla Märta är drygt ett år gammal när hon blir storasyster. Den 27 augusti 1914 föds sonen Sven. Han döps (troligen efter sin morfar) den 4 oktober samma år i Skorpeds kyrka av kyrkoherde A. Johansson.

Faddrar är Jonas Sällström och hustru i Önskan (Pers kusin), A. och Ingeborg Lindström i Johannesberg (Kristinas syster), Gustav Guliksson i Wästerfanbyn (kusin till Kristina på moderns sida), Hulda Lagesen i Önskan (Pers äldsta systers dotter som efter moderns död kom att bo hos sin mormor på gården i Önskan, se tidigare inlägg!).

Sven 1916

När Märta just fyllt tre år och Sven är ungefär ett och ett halvt föds näste pojk på gården i Önskan. Lille Zakarias ser dagens ljus den 7 april 1916 och döps i Skorpeds kyrka den 22 april samma år av kyrkoherde A. Johansson. Namnet får han troligen efter sin farfar.

Faddrar är Tomas Andersson och hustru i Westertjäl, Sidensjö (kusin till Per på faderns sida), Andreas Nordin och hustru i Sörflärke (kusin till Kristina på moderns sida), Olof Sällström i Önskan (Pers kusinbarn) och Emma Guliksson i Westerfanbyn, Anundsjö (kusin till Kristina på moderns sida).

Lille Zakarias dör sorgligt nog drygt ett år gammal, den 21 maj 1917, av kikhosta. Han begravs den 3 juni.

Dödsnotis 1917

När lille Zakarias dör är Kristina redan gravid med deras fjärde barn. Ytterligare en son föds den 2 december 1917. Även han får namnet Zakarias. Enligt gammal sed ärvde barn namnet efter ett avlidet storasyskon, men främst i syfte att alltjämt hedra den äldre släkting som först bar det. Zakarias döps i Skorpeds kyrka av kyrkoherde A. Johansson den 30 december samma år. Han får även samma faddrar som sin avlidne storebror.

Efter att ha fött fyra barn på drygt fyra år får Kristinas kropp vila ett litet tag. 

Den 13 juli 1920 föds så min farmor, Anna, på gården i Önskan. Hennes storasyster Märta har vid det laget hunnit fylla sju och bröderna Sven och Zakarias är sex och snart tre år gamla. Anna döps i Skorpeds kyrka av kyrkoherde A. Johansson den 22 augusti samma år. Annas farfar Zachris mor hette Anna. Anna finns även på Kristinas sida (i närtid hennes lillasyster tex). Anna är ett vanligt förekommande namn genom släktleden.

Faddrar är J. Westberg och hustru i Bredbyn (kvarn- och sågföreståndaren Jonas Westberg), Jon Håkansson och hustru (föräldrar till Jonas Jonsson som 1938 gifter sig med Pers systerdotter Hulda som ju bor på gården i Önskan med dem, se tidigare inlägg), Jonas och Sara Sällström i Önskan (syskon och Pers kusinbarn på fadern Zachris sida). 

Denna familjebild är tagen sensommaren 1920. Det är min farmor i Kristinas knä.

Knappt två år efter att Anna fötts får hon en lillebror. Kristina och Per är vid det här laget 43 och 49 år gamla. Den 15 maj 1922 kommer lille Per till världen. Han döps i Skorpeds kyrka den 18 juni samma år. Lille Pers far heter Per efter sin morfar, säkert kommer namnet därifrån.

Vid det här laget finns dock inte kyrkoherde A. Johansson kvar (han dog den 16 februari 1922) och texten i kyrkboken blir genast mer oläslig. Jag tror dock att följande personer är faddrar: Kristoffer Håkansson i Önskan (bror till Jon Håkansson), Per Westberg och hustru i Björna, Karl Sällström och Anna Sällström i Önskan (syskon och Pers kusinbarn på fadern Zachris sida), Otto Westberg och Charlotta Westberg i Westerfanbyn.

En liten utvikning...

Den uppmärksamme noterar att efternamnet Westberg (och Guliksson) återkommer bland faddrarna till barnen Zakrisson. Detta tyder på släktskap eller nära vänskap med en annan familj och jag blir såklart nyfiken! Lite efterforskande i arkiven leder mig till en familj vars far hette Gulik Persson (född 1844) hemmansägare i Westerfanbyn. Han gifte sig 1877 med Anna Jonsdotter (född 1856) från Sörflärke och det är här vi finner släktskapet! Anna Jonsdotter var nämligen syster till Kristinas mamma Märta. Gulik Perssons och Anna Jonsdotters barn var alltså Kristinas kusiner och flera av dem fick bli faddrar åt Kristina och Pers barn:

Per (1877) fick 12 barn och dog som torpare i Björna, Jonas (1878) fick 10 barn, blev kvarn- och sågföreståndare och sedan disponent i Bredbyn, Katarina (1880), Gulik (1884), Emma Margareta (1885-1888), Olof (1887), Emma Kristina (1888) arbetade som hushållerska och förblev ogift, Gustaf (1892-1925) folkskollärare som dog ung i lunginflammation, Otto (1894-1945) elmontör, Anna Charlotta (1896) småskolelärarinna som gifte sig men förblir barnlös.

Barnens patronymikon var ju Guliksson, men Jonas tog sig namnet Westberg som vuxen och flera av hans syskon lär ha följt hans exempel.

Familjen Gulik Persson i Westerfanbyn

Tillbaka till Kristina och Per...

Mindre än 10 år efter bröllopet mellan Kristina och Per består alltså familjen Zakrisson av fem barn (sex med förste lille Zakarias). 

På gården i Önskan bor vid den här tiden även Pers mor Märta Stina, som dör på juldagen 1927, och Pers äldre bror Jonas, som ju aldrig får någon egen familj och lever på gården i hela sitt liv (och även överlever både Kristina och Per under tidigt 50-tal). Dessutom bor Pers systerdotter Hulda på gården hos sin mormor (se tidigare inlägg!). 

Skolfoto från Önskans skola. Vi hittar såväl Märta och Sven som Zakarias i klassen. Även kusinerna Bojan och Märta Forsberg samt Svens blivande hustru Agnes Norberg finns med på bilden. 

Församlingsboken för åren 1931 - 1948 visar förflyttningar till och från gården i Önskan.

Kristina och Per bor kvar på gården i Önskan till sin respektive död. Kristina somnar in den 4 juli 1951, 72 år gammal. 

Jag har förstått att Kristina var sjuklig och sängliggande den sista tiden. Kanske tog åldern och ett slitsamt liv ut sin rätt. Kanske bidrog sorgen över yngste sonen Per, som insjuknade och dog hösten 1949. Kristinas dödsorsak noteras i församlingsboken till ”allmän svaghet”, så hon verkar inte har dött av någon specifik sjukdom. Det antecknas även att provinsialläkare John Kaarle rådfrågats, så någon slags undersökning tycks ha utförts.

Per lämnar jordelivet ett knappt år senare, den 27 juni 1952, 79 år gammal. De begravs i familjegraven på Skorpeds kyrkogård.

Jag (och de duktiga arkivarierna vid landsarkivet i Härnösand!) har sökt i arkiven efter Kristina och Pers bouppteckningar, men de står inte att finna. Det förelåg en skyldighet att upprätta bouppteckning även på 50-talet, så det borde ha gjorts, men kanske var det så att de redan överlåtit alla sina tillgångar (och inte hade några skulder) så att enbart en enkel dödsboanmälan till myndigheterna gjordes.  

Gården i Önskan sommaren 2020

Barnen Zakrisson

Jag vill nu berätta om Kristina och Pers barnaskara och vad som blev av dem i livet, men jag märker att det blir allt svårare att sammanfatta och beskriva livsberättelser ju närmare i tid jag kommer. Farmor har en alldeles särskild plats i mitt hjärta och hennes syskon har jag ju träffat under hela min barndom och mer därtill (utom lillebror Per förstås) så att beskriva deras liv med några korta rader känns nästan ovärdigt. Men som viktiga pusselbitar till helheten, och som avslut på resan genom min farmors anor, känns det viktigt att sammanfatta och förmedla vad arkiven säger oss även om Märta, Sven, Zakarias, Anna och Per. Alla våra känslor och minnen av dem är ju något annat, som omöjligt låter sig sammanfattas här…

Per

Jag vill gärna börja i omvänd ordning, med att berätta om Kristina och Per yngste son. Per Zakrisson den yngre är den ende av min farmors syskon jag aldrig fick träffa. Jag har förstått att sorgen efter hans alltför tidiga död var svår för farmor och hennes familj, men jag har inte vetat särskilt mycket om honom.

Per gör värnplikten 1942 och utbildar sig till elektriker. Han flyttar från Skorped till Helenelund i Sollentuna den 29 juli 1947, när han fyllt 25 år. 

Bara fem personer flyttade till Sollentuna församling 1947, Per återfinns som nr 3.

Jag tror mig veta att Per under sin tid i Sollentuna bodde på tredje våningen, dvs högst upp, i huset på Sollentunavägen 88 i Helenelund (se bilder nedan). I anslutning till bostadshuset finns idag en elfirma och jag tänker att det kanske inte är helt omöjligt att det var så även 1947 och att det var där Per arbetade.

I november 1948 flyttar Per från Sollentuna till Långsele. Han bosätter sig på Nässe gård. 

Utflyttningsnotisen från Sollentuna.

Inflyttningsnotisen till Långsele.

I Långsele finns Faxälven med Nässeforsen. Vid denna inleddes en kraftverksbyggnation 1944. Som mest sysselsatte detta dryga 1000-talet arbetare. Byggnationerna färdigställdes helt först 1952-53. Var det här Per arbetade? Vad jag kan se i församlingsboken för Långsele vid den här tiden bor det en del byggnadsarbetare, maskinister mm på Nässe gård.

Församlingsboken för Pers tid i Långsele.

Dessvärre blir Per inte långvarig i Långsele. Knappt ett år senare, den 8 oktober 1949, dör han i Polio på Epidemisjukhuset i Sollefteå, 27 år gammal. 

Epidemisjukhuset i Sollefteå.

Dödsnotis i Långsele församlingsbok

Dödsnotis i Skorpeds församlingsbok, där Per begravs den 30 oktober.

Dödsorsak: Poliomyelitis anterior acuta. Vaccin mot polio arbetades fram under 1950-talet och från och med 1957 infördes allmän vaccination mot polio i Sverige. 

Om Polio på Wikipedia

Jag finner bouppteckningen efter Per i arkiven. Dödsbodelägare och närvarande vid bouppteckningen är föräldrarna, Kristina och Per: 

Per Zakrisson 1922 - 1949

Märta

Kristina och Pers äldsta dotter Märta bor vid föräldrarnas död alltjämt kvar hemma på gården. Det finns inga noteringar i arkiven om att hon skulle ha flyttat iväg före 1950-talet (arkiven efter 1950 är mer svårtillgängliga). Jag har fått mig berättat att Märta var en sväng till Stockholm och arbetade som barnflicka. Kanske var det sedan föräldrarna dött? Märta var i så fall närmare 40-årsåldern vid det laget. Jag har också fått berättat för mig att hon varit hembiträde hos en familj i Övik under någon tid. 

Vad jag kan se av folkräkningarna är hon i alla fall skriven på gården i Önskan tills på 80-talet då hon flyttar in till Skorped. Jag minns från min barndom att hon bodde i den gamla förmånsstugan i Önskan innan flytten till den lilla lägenheten på Stationsvägen 22. 

Märta gifte sig aldrig och fick inga egna barn. Hon somnade in den 25 januari 1996 och begravdes i familjegraven på Skorpeds kyrkogård.

Märta Kristina Zakrisson 1913 - 1996

Sven

Äldste sonen Sven lämnar gården i Önskan för att göra värnplikten i Örnsköldsvik 1934. Han återvänder sen hem till byn. Sven är 25 år gammal när han den 26 mars 1940 gifter sig med jämnåriga Syster Agnes Norberg (född den 2 augusti 1914) från Önskan. De har vuxit upp i samma by och gått i skolan tillsammans (se skolbilden ovan!).

Syster Agnes far heter Olof Norberg (född 1873-10-16 i Mo) och modern heter Kristina Strandberg (född 1880-06-16 i Anundsjö). 

Olof och Kristina Norberg 1916

De gifter sig den 22 november 1903 och får barnen Märta Amanda (1905), Elin Karin (1909) och Linnéa Kristina (1910) innan Agnes föds 1914.

Syster Agnes födelsenotis 1914.

Familjen Norberg flyttar till Önskan i början av juni 1906. Dessförinnan bor de i Bureåborg, där Olof är uppvuxen. Hans far Erik är landbonde på mark ägd av Mo och Domsjö AB. Fadern är född i Björna och modern Kajsa Stina i Mo. Olof har sex syskon (hans lillebror Anders gifter sig så småningom med Kristina Strandbergs syster Katarina). 

Olofs hustru Kristina har även hon sex syskon hemma i Hellsund, Anundsjö. Även hennes far är landbonde på mark ägd av Jerfeds AB.

I Önskan bosätter sig familjen Norberg i ett torp på Johan Ivarssons hemman. 

Flygbild över Norbergs fastighet från tidigt 90-tal, när Sven alltjämt bodde kvar.

Olof och Kristina tar sig så småningom an två fostersöner födda i Skorped, bröderna Johan Albin Nilsson (1920) och Nils Olof Nilsson (1917), som också växer upp i huset.

Agnes systrar Märta Amanda och Linnéa Kristina noteras som handelsbiträden på 20-talet. Huset de bodde i var i början av 20-talet byns handelsbod, så troligen var det där de arbetade.

Märta Amanda gifter sig 1929 och flyttar till Skellefteå och får så småningom två barn.

Modern Kristina dör av lunginflammation och hjärtfel den 12 november 1930. Agnes är då 16 år gammal.

Systern Elin Karin får en oäkta son, Bernt Robert 1932. Tre år senare, 1935, flyttar hon och sonen till Lännäs för att bo med barnets far (som har flera ”oäkta” barn sedan tidigare i olika städer). De flyttar till Skorped 1939 och gifter sig så småningom borgerligt 1944. Elin skiljer sig i mitten av 50-talet och bor sedan i Övik. Bernt Robert bor en period på 60-talet i Bagarmossen i Stockholm, bara några kilometer ifrån mig!

Systern Linnéa Kristina gifter sig den 12 november 1932 med Jonas Wallin från Skorped och flyttar till Norberg. De får två barn. På 50-talet bor hon med sin familj i Hammarbyhöjden, bara kilometer från där jag bor just nu. Så småningom flyttar de till Tyresö, vilket också är nära mig.

Fadern Olof dör den 25 september 1939, dödsorsak ”kronisk äggvita” vilket torde vara någon form av njursjukdom? 

När fadern dör är Agnes enda hemmavarande barnet. Hon gifter sig med Sven ett halvår senare, den 26 mars 1940, och de bosätter sig samma år på torpet i Önskan. 

Vigselnotis 1940.

Barnen Siv Barbro Kristina (1941-08-09) och Per Ove Roger (1945-10-12) föds i Önskan.

Sven blir änkling när Agnes dör den 23 april 1978. 

Sven och Agnes hem står obebott och förfaller sedan Sven flyttade för 20 år sedan.

Sven bor kvar i Önskan tills han så småningom (kring millennieskiftet?) flyttar till serviceboendet i Skorped där han dör den 30 mars 2006, över 90 år gammal.

Sven Zakrisson 1914 - 2006

Zakarias

Zakarias lämnar gården i Önskan för att göra värnplikten i Örnsköldsvik 1937 och återvänder sen hem till byn. Han gifter sig den 19 november 1944 med Anna Stina Edberg (född den 2 februari 1925) från Bureåborg.

Anna Stinas födelsenotis 1925.

Anna Stinas föräldrar heter Erik Albert Edberg (född 1900-05-02 i Bureåborg, Anundsjö) och Jenny Birgitta Kristina Österlund (född 1901-09-18 i Själevad). De gifter sig den 7 maj  1922 och får ett par månader senare dottern Borit Katarina (1922) och året efter sonen Nils Karl som dör som spädbarn (1923-09-02 – 1923-11-07). Efter Anna Stina 1925 föds barnen Linnéa Maria (1926), Elida Margareta (1928), Emil Alfon (1929) och Jonas Aron (1931).

Familjen Edberg bor vid tiden för Anna Stinas födelse på ett torp i Djupsjö, Skorpeds socken, dit de flyttat från Nätra socken vid juletid 1924.

Modern Jenny dör i tuberkulos den 22 maj 1932 på Anundsjö sjukstuga. Anna Stina är då 7 år gammal.

Sedan Jenny dött flyttar Erik och barnen några månader senare till Skorpeds stationssamhälle. De tycks bo grannar med Algot Hellholm och hans hustru Svea Helena Lagesén som återvänder till Skorped från Amerika samma år (se tidigare inlägg!).

Under år 1934 flyttar familjen Edberg tillbaka till Djupsjö. De kommande åren splittras familjen åt olika håll. Kanske förmår inte Erik sörja för hela barnaskaran?

Den 6 december 1935 flyttar Anna Stina till Bureåborg, för att bo hos sin farfar Nils Edberg (1871-11-28 – 1958-03-16) och farmor Katarina Norberg (1881-07-26 – 1943-11-11). Katarina Norberg är lillasyster till Olof Norberg, dvs Agnes Norbergs far! Dvs Anna Stinas farmor och Agnes far är syskon. 

Vi känner igen Agnes föräldrar Kristina och Olof längst till höger. Mannen i mitten är Nils Edberg och till vänster om honom Katarina Norberg Edberg. Kvinnan längst till vänster är Margareta Norberg, syster till Katarina och Olof. 1916.

Församlingsboken för Anna Stinas tid i Bureåborg.

Anna Stina växer upp och bor kvar på torpet i Bureåborg tills hon gifter sig med Zakarias och flyttar till Önskan 1944, när hon är knappt 20 år gammal.

Vigselnotis 1944.

Vad händer med Anna Stinas far och syskon?

Den 1 maj 1937 flyttar fadern Erik och döttrarna Borit Katarina och Linnea Maria till Själevad där fadern gifter om sig med Sara Hildegard Jonsson. De får samma år dottern Sara Marlene. Erik arbetar som smidesarbetare och senare som järnarbetare på Hägglund & Söners karosserifabrik. Erik dör den 18 augusti 1975 i Själevad.

Borit Katarina flyttar från fadern i Själevad till Drömme, Sidensjö, i november 1939 för att bli hushållerska hos bageriägaren Jonas Harry Söderberg. Den 23 juni 1948 gifter sig Borit med Henning Otto Stridsberg (min farfars bror!) och de får barnen Kaj Yngve Erik 1948, Staffan Kent Henning 1950, Wanja Jenny Anneli 1956 och Stellan Guy Robert 1964. Borit och Henning bor kvar i Örnsköldsvik hela livet. Borit dör den 19 juni 1990.

Linnéa Maria flyttar från fadern i Själevad tillbaka till Djupsjö i Skorped i november 1939 som fosterdotter hos Jonas Jonsson. Hon flyttar åter hem till fadern i Själevad i oktober 1942 och därifrån till Stockholm i juni 1943. År 1946 flyttar Linnéa Maria till Hammarbyhöjden i Stockholm. Hon arbetar då som affärsbiträde. Dottern Marie-Louise Elisabet föds den 29 mars 1949. Den 17 april 1954 gifter sig Linnéa Maria med åkeriägaren Nils Evert Karlsson. De bor på Ringvägen 127 i Stockholm och får dottern Pia Karina 1956. Linnéa försvinner ur registren på 60-talet, kanske flyttar hon utomlands.

Elida Margareta flyttar 1940 som patient till Kullabo Barnhem, oklart varför. Hon flyttar sedan till Trehörningsjö 1945 och gifter sig den 23 juni 1949 med chauffören Karl Gösta Johannes Hellgren. De bor i Själevad och får döttrarna Kerstin Margareta 1950 och Siv Birgitta 1954. Även Elida försvinner ur registren på 60-talet, kanske flyttar hon utomlands.

Emil Alfon blir fosterson hos Anders Modin i Djupsjö. Han arbetar som vuxen som plåtslageriarbetare i Örnsköldsvik och gifter sig den 22 mars 1958 med sjuksköterskan Gerd Gunvor Bergström. De får Ulf Anders 1963 och Lars Erik 1970. Emil Alfon dör 2013 i Arnäsvall.

Jonas Aron flyttar 1938 som fosterson till familjen Granberg i Lännäs. På samma fastighet bor Bernhard och Ebon Sjöström (se tidigare inlägg!). Han blir sedan fosterson hos Nils Jonsson i Djupsjö. Jonas Aron blir plåtslagare som vuxen och flyttar i början av 50-talet från Själevad till Södertälje där han gifter sig med Inga Britt Hammarqvist den 18 december 1954. De får barnen Ann-Katarine 1955, Jenny Agneta 1959 och Petra Katrin 1970. Jonas Aron skiljer sig 1977 men blir kvar i Södertälje. Han dör 2014 i Östertälje.

Tillbaka till Zakarias och Anna Stina...

Zakarias och Anna Stina övertar gården i Önskan 1947.

Zacke och min farfar Einar på gården.

Bakom Anna Stina skymtar min farmor Anna.

Zakarias och Anna Stina får barnen Eili Birgitta Christina 1945, Sonja Lilian Jenny 1948, Yngve Per Erik 1956 och Annika Vanja Linnéa 1967. 

Zakarias bygger ett nytt hus på fastigheten 1968. 

Anna Stina dör i Önskan den 18 juni 2002, 77 år gammal. 

Anna Stina Zakrisson 1925 - 2002

Zakarias bor kvar på gården tills han mot slutet av sitt liv flyttar till lägenhet i Skorped och blir granne med min farmor. Han dör den 18 november 2011, strax före sin 94-årsdag och bara några få månader innan min farmor också somnar in.

Zakarias Zakrisson 1917 - 2011

Anna

Anna bor kvar hemma på gården i Önskan tills hon gifter sig med min farfar Einar Stridsberg den 7 juli 1946. Hon är då 26 år gammal.

Vigselnotis 1946.

Min farfar Einar och hans släkt ska vi lära känna på djupet framöver, men jag vet redan så mycket som att de unga tu träffades redan i tonåren när Einars familj flyttade till Önskan 1933. När tycke uppstod vet jag däremot inte, och har inte längre någon säker källa att fråga…

Vid tiden för giftermålet är Einar stationskarl i Skelleftehamn, så Anna flyttar dit strax därefter (hon noteras som utflyttad från Skorped på sin födelsedag det året).

I Skelleftehamn föds efter nio månader Gunvor Kristina (1947) och därpå Ragnhild Linnea (1949) och Per Folke (1950).

Flytten går till Kiruna på 50-talet där familjen bor tills Anna och Einar återvänder till Önskan i samband med pensionen 1983. I Önskan köper de det hus som Hulda och Jonas dödsbo lämnar efter sig (se tidigare inlägg!). Det är Olof Norberg som börjar bygga huset 1937 med sin dotter Agnes i åtanke, men Olof dör innan huset färdigställs. Huset står sedan ofärdigt tills Jonas och Hulda tar sig an det på 50-talet.

Einar dör den 3 februari 2001.

Einar Stridsberg 1918 - 2001

Anna bor kvar i Önskan ett kort tag, men flyttar sedan till lägenhet i Skorped, där hon bor tills kort före sin död den 4 mars 2012. 

Anna bodde i slutet av livet på bottenvåningen i mitten.

Anna på sitt 90-årskalas.

Farmor och jag, den sista gången vi sågs, i december 2011.

Så var den långa vindlande berättelsen om min farmor Annas anor till ända! Det kan nog hända att jag återvänder till den här delen av min släkt framöver, men nu ser jag fram emot att lära känna släkten på min farfar Einars sida lite bättre...